Tidningsklipp med anknytning till Gotland. På denna sida är samlat tidningsklipp från äldre tider. Klippen består av artiklar införda i diverse tidningar från Gotland, även en del klipp från äldre böcker. Innehållet består av artiklar som berör Gotland.
inrättande vid stadens folkskola samt anställande af en ny lärarekraft för denna afdelning beslöts i måndags af kyrkostämman på grund af från skolrådet gjord hemställan i ärendet och med anledning af ökning i barnantalet vid skolan.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 20 Juli 1898
N:r 109
sökes af t, f. föreståndaren för apoteket J. A. V, Eriksson, föreståndaren för apoteket i Öregrund A. J. Eneqvist samt apotekarne C. O. L. Collin, J. H. Grönvall, A. Jonsson, C. G. Lennhoft, N. F. Nauclér, A. Sjöholm och R. M Smith.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 20 Juli 1898
N:r 109
som i går uppehöllo sig här på genomresa söderifrån. till Stockholm, märktes engelska konsuln i Stockholm M. S. Constable samt Staatsanwalt von Bötzow från Tyskland, åtföljd af sin maka, född von Essen.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 20 Juli 1898
N:r 109
Tillkännagifves att min innerligt älskade make Badmästaren Lars Gustaf Larsson född den 28 Oktober 1840, efter ett långvarigt lidande lugnt och stilla afsomnade i tron på sin Frälsare onsdagen den 20 Juli kl. 1/21 f. m.; djupt sörjd och saknad af mig, syskon, släkt och många vänner.
Josefina Larsson,
t. Pettersson.
Joh. 11: 25, 26. Sions toner nr 44: 7 v.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 20 Juli 1898
N:r 109
Från Stockholm med Tjelvar 17 Juli: Dokt:na Ruanudberg m. fru och barn, Svedberg, Kuhlman, grossh:na Berg m: fru, fabrikör Bäckström, rådman Andersson, stadsfogde Wedin, auditör Bränunström m. fru, major Lindeqvist, kapten Landberg, löjtnant Bovin, hrr Olan, Lindström, Malmström, Lundholm, Alvén, Öhlin, Lindlöf, Lindberg, Halmgren, Johansson, Ramström, Nyman; fru:na Bolling, Lindeqvist, Reselius, Längstadius m. dotter, Lindström, Torneliff, Berggren, Andersson, Woestmark, Reuter, Lindblom, Ramström, af Sillén m. 2 barn; frk:na Reselias, Bolling, Thorslow, Lindlöf, Ahlström, Dahl, Florén, Lindeqvist, Jansson, Andersson, Nathorst, Ekman, Pettersson, Berglind, Dahlqvist, Trolle, Wennerström, Broström, Malmström, Lindblom, Sporong, Reuter; 14 däckspasssgerare. — Från Stockholm med Polhem 18 Juli: Statsrådet Mellgren, konsul Öfverberg, mr.Robinson, hrr Zielfeldt, Eriksson, Björkvall, Jäderholm, Mattsson; Lundmark, Scheck, Jansson, Josefsson; fru:na Forskåhl, Bokström, Olsson, mrs Robinsson; frk:na Fornell, Jakobsson, Björkvall, Andersson, Synnerberg, Nilsson, Åmark; 18 däckspassagerare.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 18 Juli 1898
N:r 108
Visby rådhusrätt.
För våld mot arb. K. Johansson dömdes sjömannen Viberg till 100 kr. böter samt att ersätta målsägaren med 25 kr.
För oljud dömdes arb. Karl Nilsson att böta 5 kr.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 18 Juli 1898
N:r 108
— Anteckningar från årets »fältmanöver». —
Det var med ingalunda glada känslor och med mycket små förhoppningar om att få äfven den minsta del af de fröjder en fältmarsch kan bereda ett regemente beväringar, som infanteribeväringen i fredags middag bröt upp från lägret å Visborgs slätt för att marschera till Veskinde, där fältskjutning och andra militäröfningar skulle äga rom. Vädret var det allra sämsta och vägarne nästan otrafikabla. Men sådant får ej hindra ett på fältfot stående regemente. Under svett och möda men vid godt humör drog man alltså åstad kl. half 2 på fredags e. m., och kl. half 6 var man framme vid Veskinde kyrka.
Hvad de unga krigarena sågo ut! Smutsiga långt upp till midjan och svettiga så att det rann af dem. Också hördesen skämtare bland dem, vid anblicken af sind obyggligt nedsmorda pantalonger, med patos utropa:
— Ack, gånge denna kalken ifrån mig!
Första tanken vid framkomsten ägnades åi anskaffandet af tak öfver hufvudet. Detta gick fort nog, och snart stodo de små bivacktälten, hvar för sig rymmande fyra man, i ordnade rader på den pyslagna klöfveråker, där man slagit läger.
Nu kom en annan viktig fråga — matfrågan — och kräfde sin lösning. Och den fick det äfven både fort och grundligt. Fort, emedan marketenteriet — anordnadt i socknens skolhus — sköttes fermt och förståndigt, och grundligt, emedan — ja, behöfver den saken förklaras?
Sedan så dessa viktiga saker klarerats skulle nöjet och glädjen -ha tagit vid, ty gossarne voro nu lediga till kl. 9 på kvällen. Men herre Gud — i ett sådant hundväder som det var, blir glädjen måttlig. Man satt eller låg och dåsade i de trånga tälten eller höll till på marketenteriet och drack sig söm nig af halfsött sejdelöl, tills klockan slog nio.
Då ljuder tapto för sömnig trupp
och lifliga toner r?elas upp
emot aftonskynm.
Vid skogens bryn
skymta fram musikanternas glittrande leder.
Sen myllra pojkarne tyst och snällt
med kusliga känslor till fuktiga tält.
Till sängs man går
i tältenas vrår
och hornsignalen ljuder till hvila. Hvila — ja väl! Men en hvila, som gör hufvudet tungt, lederna stela och alstrar reumatism i unga ben. Och därute droppar regnet, tungt, kallt, kusligt. Och i regnet gå de stackare, som fått vakttiänstgöringen på sin lott, och klifva med tunga, trötta steg i smörjan . . .
Så går natten och åter darra de första solstrålarne öfver jorden, molnen ha skingrats och dagen lofvar att bli dräglig nog.
Trrrrirrum, trrrrrrum, trrrrrrum, trum, trum, trum, trum, trum, trum, trum, trum — — —
Reveljen går.
trumleagunl Blår,
korpraler är uppe, klockan är fem. — —
(nigga sömn nr syn
och tag kalfven på, tag gevär och rem …
tvätta hår ur hyn
Klockan 7 började dagens fejd. Andra årsklassen tågade ut till fältskjutning, första årsklassen till fälttjänstöfning. Och så sköts det och så kröp man, sprang man, marscherade man, tjänstgjorde än i fältvaktens slutna del — ett verkligt latmansgöra — än i en rekognosceringspatrull -— som är motsatsen till det förra. Och så gick förmiddagen till klockan 11, hvarefter middagsrast hölls till kl. 1/2 1 e. m.
Då tågade den afdelning af styrkan, som vid kvällens stridsöfving skulle utgöra fienden, mot Visby och intog sin första ställning något norr.om galgberget. Till höger om vägen från Norderport placerades denna afdelnings artilleri.
Den andra styrkan, kallad kåren A., satte sig i marsch något senare med uppgift att tillbakadrifva den fientliga styrkan, kåren B. Vid fyra-tiden på e. m. nåddekåren A. skogsbrynet ofvanför Saäckgärdet och spridde, sedan den ftått kännving af fienden, skyttelinie från vägen nedåt hafvet. Artilleriet, som stödde infanteriets vänstra flygel, bröstade af i samma skogsbryn, där god betäckning gafs. Också lyckades befälbafvaren för artilleriet att så väl maskera detsamma, att man ej, förr än elden af detsamma öppnades, hade en anivg om, hvar det befann sig.
Vid half-fera-tiden föll första skottet från artilleriet på kåren A. . Från kåren B. svarade artilleriet omedelbart, och nu var striden i full gång. Det varprecis som vid Virta bro, då Sandels efter en finare frukost hos gästgifvaren i Pardala kom ridande på sin ädla Bijou och petade sig i tänderna med en tillspetsad Jönköpings tändsticka:
»I ett rökmoln svepte sig vatten och land
och ur molnet blixtrade eld.»
Under forcerad eld från sitt artilleri, gjorde kåren A. en framryckning med sin skyttelinie, och så föll den första infanterisalvan. Och nu smattrade tusentals skott från alla håll och kanter, träpluggarna flögo som ge tingar i luften.. Kåren B., som hade en ganska god, fast mindre skyddad ställning, höll fienden i schack länge nog. Elden blef t. o. m, på vissa punkter slösaktigt riklig. Men så braktes artilleriet på kår B. till tystnad, och snart voro de båda afdelningarna hvaraudra så nära, att artillerield var onödig. Kår A. ryckte än vidare fram — elden från kår B. blef mattare. Så ljöd där kommando: »eld upphör!» och strar därpå: »marsch bakåt!» Allt längre tram trängde A.-kårens väl sammanhållna skyttelinie under skarp eld. Vid stenbrottet norr om galgberget upphörde elden, och bajonettanfallet började under skallande hurrarop från den påträngande A.-kåren, som undankastade den fientliga styrkan. Vid sextiden atblåstes striden.
Man kan ej säga att det hela var vidare intressant — tiden var för koapp för en riktig batalj, och patrulltjänstgöring, detintressantaste att iakttaga, då det låter sig göra, förekom ej.
Stora skåror af människor voro dock ute på backarne för att åse bataljen, och god tillgång gafs därtill, enär terrängen hela tiden tillät, att man kunde se de olika afdelningarnas rörelser.
Efter stridens slut marscherade vän som fiende i broderlig enighet med fall musik genom staden till Donners plats, där defilering för öfversten ägde rum.
Så gick marschen till lägret, där gossarne, trötta och hungriga, snart aflagt fältdräkten och kommit till borden för att få mat samt sedan i britsarne för att få hvila.
De två dagarnes öfning, som egentligen ej kan kallas en fältmanöver, var på det hela taget rätt lindrig, och de allra flesta hade stått sig godt. En och annan var väl litet ömfotad — men hvad betydde det; det var snart öfver efter ett välgörande fotbad och em stunds hvila.
Och så var årets manöver slutad. Och nu gå gossarne endast och vänta på, att nästa torsdag skall komma och lösa dem ur kronans tröja och återskänka dem den civila friheten.
G. R.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 18 Juli 1898
N:r 108
Vid i dag hållen förnyad ransakning med för detta brott häktade Esra Södergren företogs vittnesförhör med drängen Wilhelm Broman, Hammars å Fårö, inkallad af svaranden. Han hördes om sitt sammanträffande med Södergren 20 November å det förut omtalade bröllopet vid Ringvide. Han hade vid midnattstiden råkat Sjdergren å Ringvide gård och sedan gjort honom sällskap till kl. 3 på morgonen, då de skildes vid Södergrens butik. Han sade sig ej ha kunnat iakttaga, att Södergren vid tillfället var iförd mask.
Åkl. anmärkte, att vittnesmålet i denna sak ej kunde tillmätas betydelse. Förut hade två vittnen sett S. klädd i mask under gående till bröllopsgården. Vittnet Broman däremot hade sett honom först framme vid brölloppsgården., Det kunde därför tänkas, att S. på vägen till men ej framme vid bröllopsgården varit iklädd mask.
Vidare framhöll åklagaren, med anledning af vittnets uppgift, att S. varit iklädd kavaj, att det varit en lätt sak för S. att byta kläder, något som ofta bände med S.
Drängen Viktor Jacobsson från Dembor å Fårö hördes om svarandens uppgift att han låtit göra dyrkarne för att släppa in vittnet till pigan Ada Tappor.
Vittnet bestred detta. Han visste ej hvartill S. användt sina dyrkar. Nog hade S. släppt honom in till pigan, men om han därvid användt dyrk, visste vittnet ej.
Vittnet hade dagen efter rånet varit inne hos S i dennes butik. Han hade ej iakttagit något särskildt med S., endast att han var ovanligt sömnig om kvällen.
Dagen därpå följdes vittnet och Södergren åt till Visby; under hela vägen talade ej S. om rånet, men vittnet såg att S. innehade mycket pengar.
Skolläraren M. Lindström, Visby, upplyste om förut i målet hörda vittnet Maria Broman, att hon sedan år 1895 ej varit fullt normal samt led af högfärdsgalenskap och förföljelsemani. Af denna orsak hade hon, som förr varit hushållerska hos Lindström, blifvit skild från sin plats.
Bryggare Edv. Jakobsson upplyste i samma sak, att fröken Maria Broman varit såsom sinnessjuk intagen å dårhus. Vittnet meddelade efter hörsaga från förut hörda vittnet Viktor Jakobsson, att Södergren skolat ha kärleksförbindelse med Maria Broman. Jakobsson, som förut förnekat att han haft någon vetskap om detta, måste nu tillstå det. Äfven uppgaf vittnet, att Viktor Jakobsson uppgifvit att Södergren varit vid båten för att fråga efter dennas afgångstid.
Med anledning af detta yrkade åklagaren ansvar å vittnet Viktor Jakobsson för förtegenhet af för honom kända saker.
På grund af hvad om vittnet Maria Broman förekommit, jäfvade åklagaren henne.
Härpå framstälde åkl. några frågor till Södergren om hans penningetransaktioner, hvarefter han anhöll om längsta möjliga uppskof för att inkomma med slutpåstående.
Södergren anhöll att få blifva försatt på fri fot. Om detta ej kunde bifallas, anhöll han att få som vittne höra pigan Emma Nygren, Träska å Fårö. Han anhöll dessutom om ersättning för den förlust han af häktningen lidit.
Efter enskild öfverläggning uppsköt rätten målet till 8 Aug. och resolverade, att åklagaren till dess skulle inkomma med slutpåstående. Södergren kvarhålles fortfarande i häkte.
S. anhöll, att läkareattest om Maria Bro mans sinnestillstånd måtte infordras.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 18 Juli 1898
N:r 108
Ankommit hafva: skeppet Stella, kapt. Pettersson, från Newcastle med stenkolslast; jakt Karin, kapt. Samuelsson, från Köbenhavn med gödning; samt jakt Teodor, Svensson, från Fårö med last af trävaror.
I går afsegtade skon. Alcides, kapten Carlsson, till Lübeck med trävaror.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 18 Juli 1898
N:r 108
efter slupen »Tapperheten», skeppare N. Andersson, hvilken enligt anmälan från härv. tullkammare gjort sig förfallen till ansvar enligt 59 § tullstadgan, har nu återkallats, sedan åtal blifvit anhängiggjordt mot skepparen.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 18 Juli 1898
N:r 108