har natten till sistlidne lördag föröfvats ute på Fårö.
Å gården Butlex därstädes bor den öfver åttioårige f. d. fyrmästaren Berggren, en enstöring, som allmänt anses vara ganska förmögen, och som, rädd om sina skatter, plägat ha dem på kistbottnen, som man säger. Hans ensliga lif bar gjort honom litet besynnerlig, och särskildt lär han ha gått i ständig fruktan att någon skulle komma och röfva ifrån bonom hans skatter.
Natten till i lördags trängde en främmande person in till gubben i hans bostad, öfverföll honom med ett hårdt slag i hufvudet, så att han sträckteg till golfvet, hvarpå den anfallande grep honom om halsen med ett fast grepp och tryckte ihop luftstrupen på honom, så att den gamle förlorade sansen.
Ur ett i fallet erhållet krossår i bakre delen af hufvudet strömmade blodet.
Nidingen, som nu ansåg sig säker för den gamle och var viss om, att denne ej genom skrik skulle tillkalla folk, började nu att undersöka rummet för att tillegna sig den gamles penningar ech värdesaker.
Och bytet blef ingalunda litet — 2,800 kr. i hundrakronosedlar blef rånarens rof. Med detta begaf han sig, då han tydligen ej ansåg sig kunna öfverkomma mera, iväg från Butlex och lemnade den gamle ensam och sanslös i rummet. Han hoppades måhända, att hans offer aldrig mera skulle vakna och att sålunda åtminstone några af spåren efter honom skulle vara igensopade.
Men så gick det ej. Den gamle kvickt nade åter vid så småningom och lyckades väcka folks uppmärksamhet. Så forman fått klart för sig, bhur allt hängde tillbopa, sändes underrättelse till distriktets länsman, hvilken så fort sig göra lät infann sig för att vidtaga undersökningar och spaningar.
Vi ha här ofvan nämt, att den öfverfallne och rånade gamlingen är mycket konstig och folkskygg. Härtill kommer att han äfven är mycket minnesslö och? har svårt för att igenkänna saker och personer. Det var därför svårt att af honom få några som helst ledande upplysningar om den brottsliges utseende o. s. v.
Gubben mindes dock ganska godt hela händelsens förlopp samt uppgaf, att den summa han förlorat uppgick till 2,800 kronor.
Men stundom svek minvet honom igen. Först lemnade han en, som det tycktes, klar och fattbar redogörelse för någon detalj i bändelsen, Så kom slöheten och minnesförslappningen igen. Nej. — det bade nog inte varit så … han hade nog tagit miste … han mindes icke hur det var.
Som ett bevis på den gamles slöhet; och hans människofruktan må följande antecknas.
Då kommissarie Jacobson slutat sitt förhör med gamlingen, sporde han efter endast ett par minuters tystnad:
— Nå, farbror, mins ni eller vet ni, hvarför vi äro här?
— Nej; hur skall jag kunna veta det?
— Mins ni inte hvad vi talat om bär nu då?
— Nej, aldrig ett grand. Men ni tänker väl slå ihjäl mig, kan jag tro, och taga penningarna af mig …
Nu får man väl antaga, att de skador den gamle erhållit vid rånet delvis menligt inverkat på hans förut svaga hufvud och gjort honom än mera oförmögen att samla sina tankar. Men någon nämvärd skada har han dock ej lidit af våldet. Han vistades vid länsmannens besök uppe och var sig lik, endast mera rädd och nervös än vanligt.
Man hade nu sålunda själfva rånet konstateradt. Men hvem vår den brottslige?
Någon den ringaste spaning på denne hade man atit börja med ej.
Så drog man sig till minnes, att man sett en ung handlande vid namn E. Södergren, Friggårds å Fårö, de senaste dagarne innehafva rätt mycket penningar, något som var ovanligt för denne, och misstankarne vändes nu på Södergren.
Man begaf sig för den skull till Friggårds, hvilket är beläget omkr. 3 fjärdedels mil från Butlex, för att företaga undersökningar med Södergren.
Vid ankomsten dit upplystes, att S. på söndagen begifvit sig öfver till Fårösund och sedan dess ej afhörts. Några penningar hade han ej lemnat kvar i hemmet.
Vid Fårösund hade han på söndagen tagit in hos handlanden Sörman, hos hvilken han låg på natten till måndagen, hvarpå han med diligensen be af sig till Visby.
Ingen af dem, som i Fårösund kommo i beröring med S., hade haft anledning misstänka honom han hade varit sig lik, och några penningar i öfverflöd hade han ej visat sig inneha.
Södergren är en helt ung man, endast ett par och tjugo år. Han är välväxt och har ett godmodigt, rätt sympatiskt utseende.
S., som har fått god uppfostran — hans fader är skollärare å Fårö och i bärgerliga emständigheter — har någon tid vistats i Amerika. Efter hemkomsten uppsatte han handelsboden samt har äfven baft lifförsäkringsagenturer. Affären lär dock icke gå särdeles bra.
Sedan S. begifvit sig af från Fårö, infann han sig i staden samt uppsökte en härstädes bosatt hufvudagent för ett försäkringsbolag, för hvilket han varit underagent. å Fårö. Till denne agent utbetalade han 30 kr. i inkasserade premier, hvarpå han hos honom växlade 3 hundrakronosedlar.
— Det är så svårt att få växla därute på Fårö — sade han — så att jag skall nu passa på i staden.
Den ena af de två sedlarna hade han inlagd i ett kuvert, hvilket var igenklistradt. — Han sade, i det han öppnade kuvertet:
— Det här är gubbens pengar — de andra äro mina — men jag kan ju få växla den här också.
Med gubben menade han förmodligen sin: far.
Den person, hos hvilken S. växlade, har för kommissarie Jacobson uppvisat de tre hundrakronosedlarne, hvilka befunnits vara af samma bank som de öfriga hos S. anträgz;dg — alla af hundra kronors valör?
Då Södergren anhölls och han befanns innehafva ett par tusen kronor i sedlar, fillspordes han, hvar han fått dem ifrån.
Han sade då, att de vore hans egna och -tillhörde hans affär men’ kunde ej fullt nöjaktigt redogöra för deras åtkomst m. m.
Att han växlat de tre sedlarne, förteg han.
S., som under natten till i dag förvarats: – å- härvarande polisstation, förefaller att vara mycket lugn och bedyrar sin oskuld.
— Det skall nog reda upp sig, det är inte farligt säger han.
I dag har förberedande förhör hållits med Södergren å stadens stadsfiskalsexpedition, hvarefter S. afförts till Fårö för att konfronteras med offret för rånet.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 12 Januari 1898
N:r 6
