Gotlands hantverksdistrikt

har om söndag sommarmöte i Ljugarn. Efter mötesförhandlingarna talar direktör Hans Grundström om »Hantverkets roll i det moderna samhället». Det omfattande programmet upptar även en del tävlingar i varpa etc. Som avslutning blir det gemensam middag i Lövängens pensionat.

Gotlänningen
Torsdagen 24 Juli 1952
Nr 168

Annonspristävlingen

från Hemse tycks samla lika stort intresse som de båda andra annonspristävlingarna. Vi påminner om att svaren skall vara oss tillhanda senast på lördag.

Gotlänningen
Torsdagen 24 Juli 1952
Nr 168

En »olympisk»

duva landade i dag i Burs. Den var märkt Sverige 5251 på en aluminiumring och på en gummiring stod numret 470. Efter det den hade fått mat fortsatte den vidare.

Gotlänningen
Torsdagen 24 Juli 1952
Nr 168

Väder att vänta

Uppehållsväder
Utsikter: Måttlig, delvis frisk N vind. Molnigt men uppehållsväder frånsett någon regnskur på eftermiddagen. Oförändrad temperatur eller något varmare.
Farvattnen kring Gotland: Frisk till styv bris mellan N och NV. God sikt.
Temperaturen var i morse kl. 7 i Stockholm och Göteborg 13 grader, Malmö 16, Växjö 12, Visby 14, Karlstad 12, Falun 11, Östersund 8, Haparanda 11 och Riksgränsen 5 grader.
Oslo hade 13 grader, Helsingfors 14, London 12, Paris och Berlin 13, Wien 16, Moskva och Rom 20 samt Nizza 23 grader.

Gotlänningen
Torsdagen 24 Juli 1952
Nr 168

Stopp för Karlsöresor.

Den hårda nordostliga blåsten har gjort, att Karlsökutterna de två senaste dagarna måst ligga stilla i Klintehamn. Norderhamn på St. Karlsö ligger alltför öppen och oskyddad vid sådan vind. Blåsigt har det f.ö. varit många gånger förut i sommar, vilket gjort att sjösjukan stundom härjat svårt bland resenärerna, av vilka många på så vis inte fått så stort utbyte av besöket på den märkliga ön.
Alltjämt väntar vi på det definitiva omslag i vädret, som ger oss sol och värme och milda sydliga och sydvästliga vindar, eller varför inte några dagars vindstilla.

Gotlänningen
Torsdagen 24 Juli 1952
Nr 168

Konstföreningens sommarsalong

öppnas i morgon.
Till Gotlands konstförenings sommarsalong, som har vernissage i morgon, fredag, har inte mindre än 32 konstnärer sänt in arbeten. Jämnt hälften har funnit nåd inför juryns ögon, och vad man nu får se blir ett 50-tal konstverk.

Som jury har tjänstgjort amanuensen vid Västerbottens läns museum i Umeå Karl Cajmatz och konsulent Olle Lindblad i Konstfrämjandet, båda kännare av den gotländska konsten.
Ingen konstintresserad bör försumma att besöka den intressanta utställningen, vilken som vanligt inrymmes i stadsfullmäktiges sessionssal i rådhuset och öppnas i morgon kl. 15.

Gotlänningen
Torsdagen 24 Juli 1952
Nr 168

Ruinspelspremiär med ny Kristina.

Kristina — Elisabeth Söderström.

Det är kanske svårt att avgöra vad som gjorde det starkaste intrycket vid ruinspelens premiär för året i går kväll. »Petrus de Dacia» — Mehler-Lundahls musikskådespel, som uppfördes för första gången redan för bortåt 25 år sedan — är ju till brädden fyllt av skönhet- och stämningsvärden, och framförandet präglas av en konstnärlig fullödighet, som gör ruinspelen i Visby till en av sommarens förnämsta turistattraktioner i hela vårt land. Det är naturligt, om den gamla stampublikens intresse i går främst samlades kring den nya framställarinnan av Kristinas roll, och fråga är, om inte just hon, med sin apparition, sitt uttrycksfulla spel och sin underbara sång, gjorde det starkaste intrycket denna gång. Detta sagt med all respekt för t. ex. Leon Björker, som ju sedan länge gått så upp i spelen och sin roll som priorn, att man har svårt att tänka sig ruinspelen utan hans magistrala insats.
Elisabeth Söderström heter den nya Kristina. Hon är ung och vacker, spelar naturligt och ledigt och sjunger gudomligt. Hon ger full illusion åt den enkla fromma bondflickan från Stommeln, hon har ungdomens hela friskhet och ljuvhet, men det vilar också något förandligat över henne, det lyser av en inre eld ur hennes ögon. Man tror på henne som den, extatiska Kristina, som förlänats en övernaturlig kraft att bota sjuka och som sjunger ut all sin längtan till Maria, Guds moder. Det var en förnämlig och löftesrik debut, och Elisabeth Söderströms besjälade sång och spel gjorde påtagligt ett starkt intryck på publiken.
Men för den för året nya Kristina får vi inte glömma de övriga huvudrollsinnehavarna. Leon Björker är redan nämnd. Han var i går kväll magnifik som vanligt i sin roll och sjöng med imponerande kraft och klangskönhet. Särskilt scenen i sista akten, då han överlämnar priorvär: digheten till Petrus, vill man gärna återkalla i minnet — den var utsökt.
Som Petrus de Dacia framträder även i år Olle Sivall. Han har en ljus och vacker tenor — något tunn verkade den kanske i går kväll i vissa scener — och han agerar bra; med sin ljusa stämma och sitt intelligenta, rörliga spel är han en utmärkt Petrus, vars känsloutbrott tolkas på ett kongenialt sätt.
Gurli Svedman, slutligen, spelar i år som så många gånger förr den sjuka kvinnans roll, och hon var i går minst lika bra som tidigare. Det är dramatiskt liv i hennes spel och i de scener där hon medverkar, och hennes mörka stämmas välljud tolkar lika gripande som förr om åren hennes lidande liksom hennes lycka efter undret.
Om spelet i övrigt, om iscensättning, belysningseffekter etc. är endast gott att säga. En och annan nyhet i regin observerades, visande att Ragnar Hylten-Cavallius är outtröttlig i sina omsorger om ruinspelen. Fru Hilde Mehler förtjänar också en komplimang för de vackra, färgrika dräkterna.
Friedrich Mehler dirigerade som vanligt själv sitt verk, och han hade en utmärkt orkester framför sig. Mer och mer blir man betagen i musiken till »Petrus de Dacia»: Det finns så många pärlor i den, och man är glad över att det ges tillfälle att få beundra dem på nytt varje år.
Allt som allt, det var en utmärkt årspremiär för ruinspelen. Endast vädret var inte det bästa. Blåsten svängde om med svartbrödramunkarnas fotsida dräkter och släckte nunnornas flämtande ljuslågor, men den starka stämning som musikskådespelet om Sveriges förste författare och den fromma Kristina av Stommeln alltid förmår skapa, kunde den inte skada. Den absolut fulltaliga publiken, med icke obetydliga inslag av utlänningar, lyssnade andäktigt och föreföll påtagligt gripen av spelet. Man vågar därför förutspå våra ruinspel ännu en framgångsrik säsong.
Friedrich Mehler och alla hans medhjälpare är att lyckönska, Turist-Visby likaså.
B. K—m.

Gotlänningen
Torsdagen 24 Juli 1952
Nr 168

Lysning

för inredningsarkitekt Arne Fredhage, Göteborg, och Gunn-Britt Gustafsson, dotter till hemmansägaren Gottfrid Gustafsson och hans maka, f. Sander, Hjältevad.

Gotlänningen
Torsdagen 24 Juli 1952
Nr 168

Födelsedagar

ÅTTIOFEM ÅR fyller på söndag förre småbrukare Per Svensson, Dibjers i Hörsne med Bara. Han är född i Småland men kom till Gotland för mer än ett halvsekel sedan.

ÅTTIO ÅR fyller på söndag fru Hulda Jakobsson, Björkvägen 13 i Visby. Född i Vissefjärda, Kalmar län, kom hon i unga år till Gotland, där hon ingick äktenskap med jordbrukaren John Jakobsson. Makarna har innehaft olika gårdar och flyttade för några år sedan till Visby.

SJUTTIOFEM ÅR fyller på söndag änkefru Karolina Lindell, Lindarve i Ekeby. Hon är sedan många år änka efter småbrukaren Viktor Lindell.

SJUTTIO ÅR Tyller på söndag fru Hedvig Persson, Södra Murgatan 43 i Visby. Hon är bördig från Småland och maka till byggmästaren Karl Persson.

Diversearbetaren Emil Selander, Skogslund i Visby, fyller på lördag sjuttio år.

SEXTIO ÅR fyller på lördag förre hemmansäg. Edvin Östergren, Angelbos i Lärbro. Sextioåringen, som tidigare innehaft gård vid Lilla Åby i Bro, kom 1949, sedan han sålt gården till Lärbro, där han inköpt en villa. Under sin tid i Bro var han bl. a. revisor av kommunalkassan samt befälhavare för hemvärnet.

FEMTIO ÅR fyller på söndag lantbrukaren Gustav Lodnert, Medebys i Martebo.

På söndag fyller fru Ebba Johansson, maka till lantbrukaren Einar Johansson, Unsarve i Halla, femtio år. Makarna är nyligen inflyttade från Lummelunda.

På lördag fyller kommunalarbetaren Algot Dannesjö, Djuplunda i Visby, femtio år. Han är bördig från Västra Husby i Östergötland.

Gotlänningen
Torsdagen 24 Juli 1952
Nr 168

Dödsfall

F. direktören i Visby silicattegelfabrik Theodor Hansson, Kodings i Hemse, har avlidit i en ålder av 86 år. Han var född vid Petes i Linde och övertog år 1898 svärfaderns gård vid Odvalls. Åren 1882-87 drev han jämte ett par bröder speceriaffär i Stockholm men övergick därefter åter till jordbruket. 1939 blev han verkställande direktör i Visbys silicattegelfabrik, en befattning som han lämnade för några år sedan, då han bosatte sig i Hemse. Under sin tid i Linde innehade jubilaren ett flertal kommunala förtroendeuppdrag och var bl. a. ledamot av kommunalnämnden, fattigvårdsstyrelsen och skolrådet samt av valnämnd och pensionsnämnd. Religiöst intresserad var han ansluten till Linde missionsförsamling.
Närmast sörjes den gamle hedersmannen av två söner, Axel, vaktmästare i Stockholm, och Ingemund, bosatt i Laholm, en dotter, Gurli, maka till lantbrukaren Olof Ahlin, Kodings i Hemse, samt sonhustru, barnbarn och barnbarnsbarn.

I en ålder av 82 år har f. cementarbetaren Per August Olsson, Bolarve i Hejdeby, avlidit. Han var tidigare under många år bosatt i Lärbro och har under de senaste åren vistats bl. a. i Roma. Närmast sörjande är maka, barn och barnbarn.

F. cementarbetaren Karl Söderholm, Vibble i Västerhejde, avled i går i en ålder av 82 år. Han sörjes närmast av barn och barnbarn.

Gotlänningen
Torsdagen 24 Juli 1952
Nr 168