Auktion vid Hägsarfve i Buttle.

Genom offentlig auktion, som tisdagen den 30:de innevarande Juli kl. 12 middagen förrättas vid Hägsarfve i Buttle socken, försäljas till den Högstbjudande på all tid från Carl Jacobsons hemman dels ett ägoskifte innehållande omkring 20 tunnland inrösningsjord bestående af åker, äng och odlingsmark och dessutom omkr. 10 tunnland betesmark allt sammanhängande, dels ock från ett annat skifte en ängslägenhet »Byäng» och äro större delen af dessa ägor af god beskaffenhet och belägna helt nära allmänna vägen något öfver en fjerdedels mil från Buttlejärnvägsstation.
Dessa lägenheter, som i anseende till. sitt: läge äro särdeles lämpliga att bebyggas, utbjudas såväl i mindre delar, som i sin helhet med förbehållen pröfningsrätt å anbuden.
Vid samma. auktionstillfälle försäljes större delen af på rot stående årsgrödan å 1/4 mantal Hägsarfve, bestående af hvete, råg, korn; blandsäd och potatis till större delen af lofvande beskaffenhet; äfvensom en del af fodertägten från en del af hemmanets fodermark; och kommer försäljningen af grödan att ske i mindre. lämpliga delar jämväl med förbehållen pröfningsrätt å blifvande anbud. Med betalningen för grödan lemnas välkände inropare anstånd till den 1:sta nästkommande Oktober, då jämväl 1/3 af köpeskillingen för fastigheterna skall erläggas. Öfriga köpeskillingsbeloppen kunna få betalas terminsvis efter reela köpares bekvämlighet, hvarom jämte öfriga vilkor närmare meddelas vid auktionstillfället.
Kräklingbo och Guldrupe den 22 Juli 1895.
Bernh. Bolin. J. P. Jacobsson, Bjers.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 26 Juli 1895
N:r 113

Auktion å stadens auktionskammare.

Torsdagen den 1 Augusti från kl. 10 f m. försäljas å stadens auktionskammare för handelsfirman Julius Lindahls konkursmassas räkning ännu kvarvarande manufaktur- och kortvarulagret bestående af: rock- och kappdofflar, kordrojer, ylle- och bomullsklädningstyger, kasinetter, kulgardiner, bluslif, mollskinnsbyxor, underkjortlar, vaxduk, sammet, plysch, mössor, skjortor, västar, koftor, hals: och hufvuddukar, paraply; tapeter, papper, makulatur och påsar; glas och porslin; tvål, parfymer; knappar, band, vantar, handskar, spetsar; ryktborstar; fotografiramar samt ett mindre parti vin, ättika, soda, potatismjöl, linfrökakor. Diyerse färgstofter jämte mycket annat. Kände, vederhäftige inropare erhålla 2 månaders anstånd med betalningen, andra få betala kontant eller ställa nöjaktig säkerhet.
Visby i Juli 1895.
Auktionskammaren.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 26 Juli 1895
N:r 113

Borgenärerna

uti aflidna fru Laura Malmros vid Medeby i Martebo denna dag började urarfvakonkurs kallas och föreläggas härmed att sist före klockan tolf måndagen den 30 nästkommande September inför Domhafvanden i Gotlands norra härad å tingsstället Alleqvia sina fordringsanspråk i konkursen i laga ordning anmäla och bevaka.
Visby den 25 Juli 1895.
På Domare-Embetets vägnar:
G. A:SON DÖMLE.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 26 Juli 1895
N:r 113

Dödsfall Tor Maxim Bernhard Yngve

Tillkännagifves att vår lille käre son Tor Maxim Bernhard Yngve efter ett kort men svårt lidande stilla afled i Visby den 24 Juli 1895 kl. 8,15 e. m., i en ålder af 2 år, 3 mån. och 5 dagar, djupt och innerligt sörjd och saknad af oss föräldrar, 3 små bröder samt slägtingar och vänner.
Maria och Petter Ek.

Sv. ps. 493, v. 1.
Säll du, som menlös fan din graf för åren
Lik späda blomman, som föll af om våren.
Du i det stilla, gick ner, du lilla,
Förr’n ondskan hunnit ditt förstånd förvilla.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 26 Juli 1895
N:r 113

Passagerarelista.

Från Stockholm med »Gotland» 23 Juli: general Elliot, kapten Poignant, vinhandl. Ungroth, kassör Loman, hrr Becker, Persson, Oswald, Landgren, Dewander, Rystedt, Thonell, Pettersson, Gullberg, frök:na Ödman, Wigert, Ödman, Kolmodin. — Med »Polhem» 24 Juli: prof. Sondén, öfverste Carlstedt, hrr Levin, Carlsson, Thorburn, Knipler med fru, Hermansson, Gooes, Åkerblom, Cederlund, Sillén, Brouneus; fru:na Öberg, Cramér, Eggertz, Karlsson, Vengström, frök:na Vinblad, Levin, Sohlén, Larsson, Nyman, Lindqvist, Vahlbeck, Flodenberg, 5 däckspassagerare.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 24 Juli 1895
N:r 112

Handel och Sjöfart.

Inklarerade fartyg: Till Visby 24 Juli: skon. Falk, Vestberg, Vestervik, tegel; jakt Josefina, Pettersson, Klinte, gödning.

Utklarerade fartyg: Från Visby 23 Juli: skon. Leufsta, Lind, Skellefteå, barlast.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 24 Juli 1895
N:r 112

De sanitära förhållandena i Visby.

(Ur förste provinsialläkarens berättelse till hälsovårdsnämden öfver årets inspektion)
Att anstalterna för bortledandet från staden af flytande orenlighet sedan sista inspektionen undergått föga förbättring och fortfarande äro i ett allt annat än tillfredsställande skick, torde nog iugalunda hafva undgått nämdens uppmärksamhet. Hela systemet, för så vidt man ens härvidlag kan tala om något system, är ju otidsenligt och i alla hänseenden un erhaltigt.
Ett bättre sakernas skick torde knapt ej heller vara att förvänta, förrän staden en gång erhåller en fullständig, underjordisk afloppsledning, hvilken i själfva verket är starkt af behofvet påkallad. Af hvilken nytta en sådan skulle vara, synes bäst i de delar af staden, genom hvilka ledningen från lasarettet är dragen och i de gårdar, som hafva anslutit sig till denna ledning. Här är i allmänhet föga eller intet att anmärka med afseende på snyggheten. Desto värre te sig förbållandena i de öfriga delarne afstaden, der man är hänvisad till att afbörda sig all den flytande orenligheten i de öppnarännstevarne af mestadels högst usel beskaffenhet. I dessa kan allt spillvatten o. d.knappast afrinna till följd af deras konstruktion, hvilken vållar att bakom västan hvarje sten bildarsig en pöl, för hvilken afloppet år stängdt, och som knapt kan renspolas, utan på sin höjd afspolvattnet utspäda. De följder detta måste medföra med hänsyn till markens och bygnadsgrundens förorenande, ligga ju i öppen dag.
Om möjligt ändå uslare gestaltar sig saken på sådana ställen i staden, der rännstenar helt och hållet saknas, såsom fallet bland annat är i en stor del af norra Murgatan och en ej liten del af Björngränd. På det förra stället hjälper man sig med att leda all smuts genom smyghål i muren ut i östra grafvarne, der den ena .orenlighetspölen bredvid den andra vittnar om det oefterrättlighetstillstånd, i hvilket stadens afloppslednivgar befinna sig. Ja från fattigvårdens å samma gata belägna fastighet finnes en underjordisk afloppsledning, helt enkelt utmynnande i östra grafvarne. Ej heller äro rännstenarne, der sådana finnas, alltid lagda påett något så när förnuftigt sätt. Så finnes t. ex. på Kyrkberget en dylik, som helt enkelt afleder en flytande oremlighet från boningshusen deruppe rakt ned åt berget, utefter hvars väggar den sedan sipprar ned till nedanför liggande trädgårdar. Användandet af denna rännsten bör naturligtvis förbjudas, eller ock bör afledningen läggas åt annat håll.
På åtskilliga ställen å de mest ER gatorna äro trappor utbygda öfver rännstenarne — så t. ex. på flere ställen å Adelsgatan närmast Hästgatan. Passagen under dessa trappor hålles ej alltid fri, hvadan all orenlig het ofvanför hindret strömmar ut öfver trottoar och gata, kvarlemnande ett ofta halftumstjokt lager gyttja. Sådant borde dock kunna förekommas Samma förhållande inträffar ock på på en del ställen, der rännstenen i en gata med stark sluttning mynnar vinkelrätt ut i nedanför liggande gatas rännsten, såsom t. ex. fallet är i Kilgränd strax bakom stadshotellet, der gatan nästan ständigt är öfversmord med en massa orenlighet. Äfven detta borde kunna afhjälpas medels en förnuftigare planläggning af rännvstenarne. I åtskilliga gator, der lutningsförhållandena äro ogynsamma. såsom t. ex. i hela Tranhusgatan och en stor del af Strandgatan, kommer nästan ingen afledniog alls till stånd, utan får denna bäst den kan söka sig ned i jorden, hvadan rännstenarne på dyllka ställen nästan ständigt äro mer eller mindre smörjiga. Äfven detta borde kunna afhjälpas, derest en ordentlig afvägning gjordes och rävnstenen sedan lades enligt denna.
Något bättre gestaltar sig saken, der cemerterade rännstenar blifvit lagda, men äfven om dessa gäller på åtskilliga ställen hvad ofvan nämts, nämligen att lutningsförhållandena ej blifvit vid anläggvivgen ordentligt tillgodosedda, hvilket omintetgör hela nyttan af den förbättrade rännstenen. Dylika böra derför naturligtvis ej läggas utan att omsorgsfull afvägning först blifvit gjord — Vidare må anmärkas, att då enskilda husägare söka åstadkomma en eller annan mindre afledning från sina resp. gårdar, anläggningen af dylika ledningar bör kontrolleras, så att icke dylika tillställningar komma till stånd, som fallet nu blifvit från en gård i Strandgatan — ett stycke frå Strandportén — der en ledning utledts tvärt öfver strandpromenaden och slutande vid kanten af gångbanan, omedelbart invid hvilken allså orenligheten samlas i en vidrig pöl. Detta bör med det allra snaraste ändras, ty får sådant passera oanmärkt, kunna snart nog en hel rad dylika osnygga tillställningar komina att fullständigt förderfva den bästa af stadens promenader.
Slutligen må jag anmärka, att den föreskrifna spolningen af rännstenarne ej synes ske tillräckligt grundligt. Detta såväl som ock största delen af ofvan anmärkta missförhållanden borde dock kunna i någon mån afhjälpas genom en strängare tillsyn, dock torde aldrig något fullt tillfredsställande re sultat kunna vinnas förrän staden som sagdt erhåller en ordentlig kloakledning. Att taden i sanitärt hänseende skulle vinna högst betydligt genom en sådan, torde nog ej tarfva vidare bevis för hälsovårdsnämden, som väl mera än tillräckligt har sig bekant hur ogynsamma de sanitära förhållandena under nuvarande regim äro.
Med afseende på

afträdesrenhållningen
synas inga egentliga förbättringar hafva kommit till stånd sedan sista inspektionen.
Tvärtom synes en viss slapphet vara rådande särskildt med afseende på påbudet om torfströs användande. Nästan intet afträde påträffades under inspektionen, der torfströ användes i tillräcklig mängd, och på de allra flesta ställena saknades detsamma totalt. Ej underligt, om derför mer eller mindre besvärande stank förekom från de flesta afträdena. Detta häntyder på alltför stor slapphet i kontrollen. Då påbudet om torfströanvändning vunnit laga kraft, böra ock hälsovårdsmyndigheterna i förekommande fall på laga väg tvinga liknöjde och tredskande att efterlefva detsamma. I annat fall blir ju hela den nytta, som påbudet afser att åstadkomma, endast illusorisk.
I sammanhang härmed ber jag att få påpeka, att på några ställen användes — såsom det uppgafs med hälsovårdsnämdens tysta medglfvande — sågspån i stället för torfmull. Det är ej nog med att detta strider mot ofvannämda stadga, utan sågspån är till det afsedda ändamålet fullständigt odugligt och bör sålunda under inga omständigheter tilllåtas.
Kärlen till upptagande af latrinen äro nu visserligen i allmäuhet flyttbara, men äro på många ställen dels ej tillräckligt täta och dels för låga, hvilket senare lätt märkes derpå, att underlaget är förorenadt af spillning, som fallit utanför. Dylika kärl böra derför ersättas af andra, täta och högre. På åtskilliga ställen användas fortfarande svårare flyttbara och ej täta stora lådor i st. f. tunnor. Tömning af kärlen synes ej ske tillräckligt ofta På alltför många ställen påträftades kärl, som voro öfverfalla och tydligen ej tömda under långa tider. Ehurn det visserligen är öfverlåtet åt den enskilde att ombesörja afhämtningen, bör det dock icke tillåtas att dermed dröja så länge, tills densamma ej kan ske utan olägenheter. Bäst och önskvärdast vore det, att staden själf öfvertoge eller ombesörjde afhämtningen, synnerligast som det ofta säges stöta på ej ringa svårigheter för den enskilde att få densamma verkstäld. Dessutom blir densamma aldrig verkstäld tillräckligt ofta, ej heller tillräckligt ordentligt, så länge den är öfverlåten åt den enskildes initiativ. Och på denna fråga ligger dock stor vigt. ty den har det största inflytaude på renhållningsfrågans öfriga detaljer. Då det nu ifrågasatts att ordna deona angelägenket, må det vara att önska, att den i gång satta utredningen må leda till effektivt resultat.

Afskräden och sopor
förvaras ingalunda öfverallt enligt hälsovårdsstadgans föreskrift i täta och lätt flyttbara kärl, stälda ofvan jord. På många ställen hopsamlas de i uti jorden nedgräfda eller nedmurade kistor, hvilkas bottnars täthet är omöjlig att kontrollera och som äro lika svåra att på ett tillfredsställande sätt tömma och rengöra. Sådana förete derför icke den snygghet, som borde kunna åstadkommas, derest helsovårdsstadgans föreskrifter efterkommes. Ändringar till det bättre borde icke vara hvarken kostsamma eller svåra att åstadkomma.

De fähus och stallar,
som finnas inom staden på ej få ställen, äro med högst få undantag alla i strid mot hälsovårdsstadgans föreskrifter. Nästan aldrig finner . man någon anstalt fogad för afledande af hästurin och dylikt. Särdeles besvärliga äro förhållandena vid de i så många gårdar befintliga hållstallarne. Från åtskilliga af dem får den flytande spillningen bäst den kan söka sig uti gatans rännstenar, till föga fromma för renhållningen i dessa. Här borde dock kunna åstadkommas något slags uppsamlingsinrättning. — Å detta område synes alltså ännu mycket återstå att önska.
Hvad

svinhållningen
angår så synes nu ett i viss mån bättre sakernas tillstånd hafva inträdt Inspektionen visade påtagligt i huru hög grad förbudet att hålla svin under sommarmånaderna inverkat till det bättre på snyggheten i en del gårdar. Dock är att beklaga, det ej ett absolut förbud mot all svinhållning kom till stånd, ty ienstad, som är så tätt bebygd och äger ett så trångt utrymme som Visby, der klimatet äfven under en stor del af vintermånaderna är särdeles blidt och der renhållningssystemet i det stora hela är i ett otillfredsställande skick, är det snart sagdt omöjligt att förekomma, det icke svinhållningen skall medföra sanitära olägenheter af allvarsam art. Det torde derför vara särdeles nödvändigt, att hälsovårdsnämden till instundande vinter må blifva synnerligen varsam i meddelandet af tillåtelse till svinhållning och granskning såväl af gårds belägenhet, utrymme och snygghet, der man åståndar hålla svin som ock sytietgllarnen ändamålsenliga beskaffenhet.
Hvar

dricksvattnet
angår, så torde knappast någon anmärkning med fog kunna göras på stadens brunnar, hvilka numera båda äro väl öfverbygda och omsedda samt gifva ett oklanderligt och i åtskilliga brunnar ypperligt vatten. Med afseende härpå torde jag dock få fästa uppmärksamheten på nödvändigheten af en noggrann tillsyn öfver renlighetsförbållandena i gården tvärsöfver gatan midt emot Klosterbrunnen, en af stadens bästa brunnar, men som genom sitt läge lätt löper fara att förorenas från ofvannämda gård, der renligheten vid inspektionstillfället lemnade en hel del öfrigt att önska. — Brunnen å nya folkskolans gårdsplan gifver ej ett oklanderligt vatten. Vattnets utseende och öfriga beskaffenhet häntyder dock på att felet måhända kunde lätt nog afhjälpas, ehuru jag för ögonblicket ej vågar utan närmare undersökning angifva något bestämdt medel att försöka. Men om så unda de offentliga brunnarne i regel äro hållna i ett oklanderligt skick, så är detta deremot icke öfverallt förhållandet med gårdsbrunnarna. Det tillkommer dock hälsovårdsnämden att egna sin uppmärksamhet äfven åt dessa. En hel del gårdsbrunnar äga ett alltför dåligt skydd mot från markens yta nedträngande smuts, ja somliga finnas, som ej äga något gkydd alls.

Såsom af dessa anmärkningar framgår, kan inspektionen just icke sägas hafva gifvit något specielt gynsamt resultat. Många af de vid densamma anmärkta bristerna äro af beskaffenhet att kunna afhjälpas utan större kostnader och besvär och vore det derför önskligt, att hälsovårdsnämden med den makt och myndighet den äger och med oförtröttadt intresse grepe sig an med att få dessa missförhållanden afhulpna, dervid dock aldrig lemnande ur sigte nödvändigheten af ett ordnadt kloaksystem och en af samhället själft ombestyrd afhämtning af latrin samt sopor och afskräden. Först då dessa båda angelägenheter blifvit på ett tilllyllesgörande sätt ordnade, kan man hoppas på en tid- med bättre hälsoförhållanden än dem, som för närvarande äro i Visby rådande.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 24 Juli 1895
N:r 112

Från sjön.

— Skonertskeppet Hygien, hemma i Frederiksstad, hvilket, på resa från Söderhamn till Amsterdam med trälast, strandat vid Böda på nordöstra sidan af Öland, har nu bergats af bergnings- och dykeriaktiebolaget Neptuns ångare Argo. Hygiea har af Argo förts in till Oskarshamn.
— Franska briggen »Castor Albert», lastad med stenkol, strandade i måndags å Ölands Fredriksgrund i Kalmarsund.
— Natten mellan fredagen och lördagen sammanstötte i närheten af Fiungrundet engelska ångaren Oxus på resa från Sundsvall till England med en annan engelsk ångare, Vestolla, som i barlast var på väg från Stockholm norrut. Vestella sjönk genast, men deas besättning räddades om bord på Oxus, En neger fick vid kollideringen sin ena arm krossad.
Hos hvem felet för sammanstötningen ligger, vet man ännu icke.
Vestella sjönk i Bottenhafvet 8 mil utanför Finngrundet på ett djup, som omöjliggör upptagning. Kollisionen inträffade under rådande regntjocka kl. 2. 30 i lördags morgse, då Oxus med sin stäf träffade Vestella midskepps. Så snart kollisionen ägt rum, spruugo passäg.rarne, besättvingen och kaptenen på Vestella upp i fören på Oxus som lyckades komma loss innan Vestella sjönk, hvilket skedde nästan omedelbart efter sammanstötningen. Alla om bord på Vestella varande blefvo sålunda räddade.
Oxus fick ett stort hål i stäfven, men kunde dock med egen maskin taga sig in till Gefle, der ångaren kommer att repareras.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 24 Juli 1895
N:r 112

Badgäster vid Visby vattenkurinrättning

22—24 Juli:
hrr Karl Stenström, Gotland; Niklas Malmström, d:o; Fina Gotlander, d:o; Maria Ringbom, d:o; fru:na Anna Lönnqvist, Visby; Hanna Berg, d:o; Vilhelm Granér, Eskelhem; frkn Ebba Olofsson, Visby; Ingeborg Fregda, Norrköping.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 24 Juli 1895
N:r 112

General Vegesacks

tillfrisknande fortgår. I Grisslehamn, dit han, som vi nämt, utflyttat, företager han nu dagligen långa, stärkande promenader.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 24 Juli 1895
N:r 112