I den öfverblick af det gångna året, som återfinnes i hushållningssällskapets årsberättelse, som i lördags middag kom oss tillhanda, heter det:
Året 1894 skall i Gotlands minnesböcker betecknas som ett ekonomiskt lyckosamt och för det gotländska jordbrukets utveckling betydelsefullt år. Såsom hörnsten för en framtida mägtig förkofran betrakta vi något hvar den, efter energiskt planläggande arbete, nu införda sockerindustrien, med sin öfver all förväntan vackra första betskörd, som ådagalagt icke blott den gotländska jordmånens och klimatets företräden & detta kulturområde, utan ock den gotländska jordbrukarens läraktighet och vakenhet på ett nytt arbetsfält. Redan har, enligt en auktoritet i vår affärsverld, Enskbankens styrelse, detta efter våra förhål landen stora företag verkat ekonomiskt väckande i olika riktningar samt åstadkommit lifaktighet inom många förvärfsområden. Efter den erfarenhet som vunnits kan man med trygghet motse en utvidgad odling af betor till fabrikens fulla sysselsättande. Ehuru året utmärkte sig äfven i öfrigt genom en ymnig äring, synnerligen af vårt förnämsta till utförsel odlade sädesslag, likasom genom fördelaktig skörd af gräs och rotfrukter i allmänhet, kan dock, i betraktande af de låga prisen på jordbrukets vanliga produkter, odlingen och den fördelaktiga afsättningen af sockerbetor anses redan hafva utgjort en för landtmannen rätt hugnesam hjälp.
Det allmänna intrycket af årets ekonomiska vinning är att den förlamning, som drabbade öns alla näringar genom 1893 års till missväxt gränsande gröda, fullständigt häfts genom 1894 års. Ny och liflig verksamhet spåras på alla områden, artificiela gödningsämnen införas i ökad mängd, behofvet af kraftigare arbetsdjur förnimmes allmännare, kreatursskötseln omfattas med växande intresse, mejerihandteringen tilltager, men i synnerhet omfattas allt lifligare torrläggningen af vidsträckta vattenskadade myrmarker — och som ett gensvar till alla dessa kraf på mera omfattande verksamhet ökas år från år hos öns manliga ungdom åtrån att på andra orter inhemta mera vetande i landtbrukets yrke än hvad som -kan vinnas i hembygden. Betecknande är ock att samfärdslederna börja kännas trånga och allvarligt menade förslag till nya jernvägssträckor framläggas och tagas i betraktande. För den befintliga jernvägen, Visby—Hemse, ha framtidsutsigterna betydligt ljusnat.
Från år 1894 ha vi ock att ihågkom ma fullbordandet af ett annat, särskildt för norra Gotland högst vigtigt företag, utdikningen af Martebomyr. Från femtio år tillbaka ha sträfvandena för detta mål varit verksamma, visserligen med många långa afbrott. Dyra erfarenheter måste mellankomma, djupare insigter mogna angående myrmarkernas tillgodogörande. Nu var man härmed så till vida färdig, att nya hundra tusen kunde med trygghet nedläggas i och för utdikningen af dessa socknar. Härefter skall komma en storartad utveckling af dessa rika möjligheter och dermed arbetsfält och näringskällor öppnas för tusenden.
Många sådana myrfält, fast hvart för sig icke så vidsträckta, skola följa, liksom flera redan föregått, på vägen till odling och fruktbarhet. Mångenstädes skola de aflösa den gamla utmagrade åkerjorden, annars genom rikliga grässkördar bidraga till dennas förbättring, och derigenom en åker vinnas som, enl. Alex. Miller, lämpär sig för frambringandet af utsädeshvete, maltkorn, oljeväxter och trindsäd af yppersta kvalitet.
Man har redan djärfts uttala den förhoppningen, att Gotland i en ej alltför aflägsen framtid skall blifvaenaf de svenska provinser, der jordbruket kommer att stå högst, liksom den hittills varit en af dem, hvilka egt de gynsammaste naturliga betingelser för jordbruksnäringen.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 13 Maj 1895
N:r 73
