Kategori: 1952 09 September

Klintehamn den 19/9 1952.
Herr Redaktör! Jag anhåller att få komma med ett litet inlägg och tillägg till ovanstående, men beklagar att jag ej fick se dagens Allehanda med hr Petterssons svar förrän sent i kväll, varför detta inte kan komma in förrän efter »slaget».
Det borde rätteligen ha varit, två bilder i stället för en. Utanför Klintegården — mitt på deras parkeringsplats — stå sedan flera veckor en reklammast, med illumination ech allt, — en mycket prydlig sådan skulle vi väl säga — uppsatt, och det var skada att den inte blev fotograferad samtidigt. Ja, varför inte! Folk har väl rätt att propagera, kanske även agitera, det är bara det att den är uppsatt utan tillstånd. Och där står den fortfarande utan ens den minsta skråma. Säg sen att inte klinteborna äro behärskade och lugna. Mästare här är liksom i förra fallet ordf. i Klinte SDUK Hans Pettersson.
Kanske jad kan få fråga Er hr Pettersson vad det där »frihet» betyder, som står på de affischer Ni klistrat och spikat upp. Är det månne »frihet utan ansvar» eller betyder det möjligen att »ta sig friheter». Jag tror att många med mig skulle vara intresserade att få veta det, mycket mera än att bli upplysta om att Ni är ordf. i Klinte SDUK. Varför talar Ni om det i det här sammanhanget för hela Gotland? Är det för att visa vilken fin och mäktig man Ni är. Jag vet att Ni hyllar satsen »Makt är rätt», också om den endast är inbillad. Eller, låt mig se, är det kanske för att göra hela föreningen medansvarig?
Och så har vi en sak till. I känslan av att vara ex-kronprins och f. d. kommunalfullmäktig måste Ni ju söka hävda Er och ta till det som finns. Det råkade visst bli lite psykoanalys med. Ja, det är klart att det svider att få uppge den ena posionen efter den andra, men jag kan försäkra Er att det bara är en liten början. Fortsättning lär komma att följa med hyresnämnds- och parkkommittéledamotskapet inom en snar framtid. Där har Ni, som bekant, fungerat som bocken som blev trädgårdsmästare. Och nu etablerar Ni Er som reklammakare också. Skola vi säga med den äran? Tror Ni på fortsatt engagemang? Jag tror att Ni gjort arbetarpartiet en stor otjänst. Det kan inte vara någon reklam för någon förening eller organisation att ha sådana med, ej ens om de skulle gå för att vara reklammakare.
En fråga till skulle jag vilja ställa. Vilken tanke kom Er att klistra hela väggen full där alla andra tidigare samsats om utrymmet. Var det jämlikheten och broderskapet, som Ni etiketterat Er med att Ni har inombords, som dikterade detta? Inom parentes kan jag nämna att det finns flera av Era affischer på väggen, vilka inte kommit med på bilden, klistrade på murad vägg. Ni talar så vackert om tavlor.
Det kan. kanske, ytligt betraktat, tyckas löjligt att offra trycksvärta och utrymme på sådant här. En god sak har i alla fall det här rabaldret fört med sig, nämligen att Ni, hr Pettersson, råkat avslöja Er själv en liten aning — offentligt. Vi kunna ej tolerera några övergrepp av någon, vem det vara må, i vårt demokratiska samhälle. Hänsynslösheten får ej bli sittande i högsätet därmed \’ vittnande om dålig medborgar- och samhällsanda. Det är därför vars och ens plikt att hjälpas åt att hålla sådana element i schack, i annat fall komma de bar att undan för undan öka sina bravder. Att det sedan alltid brukar bli ett skrikande i högan sky som av en bortskämd barnunge, som inte får vad den vill för en gångs skull, är kanske bara naturligt och nog inte så mycket att fästa sig vid. Var plåga har sitt skri för sig som bekant. Det är bara tråkigt att det så ofta tillgripes en del lögner, men vi få väl vara snälla på slutet och kalla dem för nödlögner.
Då jag ej gillar anonyma insändare skriver jag.
Gösta Lindstedt.

Gotlänningen
Tisdagen 23 september 1952
Nr 220