Södra Gotland, 16 Febr.
Hårdt pröfvad. kan man med skäl säga att en 80-årig undantagsman ifrån en sydlig socken blifvit på sina ålderdomsdagar. För en tid tillbaka blef han mycket illa skadad på ena foten af en nedfallande stock, hvilket förorsakat den gammle mannen odrägliga plågor. Hörseln har på senare tider så småningom blifvit sämre, så att hau nu nära nog är stendöf, och synförmågan å ena ögat är äfven alldeles fördunklad. Nu häromdagen skulle den gamle från sin kammare begifva sig utför en trappa ned på gården, men halkade och föll, dervid det friska ögat blef högst illa tilltygadt, så att fara förefinnes att äfven synförmågan å detta öga kommer att slå fel. Under denna pröfvotid har han äfven fått följa sin aflidua makas stoft till det sista hvilorammet, dervid gubben grät som ett barn, öfver sin förlust. Hau vårdas nu af barn och barnbarn, bvilka såvidt möjligt försöka att lindra plågorna och förljufva timmarna för farfar.
Af alla de varelser, som under kampen för tillvaron i köld och snö mången gång förgäfves söka att erhålla något till sitt lifsuppehälle, intaga i dessa dagar tvänne af våra vilda fågelslag, nämligen rapphönsen och andfågeln obestridligen främsta rummet, ty under det de förra af den nu så håra snöskaren på sädesåkern hindras att få någon föda, flyga de senare flocktals oroligt af och an vid sjöstranden, der det grunda vattuet öfverallt är täckt af is, förgäfves spannande efter någon liten vak, der de kunna få något till lifs, enär de ej på djupare vatten kunna upphämta någon föda.
För rapphönsens lifnäring verka nog många djurskyddsvänliga personer; men hvem kan göra något för vildänderna?
Ett högst egendomligt lädparti gick i går af stapeln i sudret, der bönderna i en afsides liggande by, som genom den myckna snön totalt var åfstängd från all samfärdsel i körväg med den »öfriga verlden», sedan de genom ihärdigt arbete med skyfflar och spadar banat väg öfver åkrar, ängar, hagar, kanaler och diken, samlades med nära ett tiotal slädar förspända med — oxar för att flera gånger å rad »trafikera» sin nödfallsväg och såmedels få densamma så trafikabel att de kunde få utfora sina nödvändigaste ärenden och bestyr längre från hemmet.
Näs, 16 Febr.
Näs kreatursförening har nu haft sitt ordinarie årssammaträde. Af räkenskaperna framgick att inkomsterna under 1894 uppgått till 249 kr. och utgifterna till likaledes 249 kr.
Ansvarsfrihet beviljades. Till revisorer utsågos folkskolläraren O. A. Gardell och hemmansägaren P. G. Pettersson, Lingsarfve Till ordf. i försäkringsnämden för nästa två år omvaldes O N. Pettersson, Drakarfve, och till ledamot i nämden för samma tid nyvaldes A. T. Mattsson, Sigleifs. Föreningen räknar nu 60 delägare, som tillsamman ha 431 kreatur försäkrade för sammanlagdt 39,670 kr.
— Till ledamöter i årets bevillningsbered ning ha å extra kommunalstämma valts för denna kommun hemmansägare T. Norrby Drakarfve och H. Hansson, Olsvenne, samt till suppleant. O Georgsson, Sigsarfve.
Den stränga vintern har »satt p» för landtmannens alla större göromål utomhus — snöskottningen undantagen förstås. De oerhörda snömassorna ligga hopade i famnshöga drifvor och ha omöjliggjort alla skogskörslor. Gårdar som ligga långt från landsvägen kunna knappt finna sig någon »utväg».
Levide, 17 Febr.
För ett svårare olycksfall var en äldre hemmansägare här i socknen för några dagar utsatt. Vid hämtning af foder från en höskulle råkade han i mörkret nedfalla genom foderöppningen och skada sig så illa, att han genast måste intaga sängen och läkare efrersändas. Denne förklarade att något eller några refben voro afslagna, hvadan den sjuke torde få tillbringa många veckor i overksamhet.
Fläsk och potatis är godt att hafva nu i kölden, det tycker ju något hvar, och så tyckte äfven den tjuf, som i tisdagsnatt ur en olåst källare vid Pejnarfve tillegnade sig en ganska ansenlig mängd af nämda varor.
Man har ingen spaning på tjufven, men nog tyckes han ha varit väl lokaliserad och följakligen ej »långfärdnes».
Rute, 16 Februari.
Ett lustigt söndagseftermiddagsnöje beredde sig häromsistens en torpare i en af Gotlands nordligaste socknar. Han hade en bagge hvilken han tyckte blef allt för öfvermodig och beslöt derför att på något sätt kväsa honom För nämda ändamål spändes baggen för en kälke och en körtur företogs. Hunnen ett stycke från gården. tyckte emellertid baggen antagligen vara klokast att vända om, hvilket han och gjorde; men nu var det baggen som ej drog på benen utan satte i väg i vildaste fart öfver skog och mark, hvarvid vår man med största möda kunde hålla sig fast. Då han kommit i närheten af hemmet, blef hustrun varse sin man i ilande fart komma åkande, hvarvid hon ropade: »Är du galen August då, skall du nu ta lifvet af bocken».
Men bocken kilade in i sitt hus med både körsven och åkdon. Om han blifvit bättre efter den betan har meddelaren ej hört berättas.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 18 Februari 1895
N:r 28
