Ljugarn bygger läkarbostad.

Ljugarns kommunalfullmäktige sammanträdde i lördags i Garda bygdegård. En av de stora frågorna pa dagordningen gällde uppförande av en ny läkarbostad i Ljugarn. Egentligen är det förut beslutat att sådan skall uppföras på Hälsohusets tomt då nämnda hus lokaler skall användas som mottagningslokaler. Nu förelåg förslag till ritning uprättad efter skiss av kommunalnämndsordföranden H. Karlqvist. Kostnadsförslaget slöt på 115.000 kr. Förslaget godkändes i sin helhet.
Följande anslag beviljades, soldatmissionen 200 kr, Frälsningsarmen 50:-. Godtemplarorden 50, Gotlands konvalecentförening 300, Torsburgs sjukkassa 600, Gotlands folkbildningsförbund i garantibelopp 200, bygdegårdsföreningarna i Garda 1.000 och i Etelhem 500, båda på vissa villkor, Garda skyttegille 100, Hemvärnet 500, Gotlands blindförening 200. Slutligen anslogs på förslag av SLKF-föreningarna 500 kr för möjliggörande av husmoderssemestrar att utlämnas till verkligt behövande med 50 kr i varje anslag. Att fördela medlen uppdrogs åt hemhjälpsnämnden.

Kom.-nämndsordf. blir heltidsanställd.
Innevarande år har i d. nya kommunen varit ett försöksår och kommaunalnämndsordförandens arbetsbörda har visat sig bliva betydligt tyngre än vad från början beräknades. I anledning härav förelåg förslag från kommunalnämnden om nyorganisering av dennes verksamhet innebärande att han skall bli hellidsanställd. Härvtid beräknas han efter överenskommelse med övriga nämnder kunna påtaga sig en del av dess arbetsuppgifter. Som lön till tordförande och kassör har i staten upptagits 9.850 kr, varvid man dock räkna med att kommunens mer ut, gifter för denna omläggning skall stanna vid 4.000 kr.
Kommunalkontor beräknas icke f. n. anskaffas, men däremot beräknar man inreda expeditionslokaler i kommunalhuset i Etelhem och samtidigt därstädes få liknande lokaler för fattigvårdsstyrelsen och överläraren varvid vissa kontorsmaskiner kunna bli gemensamma.
Fattigvårdsstyrelsens ordförande beräknas också hålla expeditionstid ett par dagar i veckan.
Förslaget godkändes och nämnden fick i uppdrag att vidare organisera en omläggning.
Skolstyrelsen kom med ändringsförslag beträffande reparation av skollokalerna i Lau och beslöts att sådana skall vidtagas för en kostnad av 65.000 kr.
Till idrottsmateriel för skolorna anslogs 1.000 kr och skolstyrelsen fick ett anslag av 200 kr för kostnader som uppstå om en lärare måste bo på annan ort.

Skattesänkning med 10 öre.
Kommunalnämndens förslag till utgifts- o. inkomststat blev föremål för en ganska livlig diskussion närmast föranledd av prutningar som nämnden vidtagit. Sålunda hade hälsovårdsnämnden föreslagit råttutrotning i kommunal regi i enlighet Med hälsovårdsförbundets uttalande önskemål och begärt anslag härför. Denna anslagspost hade helt och hållet strukits under motivering att man ej var så övertygad om effektiviteten av en sådan bekämpning och man därtill hade på känn att vissa andra kommuner icke gick in för sådan varför effekten ytterligare försvagades. Diskussionen utmynnade i beslut att frågan bordlades till decembersammanträdet för att se hur övriga kommuner ställer sig. En tvist mellan skolstyrelsen och hälsovårdsnämnden om vilken som i sin stat skall upptaga skoltandvården avgjordes så, att det för framtiden skall läggas på skolstyrelsen.
Frågan om tillsyningslärare och tillsyningsman i skolorna föranledde livlig diskussion. Skolstyrelsen hade begärt anslag till bådadera, men då nämnden ansåg att den instruktion som utarbetas för tillsyningslärare lade så gott scm alla arbetsupgif ter på dessa hade den strukit anslaget till tillsyningslärare. Därtill hade d. prutat ned arvodet för tillsyningslärarna från föreslagna 1.100 till 650 kr. Dessa justeringar hade skett i samråd med lönenämnden. Diskussionen visade att tillsyningsmännen (= skolstyrelseledamöterna) fortfarande har stora arbetsuppgifter och det skulle vara oklckt att avfordra dem detta arbete utan någon som helst ersättning. Förslaget justerades av fullmäktige så att till varje tillsyningsman skall utgå en ersättning av 50 kr för kommande år.
Komunalnämndens förslag om en utdebitering av 8: 50 pr skkr, vilket innebär sänkning med 10 öre, godkändes. Det hade funnits plats för större sänkning men då man beräknar ökade utgifter 1954 har man velat föredraga en jämnare utdebitering och stannar vid denna blygsammare skattesänkning. I stället föreslogs för 1953 – avbetalning av tillfälliga lån med 27.000 kr utöver normal amortering och man har dessutom kunnat upptaga kontant likvidering av om- och nybyggnader under 1953 med 40.000 kronor.
Gotlands idrottsförbund hade i skrivelse föreslagit tillsättande av en idrotts- och friluftsnämnd. Det ansågs att detta borde ske i samråd med ungdomsrörelserna inom kommunen cch kommunalnämnden fick i uppdrag att kontakta dessa innan beslut fattades.
Trafikinspektören vid S. J. hade föreslagit tillsättande av ett trafikutskott att representera kommunen vid upprättande av tidtabeller för S. J:s ordinarie trafikturer, Fullmäktige beslöt i anslutning härtill och valde kom.-nämndsordf. H. Karlqvist, Lye, samt hrr Erik Pettersson, Lau, och Viktor Jacobsson, Ardre.

Kommunala bostadstillägg.
Fullmäktige godkände ett förslag om kommunala bostadstillägg för folkpensionärer att utgå med 150 kr till ensam pensionär och 100 kr till vardera av makar utan behovsprövning.
Till överförmyndare för storkommunen valdes lantbrukare Josef Thomsson, Tälleby i Garda, öch till ledamot i markegångsnämnden hr Eric Larsson, Alskog, med hr Henning Pettersson, Garda, som ersättare.
Under en paus i sammanträdet dracks kaffe och efter denna visades en film om råttornas skadegörelse och vikten av deras utrotande samt en film om amerikansk ungdomsverksamhet.

Gotlänningen
Tisdagen 21 oktober 1952
Nr 244

4-4 i protestsammanträde med orienterare.

Anders Dahlin efterlyste orienterarhjärnan på orienteringssektionens stora protestmöte på idrottsförbundets kansli i går kväll. Det var Allklubbarsprotesten som var det stora diskussionsämnet givetvis. Anders red på inledningsfraserna i SOFTA stadgar »Orientering är självvald väg i okänd mark, tankens skärpa vid, kroppslig möda, snabba beslut under spännande tävling», och ville protestens ogillande. Vältalige Ville Malmqvist förde »folkets talan» och gick lite längre i stadgarna och fann en paragraf, som mänskligt att döma ger positivt svar. Det var stundtals heta diskussioner, och när man kom till slut i Allklubbarsprotestfrågan, var ställningen 4-4. Då kom också fram, att protesten genom Bro SK redan gått till SOFT, som väl så småningom kommer att höra av sig.
Man ansåg att det skulle bli för omständigt om Allklubbars skulle gå om. Slopas tävlingen, måste man i alla fall ställa till med en ny tävling för Gotlänningens mästartröja för såväl seniorer som darner.
I diskussionen tyckte bl. a. Einar Ebing, att orienterarna tänker sig för för dåligt, det är bara »tuta och kör».
Kontroll skall angivas så tydligt att förväxling eller missförstånd ej kan inträffa, heter det bl. a. i § 71 i SOFT:s stadgar .och det var denna som Ville Malmqvist med flera hade i tankarna. Det måste väl vidare vara tillräckligt bevis för att det var fel, sa Ville, när 60 % av Gotlands duktiga orienterare bryter i tävlingen, och ytterligare, då fastlandsorienterare från en och samma klubb samlas i gäng för att gå från femte kontrollen till mål för att sluta letandet. Jag anser att det är viktigare att föra orienterarnas talan, än att skydda arrangörerna.
Alvar Olin tyckte det var synd, att det inte kommit in protester tidigare vid tävlingar i år, det har ju varit banor med större fel. Då kanske man hade undsluppit ett misstag i denna stora hösttävling Allklubbars. Alvar tyckte vidare att konsulenten borde sett upp med ett sådant experiment, vad kontrollsystemet beträffar.
Magne Malmberg fick hela frågan i tämligen ljus dager. Han undrade om systemet har blivit godkänt vid SM. — Nej! Har den blivit godkänd vid DM?? Malmberg menade att protesten var befogad.
Ordf. Stig Runeborg sade efter inläggen att systemet har inverkat menligt på tävlingens gång. Efter företagen handuppräckning i protestfrågan blev ställningen 4-4. SOFT får nu avgöra.
Ställningen var ett tag 5-4 för protestens ogillande. De fem var Anders Dahlin, Bertil Möllerström, Hasse Lawergren, Einar Ebing och Sture Klasen, medan Stig Runeborg, Ville Malmqvist, Jan Silven och Magne Malmberg röstade för protestens godkännande. Påpasslige Ville Malmquist hade då bestämt klart för sig, att Klasen är adjungerad ledamot och sålunda utan rösträtt.
Upplands orienteringsförbund har i skrivelse uttryckt sin missbelåtenhet med banan i Gotland—Uppland-kampen. Man ansåg att banan var alldeles för »Gotlndsbetonad», med detta menades då, att hemmaorienterana hade fördel. Man ville också ha sagt att en kontroll var felplacerad, men vad detta beträffar, kan arrangörerna ha rent samvete. Den stod rätt. Man beslöt att avfatta en skrivelse till Upplands orienteringsförbund.
Sture Klasen drog upp den senaste tävlingen ViM och LM till behandling. Han undrade, då det står i PM, att vid obemannade kontroller skall deltagaren själv tillse att kortet blir stämplat, om inte de som saknade stämpel men ändå blivit medtagna i prislistan skulle slopas ur prislistan. Men då det kan bevisas att deltagaren uppsökt kontrollen utan stämpel på kortet, som i detta fall, då man helt enkelt måste besöka kontrollen för att hitta målet, finns en paragraf som skyddar.
Kompislöpningen var också uppe på tapeten i samband med söndagens tävling. Tre man i en klass hade varit vid ett flertal kontroller samtidigt. Vidare tyckte man i samband med detta att en orienterare som ej var anmäld, gick in på en klubbkamrats vakanta plats. I detta fall på ett sätt, där uppenbart fusk förelåg.
Till sist bestämdes tid och plats för den uppskjutna orienteringsriksdagen. Den kommer att äga rum söndagen den 9 nov. i idrottsbaracken på Gutavallen. Bl. a. kommer då att väljas ny kommitte och planerna för nästa DM-resa kommer att göras upp.
Sammanträdet varade i drygt fyra timmar med kort paus för kaffedrickning.

Gotlänningen
Tisdagen 21 oktober 1952
Nr 244

Orienteringsuppbåd i Östergarn.

Ungdomens orienteringsuppbåd anordnades i söndags av Östergarns IK. Mellan regnskurarna sken solen. 12 deltagare ställde upp och de löpte en ca 5 km lång bana, som gick genom Katthammarsviks samhälle och »Vik-skogen». Banan hade fyra kontroller, som det gällde att pricka in på kartan. Samtliga deltagare klarade med glans fodringarna för Ungdomens orienteringsmärke i guld.

Resultat:
Flickor: 1) Gunn Jonsson och Ulla Jakobsson, 1. mm felprickning, tid 55,00, 2) Britta Nordahl 1-1.03,00, 3-5) Ruth Jakobsson, Linnea Wedin och Lillemor Persson 2-1.04,00 , 6) Irene Siggelin 3-55,00.
Pojkar 14 år: 1) Erik Jakobsson 0-1.11,30, 2) Anders Nordahl 21.04,00.
Pojkar 18-19 år: 1) Per-Johan Göthberg 0-1.10,30, 2-3) Åke Wahlgren och Bertil Jakobsson 0-1.11,30.

Gotlänningen
Tisdagen 21 oktober 1952
Nr 244

Bra idag

är kanske i för mycket sagt att Alfred Ardgren i Etelhems IF är, men nog tyckte han att det var bra försmädligt att den skicklige tyngdlyftningstränaren Axel Erdmann inte kom till Etelhem för att ge grabbarna en duvning. Man hade ringt från förbundet i Stockholm och hört sig för om intresse fanns och det finns det intygade »Affe». Man hade ordnat med rum till tränaren, grabbar som bor ett par mil från träningslokalen hade åkt bil dit och Etelhems egna tyngdlyftare hade mött upp mangrant, så att det var över tio grabbar som gick och väntade på tränaren, som åldrig kom.
— En medlem i tyngdlyftningssektionen ringde ut till en av våra medlemmar som är bosatt i Hemse, berättar »Affe», men denne hänvisade till mig, men jag hörde inte ett ljud från honom. Nog tycker man väl att\’ tränaren skall besöka de föreningar. som Svenska tyngdlyftningsförbundet kontaktat och allra helst när dessa föreningar är intresserade och har en hel del grabbar som vill lära sig lyfta riktigt, slutade Alfred Ardgren.
— Naturligtvis beror det på något missförstånd. Erdmann har i alla fall försökt få kontakt med Etelhem, men hur det var så har han antagligen inte lyckats, meddelar Arne Sandin i tyngdlyftningssektionen. Tränarens program var inte gjort här på Gotland utan det sköttes helt från förbundets sida. Nu är det meningen att de bästa lyftarna i stan skall åka ut till landsbygden, då blir Etelhem säkert också besökt, och göra uppvisningar och därmed intressera och lära ut en del.
Rune.

Gotlänningen
Tisdagen 21 oktober 1952
Nr 244

Dan Pettersson vann Fardhemshoppning.

Gotlands civila ryttarförenings hoppningar i Fardhem missgynnades visserligen av vädret, men en skara hästvänner hade infunnit sig, däribland en hel buss från Visby. Banan var mycket vällagd och marken inte så uppblött som man väntat sig. Om endast en ryttare klarar sig felfritt genom en bana, brukar den vara av lagom svårighetsgrad, så denna hade banläggarna all heder av.
GCR vann lagtävlingen över I 18 och tog därmed sin andra inteckning i vandringspriset. I 18 och A 7 har vardera en. Den individuelle segraren Danne Pettersson tog förutom sitt förstapris också sin andra inteckning i det av GCR tidigare erövrade vandringspriset, som nu medlemmarna tävlar individuellt om. Prisutdelningen förrättades av fru A.-S. Nordgren.
När »Danne» red Sweep Binga till seger, fick man för första gången på Gotland se den mexikanska sitsen, vilken vid ryttarspelen i Stockholm visade sig så överlägsen den gamla hoppsitsen. Det nya med denna sits är, att, ryttaren sitter ned och driver sin häst kraftigt mellan hindren samt »tippar» honom över.
Den svåraste stötestenen var nog en »tun», följd av en brant nedförsbacke, vilket avskräckte hästarna och kanske också ekipaget, så att vägran blev följden. Vid det sista hindret gällde det att komma över en annan tun trots att en grind stod öppen alldeles intill, frestande för hästen. Vid detta hinder hade furir Kindberg verklig otur, då några åskådare kom i Vägen och förstörde hoppet för honom
Resultat: Individuellt. 1) D. Pettersson, GCR, på Sweep Binga, 0 fel, tid 2.37, 2) O. Olofsson, GCR, Printz, 4 fel, 2.08 — dagens bästa tid, 3) Arnfelt, I 18, Cognac, 7 fel, 2.36, 4) B. Fardstedt, GCR, Carina, 7 fel, 2.46, 5) Karlsson, I 18, Master, 7 fel, 2.58, 6) Kindberg, I 18, Trumf, 8 fel, 2.15, 7) D. Pettersson, GCR, Miss Haffner, 16 fel, 2.28, 8) T. Stumle, GCR, Kyffhäuser, 19 fel, 2.49.
Lagtävlan: 1) GCR (Pettersson, Olofsson och Fardstedt) 11 fel, 2) I 18 (Arnfelt, Karlsson och Kindberg) 22 fel.
Esse.

Gotlänningen
Tisdagen 21 oktober 1952
Nr 244

Fagerströmkvartetten

gav bejublat musikprogram på Norrgatt.
Med en vibra i sättningen skulle utan tvekan Jörgen Fagerströms moderna kvartett bli något alldeles extra fint. Man håller också på att skaffa fram en vibra, om det nu lyckas, och då skulle mycket vara vunnet. Som bandet nu är, är det det absolut bästa på Gotland, och det är särskilt roligt att ge medlemmarna en ros, då vi vet att orkestern är inhemsk.
I söndags kväll var det stor musiksuccé på Norrgatt, när orkestern framträdde. Orkestermedlemmarna var på ett utsökt fint spelhumör och allt uppskattades också genom spontana applåder. Ett verkligt fint framförande hade de av »Singning in the rain», som även den kräsnaste av de kräsne tyckte var en njutning. Herrar Fagerström, trummor, Åstrand, dragspel, Boqvist, bas, och Johansson, gitarr tar musiken på allvar det märks, och man vill önska dem vidare framgång.
ELLDE.

Gotlänningen
Tisdagen 21 oktober 1952
Nr 244

Reservunderofficersföreningen Gutarna

höll trots det dåliga söndagsvädret en tävling på kulsprutepistol på Hällarna. Tävlingen gick med två serier på femringad precisionstavla och två figurserier samt gällde dels rikstävling mellan föreningarna, dels klubbmästerskap.
De individuellt bästa blev: 1) Sigurd Karlsson, Visby, 210 p., 2) Hugo Endre, Barlingbo, 191, 3) Reinhold Liljeborg, Visby, 183, och 4) John Örve, Visby, 167, samtliga fanjunkare till graden: Medelpoängen för föreningslaget bästa blev 187,8.
I pistolskytte inom föreningen har A. Forsells vandringspris erövrats av Nils Sundberg, 2) Sigurd Karlsson, 3) R. Liljeborg, 4) J. Örve, 5) Helge Nyberg.

Gotlänningen
Tisdagen 21 oktober 1952
Nr 244

Dagens filmer.

Hansa: »Olympiadens hjälte»
Jim Thorpes — indianen som vid olympiaden i Stockholm 1912 blev kallad världens störste idrottsman och som fortfarande av idrottsexpertis över hela världen placeras i gruppen som »världens tio bästa idrottsmän» — liv spelad av Burt Lancaster har blivit film. Thorpes idrottskarriär hade gott och väl räckt till en bra film, men nu har herrar filmmakare i Hollywood tyvärr lagt till litet utöver verkligheten och det är inte så lyckat. Nåja, det hela har dock blivit en intressant berättelse om den duktige indianen och man rycks med i spänningen vid de amerikanska fotbolls- och basebollmatcherna. Där har kameramännen gjort ett skickligt arbete med omväxlande expressiva närbilder och stora svep över planen. Man får också en ganska bra bild av hur intensivt idrottslivet på ett amerikanskt universitet bedrives, det kan inte bli annat än storstjärnor. Filmen är att rekommendera, inte bara för den idrottsintresserade, utan även för andra som tycker om lite fart och spänning.
När man lämnar biosalongen kan man inte låta bli att göra den reflexionen, hur orättvist Thorpe blev offer för amatörbestämmelserna — han hade levt på att spela baseboll sommaren 1911 — och jämför man våra dagars toppidrottsmän med den färgstarke indianen, så var Thorpe hur snövit amatör som helst.
Rune.

Roxy: »Åsa-Nisse på nya äventyr»
Det bästa med den här nya filmberättelsen om Åsa-Nisse är förspelet som handlar om färg. Det är idérikt och fullt av fantasi. Vilket man inte med bästa vilja i världen kan säga om huvudfilmen. Man skrattar då och då det skall villigt erkännas men det blir mest ett medlidsamhetens skratt. John Elfström och Arthur Rolén gör vad de kan till ingen nytta. Sen har man bakat in Snoddas och Bertil-Boo i handlingen. Gräsligt!
Cricque.

Royal: »Kalle Karlsson från Jularbo»
Vem känner inte Kalle Jularbo, som under många år med sitt kära dragspel och sina glada bitar spritt så mycken glädje runt om i Sveriges bygder. Nu har Sandrews gjort en film om dragspelskungens liv och leverne. F ilmen bygger på hans egen bok »Med dragspelet i högsätet» och man får följa Kalle alltifrån det han i 5-årsåldern börjar traktera handklaver tills han som virtuos presenterar dragspelet genom tiderna. Carl-Henrik Fant spelar Jularbo, som själv svarar för det oavbrutna dragspelsackompanjemanget. Stig Järrel o. Rut Holm är också med på ett hörn, och Kerstin Dunér är förtjusande söt i den unga flickans roll.
Filmen om Kalle Jularbo är inte märklig på något vis, men den kan gott rekommenderas som en stunds glad och trivsam underhållning så här mitt i höstrusket.
—we.

Gotlänningen
Tisdagen 21 oktober 1952
Nr 244

En ny bok om Karlsöarna.

Karlsöarna har under de senaste åren blivit en allt kärare tillflyktsort för vetenskapsmän, konstnärer, författare och vanligt folk, och det finns numera rätt många som, kan anses som Karlsökännare, t.o.m. framstående sådana. Till de främsta bland dem kan utan vidare räknas Valton Johansson, och när det gäller att i skrift berätta om de båda märkliga öarna har han väl knappast sin överman. Ty V. J. inte bara vet allt det som är värt att veta om Karlsöarna, han har upplevt dem med alla sina sinnen, och han är en förträfflig stilist, det är fart och flykt över hans skildringar.
Nu är det ju inte så underligt, att Valton Johansson vet så mycket om våra märkliga Fugleöar. Han var under många år chefciceron för ABF:s populära semesterresor till Gotland och tog då med förkärlek resegrupperna med sig ut till Karlsö, naturvetare och humanist i en person har han under ett par decennier ägnat de båda Karlsöarna ett intresserat studium ur olika synvinklar, och sist men inte minst han är Karlsöklubbens krönikör. Andra kan skriva förträffliga böcker om Karlsöarnas fåglar eller om deras märkliga växter eller om deras geologiska historia, men gäller det att få fram en helhetsbild, att berätta om Karlsöarna så att man liksom känner sig omsluten av den speciella Karlsöatmosfären — en ljuvlig känsla, då är nog Valton Johansson oslagbar.
V. J. älskar Karlsöarna, dessa båda »burgar i havet», som Linne kallade dem, och han förklarar sin kärlek på ett mycket sympatiskt sätt i sin i höst utkomna bok Karlsöarna. Han kommer inte bara med vackra ord och välsvarvade fraser, det är äkta känsla bakom orden, och han föredrar att med enkla och rättframma ord återge en minnesbild från något av de många besöken på öarna eller att berätta en rolig anekdot framför att brista ut i lovsånger och superlativernas mångfald. Fåglarna står i centrum för hans intresse, och det är ingenting att säga om; annars vore det inte V. J. och inte heller en bok om Karlsöarna. Men det är inte en ensidig fågelbok han skrivit, långt därifrån. Han berättar om de sällsamma klippformationerna och det kristallklara vattnet, om de botaniska rariteterna och om Stora Förvars stenåldersminnen. Då han kommer in på Lillön, är det främst havstrutarna och fåren som drar hans uppmärksamhet till sig, och kapitlet om lamblydingen är en festlig skildring av ett unikt inslag i gammal gotländsk lanthushållning med något av urkraft och hedendom över sig. Willy Wöhler, han som bevarade Karlsö djurliv åt eftervärlden, o. hans skapelse Karlsöklubben berättar författaren givetvis många intressanta och belysande saker om. Man får också veta en hel del om kung Oscar II:s besök på Storön, och bland de kända Karlsöprofiler man möter i boken märkes naturligtvis Lasse Kolmodin. Bengt Berg. Bopparn, Karlsö-Kalle och Josef Nordström. Självfallet är inte Nils Linnmans omtalade radioreportage 1946 bortglömt, och inte heller Kalle Karlssons »historiska» färd upp till Korphålet eller Ingmar Frömans upptäckt av Karlsösallaten. Och i sista kapitlet får man en framställning av hur Karlsöarna inspirerat diktare och konstnärer.
Valton Johanssons nya bok kommer att mottagas med förtjusning av alla Karlsöälskare. Det är en vacker bok och en rolig bok, en som det är en verklig njutning att läsa. Texten kompletteras på ett ypperligt sätt av Erik Olssons teckningar. De hör till det allra bästa den lovande konstnären gjort och utgör följaktligen ett stort plus till en även i övrigt prisvärd bok.
B. K-m.
Valton Johansson: KARLSÖARNA.
Wahlström & Widstrands förlag.
Pris 8: 50, inb. 12: 50.

Gotlänningen
Tisdagen 21 oktober 1952
Nr 244

För vänligt deltagande

som visats vår moster EMMA KONRADSSON under hennes sjukdom och för alla vackra blommor vid hennes bår framföra vi vårt varma tack.
SYSKONBARNEN

Gotlänningen
Måndagen den 20 oktober 1952
Nr 243