Sven Jerring radiointervjuar docent Stenberger.
Stockholm, 5 okt. (TT.) Det går inte ett enda år utan att man finner nya silverskatter i Gotlands jord, framhöll docent Mårten Stenberger i en intervju, som Sven Jerring hade med honom i fredagens radioeko. Intervjuen ägde rum på Gotlands fornsal apropos fyndet i Levede helt nyligen.
Man kan uppskatta antalet i den gotländska jorden tillvaratagna silvermynt bara från vikingatiden till mellan 50,000 och 60,000 och det kanske ligger lika många kvar ännu. Fyndet vid Mällgårds i Levede gjordes av en lantbrukare, som aldrig hittat några mynt förut. Han hittade sammanlagt 180 mynt, av vilka 100 äro arabiska. De kommo under vikingatiden till Gotland, som under den tiden var ett viktigt transitoland beronde på öns gynnsamma läge. Av de övriga mynten voro 80 västerländska och 3 byzantinska. Skatten grävdes ned i början av 1100talet, då det förmodligen som ofta eljest rådde oroligheter på ön, och ägaren blev sedan aldrig i tillfälle att taga upp den igen. Silverfynden göras för det mesta av en tillfällighet och det lönar sig knappast att hålla på att gräva för att finna mynt. Vetenskapsmannen hittar aldrig några skatter, och då han kommer till en plats, där man gjort ett fynd, är marken så genomletad att intet återstår att finna.
Gotland är rikt på silverskatter och ändå måste man betänka, sade docent Stenberger, att stora fynd säkerligen gjorts redan under medeltiden och innan det blev anmälningsplikt på dylika. Nog har man hittills kännedom om c:a 600 silverskatter från Gotland och inget år går utan att man gör ett eller flera fynd.
På red. Jerrings fråga om man brukade gå med slagruta eller hade särskilda detektivanlag eftersom man hittar så mycket här, förklarade docent Stenberger att det icke lönar sig att leta. De flesta fynden göras vid jordbruksarbete — han ville i det sammanhanget rikta en maning till lantbrukarna att vid fynd genast avbryta arbetet och anmäla fyndet, så att vetenskapsmännen i tid kunna få undersöka detsamma på platsen.
Som ett exempel på hur en tillfällighet kan spela in berättade docent Stenberger om ett par fattiga pojkar i Buttle, som för fyra år sedan gjorde ett mycket stort fynd av arabiska silvermynt. Det var icke mindre än 3,000 st. och en av de största silverskatterna i vårt land. Pojkarna fingo syn på något blankt och runt i ett grustag, där de sutto, strax därefter regnade det ena myntet efter det andra ned över dem. De fingo sedan en bra slant för dem. Om den historien kan man verkligen säga att den låter som en saga, sade docent Stenberger.
Ett annat exempel gavs också. För några år sedan dog på en gård i Anga en av gårdens bästa svin. Det var inget annat att göra än att gräva ned den förstörda julmaten och detta skedde bakom ladugården. Det bar sig inte bättre än att den som grävde icke förstod att han grävde i ett gammalt fornminne, en kämpgrav eller husgrund från 400- å 500-talet. Han hittade romerska silverslantar från 200 år eft. Kr., och det var en av de största skatter, som gjorts i den vägen. Blev kanske inte grisen fullt betald, så blev det alltid ett bra plåster på såret.
Det saknas heller icke exempel att minnet av ett skattgömmande levat kvar i traditionen. En vetenskapsman från Stockholm var sysselsatt med att undersöka en gammal husgrund på norra Gotland. Denna var mycket förstörd och han hade icke mycket för sitt arbete. Men man berättade i trakten att någonstädes i det änge, där husgrunden låg, skulle en gång i tiden en skatt ha gömts. Traditionen visade sig vara sann. I samband med undersökningen av husgrunden gjorde vetenskapsmannen ett fynd av flera västeuropeiska och arabiska mynt från 1,000-talets början.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 5 Oktober 1940
N:r 231
