Biskopsvisitation

förrättades 10 11 September med Hemse och Alfva församlingar:
Folk- och småskolan i Hemse, inspekterades.
Beträffande sångundervisningen meddelades sådan icke i småskolan, enär lärarinnan saknade förmåga att häratinnan undervisa. Med påvisande af den lucka, som härigenom i småskolebarnens undervisning uppstode, hemstälde biskopen om icke folkskolans lärare kunde blitva i tillfälle att här meddela ordnad undervisning jämväl åt småskolans barn, och förklarade sig folkskolläraren villig härtill.
I slöjd hade undervisning icke meddelats, men skolrådet beslöt föreslå stämman, att för ändamålet åtminstone tillsvidare, uttaxera ett belopp af 25 kronor för året.
— Åskådningsmateriel, någorlunda motsvarande behofvet, förefunnos. Lärarianan i småskolan önskade dock ytterligare några planscher öfver bibliska historien, och beslöt skolrådet föreslå stämman att för inköp af ytterligare sådan materiel, i staten för nästkommande år upptaga ett belopp af 20 kronor. — Sockenbiblioteket, förut gemensamt för bägge församlingarne, men numera dem emellan deladt, funnes, men innehållande endast få och mycket förslitna böcker. Inga medel voro till dess underhåll och utvidgande anslagna. Skolrådet beslöt föreslå vederbörande att under loppet af några år och intill dess en biblioteksfond hunnit bildas, för ändamålot anslå den årligen till ett belopp af omkring 60 kronor uppgående hundskatten. Hemse församlings kyrka besigtigades och befans tarfva någon reparation såväl ia- som utvändigt. Socknens magasinsbygnad vore uppförd & kyrkogården och intill kyrkans norra vägg. För kyrkans orgelharmoninm var i tornrummet uppförd en mycket simpel och vanprydande träställning. Då för församlingens icke ringa och alltmera växande folkmängd behofvet af en läktare kraftigt nog kunde komma att snart göra sig gällande, ville biskopen tillstyrka uppförande af en sådan, om ock endast en enklare, fast med kyrkans värdighet öfverensstämmande, och billigare. Och beslöt kyrkorådet föreslå stämman att inom loppet af 3:ne år verkställa kyrkans nödiga reparation och putsning, från kyrkan aflägsna magasinet samt anbringa en läktare af nyss omförmäld beskaffenhet. Då kyrkan saknar af behofvet så ofta påkallad sakristia, ville kyrkorådet dessutom föreslå uppförandet af en mindre sådan, hvilket, om den materiel, hvaraf magasinsbygnaden bestod, dertill användes, kunde utan någon så synnerlig kostnad ske. — Kyrkogården befanns för sitt ändamål hafva tillräckligt utrymme, synnerligast om magasinsbyg aaden derifrån aflägsnades och församlingen öfvergåfve den förkastliga fördomen mot begrafningen äfven i dess norra del. — Kyrkanz arkiv och inventarier genomginges och befans allt i öfverensstämmelse med detta protokoll vidfogad, efter föregående arkiv- och inventarielistor upprättad förteckning. Rörande de till arkivet af konsul Gråberg skänkta värdefulla och med någon mindre reparation välbehållna böckerna, beslöts, att till domkapitlets arkiv såsom- deposition och för deras aktsamma förvarande hembjuda desamma, För den händelse domkapitlet icke skulle kuuna eller vilja mottaga dem, kunde de för enahanda ändamål deponeras i allmänna läroverkets arkiv. — Kyrkans messkrud befans vara i alldeles obrukbart skick. På hemställan af biskopen, beslöt kyrkrådet föreslå stämman, att församlingarne måtte förena sig om en gemensam skrud. Då Alfva kyrkas, ehuru äfven denna uppgafs vara mycket bristfällig, ansågs möjligen kunna genom reparation sättas ibrukbart skick, ville kyrkorådet för sin del hemställa, att antingen denna, om eljes såläte sig göra, måhända med tillbjelp af Hemse kyrkas, reparerades, eller ock, då namera ny kunde för jämförelsevis billigt pris hos uppgifven person i Visby erhållas, att en ny inköptes, allt på församlingarnes gemensamma bekostnad.
Alfva församlings såväl folk- som små skola besöktes. Som åtskilliga barn i folkskolan befunnos sakna nödig innanläsningsfärdighet, framhöll biskopen angelägenheten af att framför allt färdighet i detta afseende bibragtes dem simt erinrade om lagens föreskrift att intet barn fioge utan vederbörligt afgångsbetyg lemna skolan, och uppmanade pastor och skolråd att der rättelse med hänseende till föräldrars och öfrige målsmäns försummelse att i skolad inställa barnen, icke stode att på vänlighetens väg vinna, då vidtaga de åtgärder, lag i så fall föreskrifver. — Småskolans lokal bafans allt för trång, men tillkännagafs att beslut om dess vidgande redan vore fattadt. — I trädgårdsskötsel meddelades icke undervisning emsdan skolans jordland allde!es som i Hemse vore derför alldeles otjenligt, och beslöt skolrådet föreslå stämman att vidtaga åtgärder för anskaffande af för ändamålet lämpligt sådant jordland. — Icke heller i slöjd gafs någon undervisning. enär skolläraren saknade förmåga att sådan undervisning lemna. Biskopen uppmanade dock pastor och skolråd att hafva äfven denna del af barnens undervisning, i åtanke samt göra hvad derför göras kunde. — Åskådningsmateriel, som någorlunda motsvarades behofvet, fans. Till inköp af ytterligare sådan materiel ville skolrådet föreslå stämman att i staten för nästa år upptaga ett bolopp af minst 20 kronor. Till utvidgande och underhåll af det utaf högst få och mycket slitna böcker bestående sockenbiblioteket ville skolrådet likaledes föreslå stämman att i nämda stat upptaga ett belopp af 20-—25 kronor.
Besigtigades Alfva kyrka. Om dess kalkrappning och cementbestrykning utvändigt samt dess behöfliga yttre och inre putsning förklarades beslut redan vara fattadt. — Kyrkogården befans väl hållen och hafva tillräckligt utrymme, Muren omkring densamma behöfde ofvanpå jämnas och planteringaroe å densamma kompletteras, hvarom kyrkorådet beslöt gå i författning. Beträffsnde messkrud enades kyrkorådet om enahanda beslut med det af kyrkorådet i Hemse fattade. — Vid granskning af ministerialböckerna befunnos desamma vara med ordning och noggranhet förda.
Vid kyrkostämma 11 Sept. hemstälde biskopen, huruvida det som af kyrko- och skolrådena enligt samma protokoll förelagits, men hvaröfver detaljerads beslut dels ansåges nu icke lämpligen böra, och dels, för såvidt förslagen afsåge utgifter, icke kunna fattas, likväl af församlingarne i hufvudsak gillades, och besvarades denna hemställan med ja.
Biskopen tillkännagaf vidare, hurusom han vid jämtörelse mellan församlingstillståndet vid tiden för näst föregående visitation, eller för 11 år tillbaka, och för det närvarande, enligt såväl det upplästa embetsmemorialet, som pastors lemnade muntliga meddelanden, fanne en försämring hafva inträdt i såväl dec kyrkliga och religiösa som det sedliga förhållandet.
Då besöktes den allmänna gudstjensten öfverhufvud flitigt, nu deremot vore de kyrkobesökandes antal högst ringa. Mot sedligheten var då intet att anmärka nu deremot »syntes otuktlasten i betänklig grad vara i tilltagande».
Med anledning häraf påvisade biskopen, dels, hurusom den kyrkliga ordningen och seden, de yttre tuktande formerna — hvilka dock på intet vis vore liktydiga med eller fingo gälla såsom ett andligt lif, likväl för detta lif utgjorde sett vigtigt värn och för dess bestånd och sunda utveckling vora ett så oundgängligt vilkor, att detta lif tynade bort och ginge under der dessa yttre former icke vidmakthölles, och dels, hurusom ett i yttre måtto sedligt lif visserligen icke heller vore liktydigt med ett andligt, ett heligt lif i Kristi tro, om ock, såsom detta lifs frakt och yttersida, dermed stående i nära och oupplösligt samband, men likväl likaledes värnade om detta andliga lif och så alldeles för detsamma utgjorde ett grundvilkor att ett sedeslöst lif öfver såväl enskilda som hela folk droge en snar och säker ofärd för både tid och evighet. Kommnunionsförhör hade icke hållits. Biskopen) erinrade &6om kyrkolagens föreskrift i detta afseende, Något hinder ansåg biskopen icke möta för att åt dessa förhör gifva samtalets form, hvarigenom de mera erhölle karaktären af uppbyggelsestunder.
Biskopen tillkännagaf också, att pastor, sedan hans uppmärksamhet blifvit af biskopen fästad vid det trängande behofvet af en yagre och friskare presterlig kraft, förklarat sig villig att för aflönande af en sådan bidraga med 350 kronor, under förutsättning och förhoppning att församlingarna skulle vilja lemna resten. Af biskopen uppmanade att taga denna fråga i öfvervägande och välvilligt söka, på hvad sätt bäst ske kunde, antingen genom uttaxering eller genom frivilliga bidrag, orina densamma, förklarade sig församlingarna, enär pastor ansett sig icke ännu behöfva presterligt biträde, vilja tillse om någon utväg till den erforderliga aflöningssummans fyllande kunde, åtminstone för den närmaste framtiden beredas.
Tillfrågades församlingarne, om de med hänseende till de offentliga gudstjensterna, de allmänna husförhörea eller i några andra afseenden af kyrklig art och beskaffenhet hade några särskilda önskningar att framställa, — och besvarades denna fråga med nej; och vidare om de med hänsyn till pastors förhållande hade någon anmärkning att framställa eller någon särskild önskan att uttala; och yttrades dervid af en församlingsmedlem, att, eburu han ämnat vid detta tillfälle framställa ett yrkande derom, att pastor måtte finna sig manad att anskaffa presterligt biträde, ett yrkande, hvari säkerligen, enligt hans öfvertygelse, många velat med houom instämma — han numera ville för sin del låta bero vid det, som rörande denna fråga under förrättningen redan förekommit, och framistäldes icke heller af någon annan vare sig någon anmärkning eller något yrkande. Mot det inbördes förhållandet inom församlingarne fans intet att anmärka.

Gotlands Allehanda.
Måndagen 10 Oktober 1887.
N:r 81.

Rättegångs- och Polissaker.

Södra häradsrätten.
För olaga utskänkning affmaltdrycker dömdes arbetaren Adolf Johansson i Burgsvik att böta 15 kr.

Ett piskrapp på halsen fick på aftonen 10 Juli husbondesonen Lars Johansson Asarfvei Hemse socken af arrendatorn Johan Östergren i Hemse. Rappet kostade Östergren 15 kronor i böter, 14 kronor i rättegångskostnader oeh dessutom vittnesersättningar.

En knuff i nacken, som husbonden Oskar Vestberg vid Gustafs i Fröjel gifvit ogifta Lovisa Hejdeström vid Robsarfve i Fröjel kostade Vestberg 10 kronor i böter.

För oloflig rapphönsjagt fick hemmansägaren Göran Jakobsson, Gläfves i Burs, böta 25 kronor.

För djurplågeri, körande med ofärdig häst, dömdes Nils Nilsson, Sandarfve i Fardhem, att böta 5 kronor.

För snatteri, första resan, dömdes f. artilleristen Per August Nilsson att böta 25 kronor.

För otrohet i äktenskapet hade kakelugnsmakaren C. O. Berg i Alfva socken instämt sin hustru, född Wahlberg. Som hon erkände, dömdes hon till en månads fängelse samt sedan till skillnad i äktenskapet och hade hustru Berg till mannen förverkat hälften af sin giftorätt. Egande Visby konsistorium att, sedan utslaget vunnit laga kraft, på anmälan af endera makarne utfärda skiljobref.

Hvad vi sluppit äta. Torparen Karl Johansson, Roma kungsgård, har förbjudits torgföra kroppen af ett får, som lidit at blodfiltration. Likaså har för P. Lindvall, Tungelbos Levide, tagits i beslag bakdelen af ett nötkreatur.

Gotlands Allehanda.
Fredagen 7 Oktober 1887.
N:r 80.

Inom södra häradets

brandstodsförening hafva försäkringsbeloppenStyrelsen beslöt, att sammanskott, fyra

(4) öre på 100 kronor försäkringsvärde, hvaraf två öre till betäckande af förestående skade-ersättring och två öre till betalning för en del assurans-sprutor, skulle uppbäras.

Gotlands Allehanda.
Fredagen 30 September 1887.
N:r 78.

Auktion i Hemse.

Lördagen den 8 instundande Oktober från kl. 9 f.m., låter sysslomannen i aflidne veterinären Otto Rosenothals i Hemse konkursbo, genom offentlig auktion försälja ett väl vårdadt lösörebo, bestående at guld; silfver och nysiltver, ett fickur, halfkronometer; diverse husgeråd at koppar, bleck och jern, en besparingsspis, en strykugno; glas och porslin; af möbler må nämnas, skrift, mat. och många andra bord, 2:ne schit fonierer, bokskåp, skänkar, sängar m, m.; sängkläder och linne; resfiltar kappsäckar m. m.; den aflidnes välförsedda garderob samt instrumenter och en större boksamling i olika ämnen.
Godkände inropare erhålla 4 månaders betalningsanstånd.
Alfva & Gadings den 22 Sept. 1857.
AND:S MAGN:S ENEMAN.

Gotlands Allehanda.
Fredagen 23 September 1887.
N:r 76.

Sedan Gotlands, södra häradsrätt

under dev 5 innevarande månad och år lemnat bifall till försäljning af omyndiga husbondedottren Anna Mathilda Karolina Hallboms ägande 3/16 mantal af Gertbe hemman i Fardhems socken, så låter den omyudigas förmyndare genom fri och öppen auktion, som å stäl. let förrättas lördagen den 24 dennes kl. 12 på dagen, till den högstbjudande försälja sagde 3/16 mantal Gerthe, med derå befintliga åbygnader, att genast tillträdas.
Hemmanet, som nyligen undergått laga skilte, utbjudes först i trenne delar, hvardera om 1/16 mantal och sedan i sin helhet, med förbehållen rätt att antaga eller förkasta de anbud, som kunna erhållas. — Ett intecknadt amorteringslån å kr. 1,500 kan få öfvertagas. — Betalnings- och öfrige vilkor skola före utropet blifva avgifna. — För köpeskillingens ordentliga betalning på de tider, som blifva bestämda, skall vid auktionstillfillet aflemnas godkänd borgen.
Alfva och Gudings den 9 Sept. 1887.
Efter anmodan,
AND:S MAGN:S ENEMAN.

Gotlands Allehanda.
Fredagen 16 September 1887.
N:r 74.

Gotländska folklekar.

(Intryck vid deras första åskådande.)
»Ni bör ovilkorligen gå dit ut till södra byrummet och se på pärkspelet i dag», sade man till mig. »Det är något för Gotland så egendomligt, att Ni aldrig kan göra Eren föreställning derom, förrän Ni sett det med egna ögon. Det är den årligen förekommande täflingen mellan »våg» från olika socknar, och tillställningen får på samma gång något af en folkfests karaktär.»
Nåväl, jag begaf mig tidigt på eftermiddagen ut till valplatsen för den intressanta idrotten. Jag behöfde ej gå vilse: svenska flaggor, svajande från högalstänger, visade mig snart stället. Fästande Visby bollklubbs märke med det blå bandet i knapphålet, steg jag innanför inhägnaden. Den vidsträckta platsen vimlade af folk, än i grupper än spridda om hvarandra. En herre i blågul jokeymössa kommer artigt emot mig och erbjuder sig att visa mig omkring. Här och der varseblir jag en hop unge män, alla i skjortärmarne, somliga istrumpfötterna och som i en viss regelbunden »spridd ordning» synas röra sig fram och tillbaka. Och emellan dem flyger då och då i högre eller lägre lyror en brunaktig boll. Man spelar pärk.
För att få någon riktig uppfattning af spelet föreslår min ledsagare att jag skall följa två täflande partier till slutet. »Här ha Vi t. ex. »Idrottsklubben och Mästerbyborna»; de anses för de styfvaste. Se blott på deras pärkkarlar, d. v. s. anförare», förklarar han.
Jag stannar och söker följa de olika skiftningarna i spelet. Beskrifva det behöfver jag ej, ty mina läsare känna det väl. Men min beundran kan jag ej underlåta att uttrycka öfver den vighet, smidighet och styrka, som utvecklades på båda sidor. Och hvad som föreföll egendomligt var att se äldre, nästan gråskäggiga män deltaga i den uppfriskande leken.
Spelet var ändligen slut. Båda partien hade fått »vunnet». Mästerbyborna hade afgått med seger i första instansen. Men nu beror det på »frispelet», upplyser min meddelare. »Det segrande partiet har rätt att välja en lek, som måste upptagas af de besegrade».
Mästerbyborna gingo afsides och öfverlade. Om en stund skickade de fram sin pärkkarl, som tillkännagaf att de valt »fingerkrok». Nu går segern »Idrottsföreningen» ur händerna sade jag — det var ej meningen att witza —, men mot landtbornas härdade och seniga fingrar, ansåg jag studenternas och läskarlarnes ej kunna mäta sig.
»Fram med er nu då!» ropade emellertid en starkt bygd student.
Mästerbybornas pärkkarl kom fram, satte sig på marken och sträckte fram högra armen, »Ska\’ vi sitta? Nej, vi ska\’ naturligtvis dra öfver axeln.» »Vi bruka så hemma hos oss.» »Hvem tusan kan hålla stången mot Ilva era knep derute på landet.» Allmänt skratt af de kringstående åskådarne.
Men Mästerbybon har rätt att välja och han sitter qvar. Motståndaren måste foga sig. Man tar spjärn mot hvarandras fötter, spottar på fingrarne, fattar tag och i ett nu ligger Mästerbybon rak lång på marken. Han hade blifvit besegrad. Ännu tre andra besegras af Idrottsföreningen — och partien stå jämt. Idrottsföreningen väljer nu till frispel kappspringning, och äfven der afgår den segrande.
Dagens täflingar äro slutade för dessa och rockarne tagas på.
Men ännu är man i fullt arbete på andra håll; pärkbollarne flyga högt iluften, varpstenarne singla fram mot målet, här drar man hank, här hoppar man kråka. Allt är lif och rörelse, alla äro glada och muntra som det anstår friska och sunda menniskor.
Jag vandrar på måfå rundt kring täflingsplatsen för att se på folklifvet. Det är sig så der tämligen lika öfver allt.
Plötsligt uppfånogar mitt öra några ord: …. »till det rum, der masken icke dör och elden icke utsläckes». Mina ögon vändas åt det håll, hvarifrån orden kommit, och jag ser ou uppe i ett stenrös en skara samlad, som lysnar till en predikant, hvilken i salvelsefulla fraser ordar om menniskornas ondska, om den rätta till flykten, om hvad som väntar syndens trälar-och Guds barn.
Det gör ett egendomligt intryck detta. Midt ibland allt det friska, midt ibland friska hafsvindar, friska viljor och friska sinnen, allt detta osunda, som gör själen sjuk. Men så är det ofta här ilifvet.
Längre bort — hvad nu? Befinner vi oss på den glada Djurgårdsslätten? Man skulle nästan tro det, om ej omgifningarna sade annat. Men här är samma lif, öl och bakelseförsäljande gummor, snattrande qvinnor och skroderande karlar Militärerna med sina »flammor» fattas ej heller, och nu uppfångar också mitt öra de välkända tonerna af
»Säg, vill du väl blifva min maka!»
sjungen af en skrikande röst, ackompanjerad af det ädla instrumentet. Det var en »blind Kalle», som till allmän förnöjelse sjöng sina smäktande visor. gDet blir afton allt mer och mer, skuggorna sänka sig kyliga. Uppe vid prisdomarbordet ha prisen redan utdelats, punschbålarne tömts. Dagen är slutad, och så småningom blir valplatsen öde och tom.
Prisen 10 kr. voro äfven för i år skänkta af sällskapet D. B. V. och utdelades vid 1/2 7 tiden af hr Schenholm, enligt följande prislista, i hvilken de vinnande vågen sättas först och med lutande stil:

Utom dessa pris utdelades följande extra pris å 5 kr. åt notarien R. Wahlstedt, Aug. Pettersson i Mästerby, Olsson i Alfva och N. Hägg, Hakuse i Björke.
I ett kort tal tackade prisutdelaren alla dem, som deltagit i den tilländagångna täflingen, och hoppades att om denna också vore den sista som Visby bollklubb kunde anordna, kärleken till de gamla gotländske lekarne dock icke skulle slappas. Vidare höjdes ett lefve och tvåfaldigt hurra för sällskapet D. B. V. och jägmästare Herlitz föreslog en skål för Visby bollklubb.
Under hela tiden man var samlade kring bålarne, utfördes fosterländska sånger af några valda röster.
Täflingarne, som gynnades af det härligaste väder, hade ej lockat så mycket folk, som föregående år. Med extratåg hade anländt endast 600 personer, mot omkr. 1000 ifjor: Dock torde minst 1,500 personer varit tillstädes på stridsplatsen.
Anordningarne voro goda och ändamålsenliga. Såsom marskalkar tjenstgjorde hrr L. P. Eriksson, John Andersson, J. Eklund och Ödin.

Gotlands Allehanda.
Måndagen 12 September 1887.
N:r 73.

På begäran af sysslomännen

i hemmansägaren Karl Petterssons, Petsarfve i Eke, konkurs, kommer genom offentlig auktion, som förrättas vid Petsarfve tisdagen den 16:de dennes fr. kl. 10 f.m., konkursboets så väl fasta som lösa egendom att till den högstbjudande försäljas. — Den lösa egendomen består af guld, silfver, nysiltver, koppar, malm, blecksaker, glas och porslin; jernsaker, hvaribland grytor, pannor, yxor, sigdar, har, spadar, gafflar, m.m., träsaker; möbler såsom soffa, byråar, skänkar, sängar, kommod, bord och stolar så väl polerade som målade; utmärkta sängkläder och linne; svickareverktyg såsom snickarebänk, hyflar och sågar m,. m.; åker- och körredskap, bestående af tröskverk, vindmaskin, vagnar, käl kar, plogar, barfvar, mullfösor, kornvält, häckar, selar, oxok m. m.; kreatur såsom en röd häst, 1 rödt sto, 1 föl, 2 par oxar, 3 kor, 2 qvigor, lam, svin och höns; fiskredskap såsom fiskbod, del i en båt med inventarier, fiskgarn och pät m. m. jämte annan här ej närmare uppräknad egendom. — Gadkände inropaze lemnas anstånd med betalningen för den lösa egendomen till den 15:de instundande November.
Den fasta egendomen, som utgöres af 7/36:dels mtl Petsarfve med nya och solida åbygnader, är belägen i en vacker trakt i närheten af sockenkyrkan och har utmärkta ägor, hvilka nyligen undergått laga skifte. — De, som hafva fordran, hvilken skall ur fastigheten gäldas, eller annan rätt, som bör vid auktionen iakttagas, böra sin rätt dervid bevaka. — Betalnings- och öfrige vilkor skola före utropet angilvas.
Alfva & Gudings den 1 Angusti 1887.
Efter anmodan,
AND:S MAGN:S ENEMAN.

Gotlands Allehanda
Fredagen 5 Augusti 1887
N:r 62.

Dödsfall Gustafva Amalia Elisabeth Lindberg

Att Husbondehustrun Gustafva Amalia Elisabeth Lindberg, född Wallby, lugnt och fridfullt afled vid Gudings i Alfva den 21 Juli 1887 kl. 4 f.m. i en ålder af 50 år, 1 månad och 9 dagar; djupt sörjd och saknad af make, barn, syskon och flere anförvandter, varder endast på detta sätt tillkännagifvet.

Gotlands Allehanda
Fredagen 29 Juli 1887
N:r 60.

Auktion vid Ringome i Alfva.

Onsdagen den 3:dje instundande Augusti från kl. 12 på dagen, låter husbonden Tomas Petter Löfgren vid Ringome i Alfva genom offentlig: auktion försälja återstoden af sin lösegendom, bestående af kokkärl af jern och koppar; blecksaker; porslin och glas; yxor, spadar och jernspett; smedje- och snickareverktyg, hvaribland en hyfvelbänk och en svarfstol med jern; billbarfvar, mullfösor, oxok med tillbehör; 1 par dragoxar, 1 mjölkko, 1 sto med föl samt en större drägtig sugga, som skall grisa i halfva Augusti månad; möbler, såsom 6 sängställen, 3 fallbord, stolar, speglar, en skänk och ett väggur; pipor och tobaksskrin; vackra sängkläder, lakav, borddukar, servietter «ch handdukar; välbehållna mans- och qvinsgångkläder; torr furuved jämte annan här ej uppräknad lösegendom.
Säkre och kände ioropare erhålla.anstånd med betalningen till den 1:ste ingtundande Oktober.
Alfva & Gudings den 18 Juli 1887.
Efter anmodan,
AND:S MAGN:S ENEMAN.

Gotlands Allehanda
Fredagen 22 Juni 1887
N:r 58.