Kategori: 1952 09 September

Publicerat

Födelsedagar

NITTIO ÅR fyller på fredag änkefru Brita Erika Karlsson, Tuer i Bro. Den gamla, som är änka efter lantbr. Johan Karlsson, som avled för många år sedan, är alltjämt pigg och kry och sköter sig själv. Hon bor hos son och sonhustru vid Tuer.

SJUTTIO ÅR fyller på fredag änkefru Anna Rosengren, S:t Nikolaigatan 25, Visby. Sjuttioåringen, som i många år varit anställd vid S:t Olofs sjukhus, är nu bosatt hos en dotter.

På fredag fyller lantbr. John Fritz Emil Gustafsson, Björkome i Väskinde, sjuttio år.

SEXTIO ÅR fyller på torsdag fru Hulda Anna Fredrika Gustavsson, Smedjegatan 3 i Visby. Hon är född på Fårö och gifte sig år 1925 med hr Karl Gustavsson. Under ett tiotal år har hon skött höst- och vårstädningen på Mariahemmet och på somrarna har hon arbetat i restaurangbranschen. Den stora fritidssysselsättningen är att pyssla med blommor.

Fru Helny Byström, Norrgårda i Björke, fyller på fredag sextio år. Jubilaren, som är maka till slaktaren Tyko Byström, tillhör Rödakorskretsens syförening.

På fredag fyller änkefru Axelina Niklasson, Burgsvik, sextio år. Sextioåringen, som är änka efter stenhuggaren August Niklasson, har gjort sig känd som en duktig hemmets kvinna.

Sextio år fyller den 17 sept. kyrkoherde Gustaf Medin, Abilds pastorat av Halmstads kontrakt, Göteborgs stift. Kyrkoherde Medin var under åren 1921-30 kyrkoherde i Eskelhem.

FEMTIO ÅR fyller på lördag fru Anna Sjögren, maka till lantbr. Walter Sjögren, Rosarve i Vall. Makarna har tidigare innehaft en gård i Atlingbo men kom för några år sedan till Vall, sedan gården vid Rosarve förvärvats.

Femtio år fyller på fredag hem.äg. Erik Jönsson, Ala i Rute. Han är född i Ala, vilken gård han övertagit efter föräldrarna. Jorden har han numera utarrenderad. Femtioåringen, som är en händig karl, arbetar nu i byggnadsbranschen.

Gotlänningen
Tisdagen 16 september 1952
Nr 214

Publicerat

Jordfästningar

Till den sista vilan har vigts stoftet efter änkefru Sara Vestling, Sallmunds i Grötlingbo. Sedan ps. 538: 1-3 sjungits höll pastor Nils Råmonth griftetal med utgång från 1 Kor. 15: 57 och förrättade den rituella akten, som avslutades med ps. 592: 5-8. Under sorgemusik utbars sedan kistan och sänktes i graven, vid vilken en rik och vacker blomstergärd nedlades.

Stoftet efter f. hem.-äg. Albert Johansson, Mickels i Hablingbo, har vigts till gravens ro. Efter en andaktsstund i sorgehuset fördes kistan i procession till kyrkan, där den inbars under det att kantor Lennart Kjellberg utförde sorgemusik på orgeln. Efter ps. 579: 1 höll kyrkoherde Henning Björkquist griftetal med utgång från Luk. 12: 6 och förrättade jordfästningen. Den högtidliga akten avslutades med ps. 568: 5. Vid graven nedlades vacker gärd av kransar och blommor.

Till gravens ro vigdes i söndags stoftet efter fru Wendela Pettersson, Hallute i När. Då kistan inbars i kyrkan utförde kantor Erik, Cederlund sorgemusik på orgeln. Som inledning på den högtidliga akten sjöngs ps. 377: 1-3, varpå kyrkoherde Hilding Jacobsson höll griftetal med text från ps. 570: 1. Efter jordfästningen sjöngs ps. 579: 1-3. Sedan kistan under sorgemusik och klockringning utburits och sänkts i graven nedlades en vacker blomstergärd och vidare hölls ett kort tal av fru Sonja Gredemark.

Gotlänningen
Tisdagen 16 september 1952
Nr 214

Publicerat

Ständig påspädning av yngre

krafter till hemvärnet behövs.
Mötet med rikshemvärnschefen i Lokrume bygdegård blev ett icke föraktligt uppbåd av hemvärnsmän, lottor och hemvärnssamariter från Lokrume och omkringliggande socknar. Ett 60-tal deltagare kunde räknas in.
I sitt anförande yttrade överste Brink bl.a.: Blir det krig i år eller nästa år? Ja, det är lika svårt att besvara den frågan som att säga: det blir inte krig i år och inte nästa år. Vi vet bara att risk är tidens kännemärke. Inga brösttoner behövs, då det gäller vår vilja att försvara svara vår frihet, bara ett enkelt: vi vill behålla vår frihet. Vi vill försvara oss. Men hur? Det betyder alltid offer i tid och pengar. Hemvärnet är en av premierna som vi har förmånen betala för vår frihet. Lottarörelsen, Röda korset och andra frivilliga rörelser har liksom tagit försvaret på entreprenad. Många svenskar har med andra ord utöver sitt offer för fosterlandet i form av värnplikt, skatt till försvaret etc. frivilligt åtagit sig att stärka vårt lands försvarskraft. Vad staten icke kan kosta på, bekostar den enskilde. Bredvid staten står också kommunen i den mån densamma genom anslag och andra åtgärder stöder de frivilliga organisationerna. Vad kostar hemvärnet? Jo bara 1/2 procent\’ av hela försvarsbudgeten och ändå har vi där en beredskap, som omspänner hela vårt land. Hemvärnsmannen finns överallt, i varje bygd, i varje by. Rekryteringen är en svår sak. Hemvärnet fyller nu 10 år. De sam kommit ur värnpliktsåldern och kunde inträda i det nybildade hemvärnet måste ständigt ersättas. Vi har hemvärnsveteraner på 70-75, ja 80 år, men det är undantag. En ständig påspädning av yngre krafter måste ske. Till civilförsvarstjänst är man under alla förhållande förpliktigad, men hemvärnet kan man egenhändigt välja eller om så är Röda korset, lottarörelsen. Man klagar ibland på utrustningen, att det är »avlagda kläder man får». Ja det är klart att de yngsta i fältarmén måste få de sist utkomna vapnen och att de äldre i hemvärnet får de tidigare, med vilka de förmodas vara mer förtrogna och efter hand erhåller de vad nyrustningen ger av nya typer och försvarsmedel.
Efter hemvärnschefens tal blev ordet fritt. Kapten Hugo Struve redogjorde för Röda korsets samarbete med hemvärnet då det gällde hemvärnssaniariter och fru Anna Greta Coldemo talade om svårigheten vid rekryteringen och uppmanade varje hemvärnsman att intressera sin hustru eller fästmö att bli lotta. De olika hemvärnsområdescheferna rapporterade om sina förhållanden vad rekrytering, åldersfördelning, hemvärnsgårdar o. dyl. och det blev många värdefulla meningsutbyten och hemvärnschefen fick tillfälle att besvara en del frågor. Allra sist tackade hr Forslund hemvärnschefen för besöket i orten och försäkrade att ett samfällt intresse fanns för att göra allt för att främja arbetet för de frivilliga försvarsorganisationerna.
Hemvärnschefen åtföljdes av sin stabchef och hemvärnsofficeren på Gotland överstelöjtnant Löwenborg, vilka även hade tillfälle att upplysningsvis eller frågande berika konferensen.

Gotlänningen
Tisdagen 16 september 1952
Nr 214

Publicerat

SLITE

Lagen Fyrbåken av IOGT hade i går ett trevligt och välbesökt upptaktsmöte i fritidslokalen vid Länna. Vid mötet. som leddes av montör Tage Mobeck, beslöts bl.a. att under hösten och vintern anordna ungdomsaftnar i klubblokalen i . Folkets park. Tre nya medlemmar hälsades välkomna till logen, som nu räknar 48 medlemmar. Som ett bevis för att logen f.n. har god vintl i seglen kan nämnas att ytterligare fem ansökningar om medlemskap förelåg. Nästa möte hålles söndagen den 28 sept. och får formen av ett studiesamkväm, varvid planerna på studier under instundande säsong kommer att diskuteras.
Vid samlingsmötet gav yrkeslärare Arne Rydberg, Visby, några intressanta glimtar från internationella storlogemötet i Hamburg och ett besök i Berlin. Vidare förekom kaffedrickning och en hälsning föredrogs från godtemplarlogen i Pargas, Finland – Slites vänort. Det är meningen att kontakten mellan de båda logerna i fortsättningen skall upprätthållas med hjälp av en korrespondensbok.

Gotlänningen
Tisdagen 16 september 1952
Nr 214

Publicerat

IF Rulger slog VIF och FGIK

med 15-13 resp. 20-11.
IF Rutger gästade Gotland under veckoslutet och kunde lämna ön med två välförtjänta segrar bakom sig. I lördags svarade Rutgers värdar, FG IK för motståndet ute i Sporthallen och gästerna vann klart med 20-11, medan VIF fick se sig knappt besegrade med 1513 vid simdagens match i Exhuset.
Åskådarna i Ex-huset var lätträknade men hejarklackarna var dock i gång. Det var, inget förstklassigt spel som presterades, men Rutgerspelarna visade dock upp en klasskillnad i och med sin förmåga att spela ett lugnt och efrektivt spel, mellan det förekom en hel del obehärskat spel i hemmalaget. I matchens första skede inträffade en olyckshändelse, dä VIF-keepern »Klicken» Ekström fick fingrarna mellan ribban och en hård boll. Ekström fick fingrarna illa tilltygade och fick lämna plan för att få vård på lasarettet. Som reserv sattes I 18-målvakten L. Olin in och denne klarade sig med hedern i behåll från sin uppgift.
Rutger hade sin klart bäste spelare i centerhalven N. G. Eriksson som visade sig vara en utmärkt försvarsspelare, samtidigt som-han var den drivande kraften i anfallen. A-kedjan Franzen-A. Eriksson-B. Krantz spelade vackert med farligt skjutande Franzen aningen före de andra. I försvaret lade man särskilt märke till långe L. Waxin som bröt och täckte bra, samt svarade för en del farliga långskott. Keepern S. Johansson var inte ordinarie men gjorde en fullgod match.
VIF hade som alltid en utmärkt A-kedja, med starka namn såsom Oskarsson-Curt Eriksson-Ulle Stenbom. I försvaret var Gunnar Svennrfelt ett starka namnet, medan Hasse Lundh endast härjade på fel plats och var hård till överdrift.

Spelet i korthet.
VIF tog ledningen genom Ulle Stenbom och sedan släpptes inte Rutger upp till ledningen förrän under första halvlekens sista minuter. Sedan Ulle Stenbom gjort -6-5 medelst ett vackert skott tog gästerna ledningen genom Franzén och N. G. Eriksson.
Andra halvleken började med tre snabba Rutger-mål. VIF segade sig sedan upp till 9-11, då ex-gotlänningen K.G. Ekvall ökade Rutgers ledning till 12-9 på ett elegant skott från linjen. Ulle Stenbom och Hasse Lundh knappade in försprånget till 11-12. och Franzén gav Rutger en ny tryggad ledning med 14-11. Efter ny VIF reducering fastställde I. Lundberg resultatet till 15-13.
Målskyttar för VIF: U. Stenbom 5, H. Lundh 3, G. Svennefelt 2, Oskarsson, Aronsson och Eriksson.
För Rutger: Franzen 4, Krantz 3, N. G. Eriksson, K. G. Ekvall och I. Lundberg 2 samt A. Eriksson och Waxin 1.
Återstår bara att säga att A. Attner dömde och kunde ha stramat åt tyglarna betydligt bättre.

VIF:s damer segrade
med 2-1 över en kombination AIK/IFK. VIF:s båda mål gjordes av vackert spelande och farligt skjutande Britt Nysell, medan Kicki Öberg svarade för kombinationens.
Jeff.

FGIK utspelades helt av IF Rutger.
I Sporthallen i lördags överspelades FGIK helt av IF Rutger, som vann med klara siffrorna 20-11. Matchen blev föga intressant då FGIK genast från början sattes på plats och aldrig orkade med att ge sina gästande motståndare något effektivt motstånd.
Rutger hade en ledning med hela 9-0, då Lasse Stuxberg gjorde första hemmamålet. Efter halvtidsresultatet 13-4 blev andra halvleken betydligt jämnare med-7 fullträffar för vardera sidan, alltså Rutgerseger med 20-11.
Rutgerspelarna spelade elegant över lag och reservmålvakten Sven Johansson – i vanliga fall utespelare – får en eloge för sitt utmärkta arbete. Ch. Eriksson var klippan i försvaret och A-kedjan Franzén – Eriksson – Krantz svarade för de mesta av farligheterna i anfallen.
Hemmalaget hade en helsvart dag och det märktes att det ännu behövs massor av träning. Träningen har ju satts igång först på senaste tiden, så resultatet kom inte direkt oväntat.
Målskyttar: Rutger: K. E. Svensson 5, Krantz 5, Franzén 4, N. G. Eriksson 3, 1. Lundberg 2, Åke Eriksson 1.
FGIK: Bert Palmgren 3, K. G. Eklund 2, 1. Nordlund 2, 1. Segerkrantz, K. Olofsson, B. Andersson och L. Stuxberg vardera 1.

Gotlänningen
Tisdagen 16 september 1952
Nr 214

Publicerat

Manöverprov hos MK. Gutarna.

MK Gutarna hade i söndags anordnat provtagning för KAK:s manövermärke vid Kungsladugården, Visborgsslätt, och 20 ekipage ställde upp. Som provledare fungerade kapten B.-A. Löwin och det var summa 6 prov som förarna skulle klara. Det första av dessa var ett »garageprov», bilföraren skulle köra ut sitt fordon ur ett garage vars tränga dörröppning markerades av käppar. Alla klarade inte provet första gången och inte heller det andra som bestod i att med vänstra framhjulet fälla tre pinnar i en svag kurva.
För högerstyrda vagnar gällde höger framhjul. Än svårare blev styrningsprovet bakåt då man utan att ha dörren öppen givetvis skulle backa på en 10 m. lång ganska smal planka. De två följande proven, vändning på väg och körning i sand, där man måste stanna i den 20 cm djupa sanden och sedan åter köra, klarade alla utan mankemang. Sista provet bestod i en situation som ju hör till de vanligaste, åtminstone i en stad, att parkera sitt eget fordon i gluggen mellan två andra parkerade bilar. Det var krångligt värre, körningssidans hjul skulle nämligen också stå på en vit linje, motorn skulle vara frånslagen, handbromsen tilldragen och dörren stängd sedan bilen lämnats.
Sluttiden för de. olika proven är för guld 3,5 min. för silver 5 och brons 9 min. Något guldmärke erövrades inte i går men 1 silverdito blev det i alla fall och 12 bronsmärken. Återstående 7 deltagare i provtagningen underkändes.
Resultat: Silver: Nils Hellgren, Endi-e, 4,29. Brons: S. Ahlberg, 1 18, 4,17, Uno Arefcld, Visborgsslätt, 4,45, K. F. Andersson, Visby, 5,22, 1. Ambjörnsson, 1 18, 5,45, O. Swartz, Visby, 6,10, Sune Larsson, Sanda, 6,42, S. E. Lindblad, Visby, 6,50, N. O. Wadner, Visby, 7,07, L. Svedberg, Visborgsslätt, 7,15, I. Jakobsson, Visby, 8,22, K. Lindvall, Visby, 8,28, C. Lundberg, Visby, 8,42.

Orienteringstävling 4 oktober.
Natten mellan 4 och 5 oktober anordnar MK Gutarna orienteringstävling för bilar och tillförlitlighetstävling för mc. Banans längd blir för klass 1 personbilar (förare och en kartläsare) ca 18,5 mil, varav 6 på svart väg, klass 2 mc t.o.m. 175 cc och klass 3 mc över 175 cc ca 9 mil, varav 5,5 på svart väg. Förarna indelas dessutom i seniorer, A- och B-juniorer. Startplatsen blir Klintehamn eller Hemse och karta 31 Roma. Tävlingen är öppen för alla förare med gällande licens.

Gotlänningen
Tisdagen 16 september 1952
Nr 214

Publicerat

Hansa: »Nätter i Paris»

Den här historien om hur två mer eller mindre tokiga amris upplever Paris på jakt efter några initialer på ett skönt kvinnolår är ingenting annat än en enda lång »strip-tease»-föreställning. Strip-tease dvs. sköna s. k. kalaspinglor som till främst herrpublikens förtjusning låter plagg för plagg försvinna från sina från början välklädda gestalter, är något mäkta populärt i Frankrike och USA men på film har det inte visats förr, åtminstone inte så en masse. De två amerikanerna har sen en hel del gags för sig, riktigt rolig är f. ö. den enes Figarotolkning – även om den starkt påminner om de operafarser som Danny Kaye brukar bjuda på.
Fransk journal inleder.
Crick.

Gotlänningen
Tisdagen 16 september 1952
Nr 214

Publicerat

Royal: »En fästman i taget»

En film för alla Sickan Carlsson-beundrare, i samma gamla nötta stil. Sickan är den där prima svenska »helylleflickan» som ordnar allt, i den här filmen är hon trött på att vara den vackra vitsippan för att fästmannen (Karl-Arne Holmsten) inte är tillräckligt »tuff», tror hon. Hon reser bort, vill vara en orchidé, säger hon. Men hur det nu är, så blir det lyckligt slut med puss och allting, men då har Sickan kuskat kring halva Sverige i sällskap med både handelsresanden, disponenter, konstnärer och dynamitarder. Man kan inte säga att filmen är direkt dålig som lustspel, namn som Karl-Arne Holmsten, Stig Järrel, Edvin Adolphson, Stig Olin och Gunnar Björnstrand borgar för att karusellen kring Sickan inte är stilla för en minut. I detta sammanhang kan nämnas att det är Sickans 30:e huvudroll i svensk film. Det hela är en oförarglig historia, men man undrar om inte det skulle vara nyttigt både för Sickan och för publiken om hon fick spela något annat på film också, den här genren börjar bli tjatig.
Rune.

Gotlänningen
Tisdagen 16 september 1952
Nr 214

Publicerat

Roxy: »Arizonas röde hövding»

En indianfilm i samma stil som tidigare rödskinnsfilmer, om möjligt något, sämre. Handlingen utspelas under inbördeskrigets dagar och tilldrar sig på en liten undangömd plats i Arizonas gränstrakter. Apacheindianerna under sin store hövding Cochise, anser landet vara sin egendom och lugn och fred råder mellan Cochise, Jeff Chandler, och kommendanten på ett gränsfort, John Lund. Onda makter i form av en ärelysten inspektör och en svekfull indianhövding, den välkände och tappre Geronimo, skapar emellertid ett spänt förhållande mellan röda och vita – ett förhållande som bryter ut i ett fruktansvärt blodbad.
Efter rasande strider, som hör till en indianfilm, slutar det hela på ett skrattretande sentimentalt sätt. Filmen är i färg, vilket höjer stämningen för den som vill se blod flyta.
Ett musikförspel av det lättare slaget inleder.
Conn.

Gotlänningen
Tisdagen 16 september 1952
Nr 214

Publicerat

Röda Kvarn: »Allt eller intet»

Denna film var värd en betydligt större premiärpublik än som var fallet i går, det är utan tvekan den bästa film som rullats på biografen i höst. Filmen berättar om människor som fallit offer för speldjävulen. De satsar för att vinna, allt eller intet – och det blir intet. Det är många livsöden som avgörs under den korta stund som rouletten snurrar. Huvudpersonen i filmen, Gregory Peck, sliter sig dock fri från det magiskt snurrande hjulet, men då är han så djupt kommen en människa kan komma. Han har inte lust att leva. Då skriver han sin bok om »en syndares bekännelser».
Filmen är skickligt gjord, det kan man inte säga annat. Gregory Peck och Ava Gardner svarar för huvudrollerna, men även birollerra har fina skådespelare, som gör att filmen kan ses bara för den skull.
Rune.

Gotlänningen
Tisdagen 16 september 1952
Nr 214

Om Oss Drivs med WordPress