Etikett: Akebäck

Af D. A. Malmros.
På den senaste tiden hafva glädjande tecken visat sig derutinnan att man allt mer börjat intressera sig för odling af Gotlands ypperliga och vidsträckta myrar, hvilka allt sedan »myrodlingsbolagets» dagar varit så godt som öfvergifna. Väl har man på de senare åren iakttagit att en ej obetydlig del af dessa myrar b’ifvit mer eller mindre fall ständigt afdikade med större afloppskanaler, ja, öfver 6,000 tunnland torde sålunda redan vara tjenliga till odling, men förunderligt nog har man i åratal åtnöjt sig med blotta kanaliseringen utan att skörda frukterna af de nedlagda kostnaderna. Sålunda ser man Elinghems, Rone, Stånga, Etelhems, Akebäcks, Takstens, för att ej tala om Martebo och ännu flera, sedan åtskilliga år utdikade myrar, nästan ligga öfvergifna i sitt odlade skick. Ja, så har förhållandet varit hitintills, men sedan ryktet spridt sig att någon landtman genom ett ändamålsenligt användande af artificiella gödningsämnen lyckats erhålla rika skördar å förut som oduglig ansedd myr — skördar som lemnat flere gånger större nettobehållning än hvad god fastmarksåker kunnat gifva — och man vidare med egna ögon kommit i tillfälle att se de rika grödor som myrarne äro i stånd att framalstra af raps, hvete, korn, hafre, ärter, rotfrukter, klöfver och andra växter samt sedan åtskilliga skrifter om odling af myrarne blifvit spridda och länets landsting och hushållningssällskap samt dessutom vår, för det allmänna bästa så outtröttligt nitiske landshöfding, varmt och kraftigt arbetat för att få en ändamålsenlig myrodling i gång och lämpliga försöksfällt innevarande år blifvit anordnade såväl å Rone som Akebäcks myrar och hvilka till nästa år komma att ytterligare förökas med fem dylika å andra ställen, så börjar man: omsider vakna upp ur den långa dvalan och känna en aning om att vi kanske äga en stor rikedomskälla i vår hittills så förbisedda och värdelösa myrjord, hvarigenom vi icke allenast skulle kunna befrias från det ekonomiska betryck, hvarutaf så mången landtman nu synes lida, utan till och med blifva i tillfälle att samla en ansenlig förmögenhet. Så ser man t. ex. månget fjerdedels hemman — som i medeltal har omkring 25 tunnland åker, hvars medelskörd torde uppgå till ungefär 70 tunnor säd, 50 tr potatis och några häckar hö — vara i besittning af 100, ja stundom öfver 200 tunnland god myrjord, som odlad årligen skulle kunna inbringa 10 till 20 gånger mera nettobehållning än gården i sin helhet nu lemnar — och vore icke detta mål väl värdt att arbeta för!
Man behöfver icke frukta att för lånta medel verkställa dikning och inköp af artificiella gödningsämnen, hvilka poster äro de största vid myrens första uppod’ande, ty om odlingen verkställes efter en bestämd och klok plan skola dessa medel inom kort återkomma.
Det öfriga arbetet vid uppodlingen kan i vanligt fall verkställas med eget arbete.
Mången torde dock invända: »detta hinna vi icke med, vi ha nog att göra med vår gamla åker». Ja, så kan det tyckas, men om vi besinna att väl knappast någon provins inom riket finnes, der arbetsstyrkan och dragarnes antal i förhållande till åkerarealen är så stort som här, hvarest landtbefolkningen utgör äfven 10 personer för hvarje fjerdedels mantal, derå vanligen finnas ett par hästar och ett par oxar, då deremot i andra provinser åkerarbetet å 40 tunnland och deröfver godt skötes af ett par hästar och 1 karl, fastän man skördar mera än hos oss, så framgår deraf att vi besitta tillräckliga arbetskrafter både i folk och dragare för att uträtta mycket mera än som vanligen sker, blott vi arbeta lika ihärdigt som det brukas på andra ställen, t. ex. i Skåne. Således böra vi utivanliga fall med egen arbetsstyrka äfven kunna medhinna att odla våra myrar, synnerligast om vi begagna oss af de medel som numera stå oss till buds. Sålunda kan i de flesta fall tegdikningen och bortfösningen af dikesmullen helt och hållet undvaras, derigenom att vi helt enkelt och otroligt billigt täckdika våra, merändels på blekealf belägna eller eljest minst 2 1/2 fot djupa myrar, med den af godsägaren Larsson på Skäggs nyligen uppfunna förträffliga täckdiksplogen, hvilken gör däckdiket färdigt med densamma den går fram, utan att hvarken fyllning, rörläggning eller annat erfordras, utan möjligen några rör i dikesmynningen; och då plogen med 2 par oxar, 2 till 3 karlar och 2 pojkar med lätthet hinner färdigdika öfver 10 tunnland om dagen, med endast 4 famnars afstånd mellan dikena, så uppgår hela dikningskostnaden endast till högst en krona 25 öre för tunnland, inberäknad de 6 st. tegelrör som vanligen böra inläggas i dikets afloppsmynning. Således kommer man mycket lätt och billigt ifrån hela dikningsarbetet, och har dertill den stora fördelen att ha myren täckdikad i stället för teglagd, hvilket innefattar flere förmåner än man vanligen plägar föreställa sig.
Sedan jag under förliden sommar täckdikat 20 tunnland å Ihre blekemyr med denna plog, kan jag vitsorda dess förträfflighet såväl å bleke som å annan djupare myr som är fri från stubbar och andra fasta hinder. De inpressade 3 tums rörhålen synas bibehålla sig oförändrade och vattnet strömmar obehindradt fram derifrån, Skulle än dikningsarbetet beböfva förnyas efter några år, så är det ju en ren bagatell emot den stora fördel som vinnes dermed.
Sedan täckdikningen sålunda med stor lätthet blifvit verkstäld, har man att med passande vändplog upplöja myren tämligen djupt, hvarefter den påföljande vår harfvas väl. Har myrtorfven icke varit af för seg beskaffenhet, så kan trädesarbetet redan äga rum första sommaren, i annat falll får myren ligga orörd till hösten och ruttna, hvarefter djup tvärplöjning med årder företages och trädesarbetet fullbordas påföljande sommar. Gödselämnena böra utsås och nedharfvas om våren och ytterligare införlifvas med jorden under trädesplöjningarne. Skall vårsäd sås, bör gödsgeln nedplöjas hösten förut.
Efter det myren sålunda blifvit odlad, hinner man med lika arbetsstyrka med lätthet skörda dubbelt så stor areal som å fast mark, helst som man kan med fördel använda tvåskäciga plogar, och blifva således omkostnaderna för skötseln vida billigare än på fastmarkeåkern.
Sedan nu sjelfva odlingsarbetet blifvit verkstäldt, böra vi hafva klart för oss på hvad sätt vi skola gå till väga för att erhålla den största möjliga nettobebållningen å våra myrar.
För att uppnå detta mål, böra vi känna de växter som för våra förhållanden äro de lämpligaste och som lemna den största nettobehållningen samt den växtföljd vi böra införa; vidare böra vi ha reda på hvilka gödningsämnen och huru mycket derutaf som erfordras för att af hvarje särskildt växtslag skall påräkna de rikaste skördarne.
Vidkommande de växter, som för våra förhållanden äro lämpligast, så hafva vi här på Gotland ”en stor fördel framför de flesta andra provinser inom vårt land, derigenom att vi på våra myrar kunna odla äfven ädlare, dyrbarare och mera inkomstbringande kulturväxter än & flertalet mossar i mellersta och norra Sverige, der endast hafre hufvudsakligast plägat odlas, då deremot här de rikaste rapsskördar visat sig gå väl till och lemnat lika många tunnor på tunulandet som hafren å fastlandsmossorna, men kanske fyra gånger större nettebehållning. Efter rapsen trifves hösthvetet förträffligt och derefter tvåradigt korn, ärter och allehanda rotfruktar, samt klöfver å de kalkrikare myrarne, hVarå i synoerhet alla i vårt klimat odlade kulturväxter synas hafva god framgång. Häraf synes, att våra myrar hafra stora fördelar att erbjuda framför fastlandets mossar, som i allmänhet äro kalkhaltiga. Sålunda kunna vi med fördel införa följande cirkulation, då vi förnämligast afse den etörsta kontanta inkomsten inom kortaste tidrymd, nämligen: 1:a) träde, 2:a) raps, 8:e) hösthvete och 4:e) tvåradigt korn. Är åter ladugårdsskötselns befrämjande vårt mål, i förening med direkt säljbara produkter så passa: träde, rep:, hvete, foderbstor, korn och klöfver eller fodergräs.
Rapsen gifver den största nettobehållningev, ända till ötver 300 kronor för tunnland, dernäst hvete och korn. Är iryren af god beskaffenhet och gödslingen ändamålsenlig, så kan rapsskörden uppgå ända till 20 tonnor samt hvete och kornskörden till 18 tunnor för tunuland, men ett oeftergifligt vilkor derför är — jag upprepar det — att det gifves fullt tillräcklig gödsling af kali och fosforsyra. Det är en dårskap att odla mera än man gifver fullständig gödsling, ty de rikaste grödorna äro i sjelfva verket de billigaste eller de som lemna den största nettobehållningen, fastän de erfordra större förskott i gödningeämnen.
För att kunna gödsla rationelt måste man, som ofvan nämdes, känna bvilka ämnen och huru stor mängd derutaf som hvarje särskild kulturväxt erfordrar för en bestämd skördemängd; i annat fall skulle man lätt kunna begå dyrbara misstag som komma att bringa förlust, synnerligast om något gödningsämne tillsattes i allt för ringa mängd, då derigenom ett annat, i tillräcklig mängd gifvet, ej skulle kunna komma till full verkan och skörAr således komma att utfalla otilltredsstälande.

Gotlands Allehanda
Fredagen 20 December 1889
N:r 149