Ångfartygsbolaget Gotland

hade, som bekant, för 2,486 kr. inropat tomten nr 6 å sydöstra hamnområdet för att der uppföra ett magasin. Anbudets antagande tillstyrktes af drätselkammaren.
Vid ärendets föredragvinog i går inför stadsfullmäktige förklarade hr Jacobson att han, som vore en afgjord motståndare till hamoområdets bebyggande, ej kusds vara med om bifall. Afsloges anbudet skulle bolaget antingen låta nöja sig dermed och platsen fiage vara fri, eller ock göra ett högre anbud. Ett skäl till afslag fann tal. i drätelkammarens yttrande att den »ej baft skäl» att afstyrka anbudets antagande. Han yrkade afslag. — Hr Hellgren: Ehuru det ej var oågot särdeles nöje att upplåta hamntomterna till bebyggande, finge man dock täoka på att staden kunde ej lefva utan rörelse och trafik. När de gamla magasinon togor bort var det för att lemna ram för nya. Visserligen vore gotlandsbolaget ett enskildt företag, men dess verksamhet vore sådan, att det borde röna uppmärksamhet från det allmännas sida. Möjligen skulle! man kunna pina bolaget ått gifva mer för tomten, men detta kunde man få igen i form af höjda frakter kanske. Inogen svensk stad vore som Visby beroende af sina kommunikationer. Det erbjudna priset vore ungefär dubbelt mot hvad man först tänkt sig. Visserligen vore det ej högt, men i betraktande af det intresse staden borde ha af att ångbåtsbolaget med fördel kunde belrifva gin rörelse, fann talaren skäl nog att tillstyrka bifall till anbudets antagande. — Hr Jacobson sade sig som stadstullmäktig hvarken äga rätt eller anledning att visa någon särskild uppmärksamhet mot hvem det vara månde. Alldeles klart vore, att priset var för lågt. Talet om bögre frakter, derest bolaget måste höja sitt anbud, trodde tal. ej på. — Hr Ekman fann, att fråga ej kunde bli här om tomten skulle bebyggas; det hade fullmäktige redan beslutit. Om bolaget ej hade behöft tomten, hade det ej gifvit anbud. Priset vore högre än man förut hört talas om i Visby.
Frågan afgjordes genom votering, hvarvid gotlandsbolagets anbud af follmäktige antogs med 20 röster mot 2.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 14 Mars 1894
N:r 40

Tjenstledighet

från och med 15 dennes under 3 månader, med rätt för honom att äfven före denna tid återinträda i tjensten, har beviljats räntmästaren N. T. Eneqvist. Platsen skötes under tiden af e. o. hofrättsnotarien Axel Eneqvist.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 14 Mars 1894
N:r 40

Rörande sättet för val

af stadens delegerade i Gotlands jernväsbolag hade hr Höjer i motion till stadsfullmäktige föreslagit att de tre delegerade måtte väljas för en tid af 3 år, att genom lottning måtte afgöras hvilken af de nu kvarstående två delegerade, hr Bokström och Hellgren, skulle afgå å nästa år samt att att den, på hvilken lotten ej föll, skulle underkastas omval efter två år.
På drätselkammarens tillstyrkan biföllo stadsfullmäktige i går motionen.
Ärendet hänsköts till drätselkammaren.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 14 Mars 1894
N:r 40

Förbi östra gränsen

af den tomt, Gotlands maltfabrik nu innehar på infäste, skall enligt den nya stadsplanen upptagas en 12 meter bred gata. I skrifvelse till stadsfullmäktige anhöll fabriken i går att nödiga åtgärder för denna gatas upplåtande till allmän trafik måtte snarast vidtagas. Då staden ägde att för regleringens génomförande använda medel, som inflöte för försålda tomter, erbjöd fabriken sig att till ett pris af högst 5 öre kvadratfoten inköpa den nu åt fabriken på infäste upplåtos tomten, med atdrag för den del som åtginge till gatan. För borttagande af den bygnad, som nu stode å tomten, ville fabriksbolaget ej räkna någon ersättning.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 14 Mars 1894
N:r 40

Ingen söndagsutskänkning på ölkrogarne

beslöto stadsfullmäktige i går för sin del med anledning af hr Hallonbergs motion om att den nu tillåtna utskänkningen kl. 5—7 på helgdagsaftnar på dessa ställen måtte genom förändradt ordningsstadgande upphöra. Komiterade, som haft att behandla motionen hade, såsom vi på sin tid nämde, tillstyrkt densamma. Beslutet föregicks emellertid af en priacipdebatt.
Herr Bergman yttrade: De oordningar tillföljd af söndagsutskänkningen, hvilka motionären och komiterade anfört såsom skäl för ett förbud häremot, vore beklagliga. Men fråga vore, om de kunde förminskas eller -utplånas genom det föreslagna stadgandet. Tal. fruktade att ett dylikt förbud i stället skulle öka lönkrogarnes antal. Smygförsäljningen af maltdrycker hade redan god jordmån i vår stad och torde säkert genom den ifrågavarande inskränkningen komma att frodas än mer. Tal. befarade ett spioneri, ett anmälningssystem, som vore högst obehagligt att tänka sig. Ordningsmakten hade lättare att öfvervaka några få lagliga ställen än många olagliga, då ju polisstyrkan vore fåtalig. Visserligen fannes stadshotellet och paviljongen tillgängliga äfven om södagarne, men på både dessa ställen voro prisen sådana, att de ej öfverensstämde med arbetsklassens tillgångar. Ej heller trifdes de der. Tal. trodde, att den svåra, vigtiga fråga, som här förelåg, ej blefve nöjaktigt besvarad, genom antagandet af motionärens förslag, gent emot hvilket tal. stode mycket tveksam. Han ville, ej; göra någat yrkande.
Borgmästaren var ef annan åsigt än den föreg. talaren, Det vore naturligtvis stor skilnad på att dragas med ett eller annat smyghål och 12 ölkrogar, som lagligen stode på vid gafvel. Ville ej neka att smyghandel kunde äga rum, men de talrika med framgång bedrifoa åtalen mot olaga utskänkning hade inneburit en ganska skarp varning, så att de, som äga rättigheter, nog väl skulle ee sig före, att de ej förverkade dem. För sin del skulle tal. ej ogerna se att en eller annan gjordes sig skyldig till öfverträdelse i detta hänseende, så att de kunde fällas till ansvar och blifva förlustiga sina rättigheter, hvarigenom antulet ölkrogar kunde nedbringas fort nog till de beslutade åtta. När fråga vsrit om att tilllåta utskänkniog på helgdagsaftnar kl. 5—7 hade talaren tegat för att törst låta erfarenheten tala. Nu sade den, att oordningar häraf uppkommit. Svårt voro att finna ett positivt skäl för att krogarne skulle hållas öppna de två söndagstimmarne på e. m. för att direkt inbjoda till öldrickande. Krogarne vore otäcka hålor, som på sin höjd kunde af ordningemakten fördragas. Ingen borgare eller handtverkare ville besöka dem, Önskligt vore om de arbetare, som ville dricka ett glas öl på söndagen, istället ginge i paviljongen, der de i en vacker, tilltalande omgifning dertill fingo njuta af god musik. Tal:s erfarenheter från Upsala hade sagt honom, att besök på dylika ställen kunde verka humaniserande på arbetsklassen.
Hr Hallonberg instämde i förkastelsedomen öfver ölställena och fann det förvånansvärdt både att folk kunde tycka om att dricka öl och att törsten skulle komma på dem just mellan kl.5 och 7 på söndagsaftnarne. Tillfället gjorde att de förtärde rer än de hade godt af. Mer än en gång hade talaren hört arbetare säga, att de alls ej tackade vederbörande för att krogarne hölles öppna sagda tider.
Hr Lindell: Man bör vara ganska försigtig när man stiftar lagar. De måste vara konsekventa och lätta att kontrollera ifråga om efterlefnaden. Polisen gjorde nog sin skyldighet, men ännu existerade smygkrogarne i ganska stor utsträckning. Der serveras minsan ej åt en polisman; en sådan kunde föröfrigt vägras tillträde till dem. Om de lagliga stängdes skulle detta alstra än flera olagliga, som det blefve omöjligt att öfvervaka. Om på de få, nu tillåtna ställena oordningar foträffade, kunde polisen lättare komma tillrätta dermed. Föröfrigt vore nog talet om dessa oordningar öfverdrifvet. Åtalen för dylika förseelser vore ju jämförelsevis få. Om det än vore önskligt, att arbetarne i stället besökte stadshotellet, tilläte ej deras tillgångar detta, Några särskilda skäl ansåg talaren ej föreligga att redan nu ändra ett jämförelsevis så nytt stadgande som det om ölatällenas öppethållande under söndagarne kl. 5-7.
Hr Bergman: Borgmästaren bade sagt, att de åtal som ägt rum mot sådana, som öfverträdt utskänkningsstadgandena, skulle utgöra en kraftig varniog mot vidare lagbrott. Eget vore dock att samma svarande i dylika mål förekommo gång på gång. Deremot skulle de lagliga ställena vara måna om att iakttaga hvad förordningen bjöd. Om de nu äro så exemplariska, hvarför då inskränka derag rörelse? Välbekant vore att absolut prohibitiva åtgärder met utskänkning gifvit dåligt resultat. Hur hade det ej gått i Amerika? Der frodades dryckenekapen väldeliga i de stater, der förbud mot all utskänkning vore utfärdadt, der hade apoteken blifvit krogar. Och hos oss drack man Eau de cologne och Hoffmans droppar, när man ej kunde få bränvin. Genom absolut förbud uträttades i längden intet godt; man skapade endast ett än värre tillstånd. Motiovären hade sagt sig ej förstå, hur menniskor kunde behöfva ett glas öl. Menniskan består af kropp och själ. När man arbetat hela veckap, behöfdes en förströelse. En sådan vore för mången ett glas öl, en dryck, som, njuten med måtta och savus, ej vore förderflig vare sig för kropp eller själ. Tal, visste nog att nu för tiden från visst håll fördes ett formligt krig mot maltdryckerna, till och med mot svagdrickat. Detta voré att gå för långt.
Borgmästaren hade ej framhållit ölkrogarne såsom exemplariska, hade endast sigt att klokheten skulle bjuda deras innehafvare att ej bryta lag. Sant vore att erfarenhetan af prohibitismen i Amerika ej vore uppmuntrande, att den alstrat hejdlöst superi, hvilket ock påpekats af en så upplyst oykterhetsman som generaldirektör Wieselgren. Men det vore en betydlig skilnad på att säga: »ni få ej alls supa» och att säga: »vi få supa 6 dagar, men ej den sjunde», Om på krogarne dracks måttligt kunde så vara, men der förtäres öl i oerhörda kvantiteter.
Hr Bergman: Det vore ej lönt att yrka afslag, Talaren hade dock velat uttala sin ställning till den föreliggande frågan. Han önskade att det försök, som gjordes genom motionens bifallande, måtte utfalla lyckligt och verka derhän, att ordning, tukt och laglydnad måtte blifva allt mera spridda.
Hr Lindell påpekade att ännu alltjämt, trots alla stadganden, lönkrögeriet komma att fortgå på sådana ställen, som ägde rätt att sälja öl till mat. Man visste huru på sådana ställen praktiken vore: den består i liten smörgås och så många ölflaskor som helst. Hellre tio offentliga krogar än en hemlig ölkrog.
Fullmäktige lemnade sitt bifall till motionen genom nästan fullständig tystnad.
Den at fullmäktige antagaa förändringen kommer nu att underställas länsstyrelsens pröfning.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 14 Mars 1894
N:r 40

På grund af erhållen kallelse till annan verksamhet,

låter sågverksägaren herr Alfred Lundqvist i Hemse genom offentlig auktion, som å stället förrättas tisdagen den 20 dennes kl. 11 f. m. till den högstbjudande försälja sina i Hemse utmed allmänna vägen nyvygda och i hela södra häradet berömda kvarn- och sågverk, bestående af 5 par sten samt spetsmaskin, hyfvelmaskin, sågar m. m. äfvensom ångmaskin om 18 hästars kraft, stående på fri och egen afsöndrad grund.
Då denna plats är den inom Hemse bäst belägna för handel i förening med trävaruaffär, som derstädes kan erhållag, torde herrar affärsmän derå fästa uppmärksamhet.
Betalnings- och öfriga vilkor skola före utropet tillkännagifvas och förbehåller sig ägaren en timmes pröfningstid af de anbud som komma att afgifvas.
Skulle antagligt köpeanbud ej afgifvas, komma samtlige verk att utbjudas till arrende på tid som vid tillfället angifves.
Gudings i Alfva den 13 Mars 1894.
Efter anmodan,
A. M. ENEMAN.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 14 Mars 1894
N:r 40

Dödsfall Nils Jacobsson

Att Herren Gud behagat efter ett kort lidande hädankalla min älskade make förre kyrkovärden Nils Jacobsson, som i tron på sin Frälsare stilla afled onsdagen den 7 Mars, i en ålder af 54 1/2 år, sörjd och saknad af mig och barn samt en talrik vänkrets, får jag härmed för slägt och deltagande vänner tillkännagifva.
Rikvide i När den 13 Mars 1894.
Anna Katarina Jacobsson.
Sv. ps. 490, v. 5.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 14 Mars 1894
N:r 40

Passagerarelista.

Från Stockholm med Klintekhamn 12 Mars: notarien Nilsson, hrr Thorslow, Petersén, Bruhn, Hjort, Rydgren, Högbom, Söderdahl; fra Löfman, fröken Hammarlund, 5 däckspassagerare.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 12 Mars 1894
N:r 39

Rättegångs- och Polissaker.

Visby rådhusrätt.
För brott mot geglationsordningen, att ej ha försett sig med årspass, dömdes i dag böfälbafvaren å skor nertskeppet Gotland kapten P. N. Kjellberg att böta 20 kronor.

Södra häradsrätten.
Tredje sammanträdet.
Följande utslag ha i dags afkunnats:

— För olofiig hyra af en strandbod under sommaren 1892, tillhörig J. N. Jacobsson, Smissarfve i Rone dömdes fiskaren J. Fredriks son att böta 10 kr. Ansvarsyrkandena i öfrigt ogillades.
— Utflyttningskrånglet mellan JOonag Vigren, Burge i Ejsta, och Alfred Uddin i samma socken afdömdes så, att svaranden Uddin skulle utbetala till kär. 6 kronor samt tillhandahålla honom 1/6 af åbygnaderna.
— Om redovisning af förmydarmedel hade K. A. H. Göransson, Michigan i Nordamerika, instämt Oskar Andersson Mickels i Silte, hvilken vid 50 kronors vite dömdes att lemna redovisningen inom 2 månader.
— För snatteri af kläder hos ingeniör Sebyl å Klintehamn dömdes pigan Anna Söderlund från Veskinde att böta 10 kronor.
— Mjölvaredrängen August Holm dömdes att böta 15 kr., drängarne Albert Karlsson 50 kr. och Johan Johansson 30 kr. för våld mot drängen Gustaf Jacobsson i Hemse.
— För att till annan än vägfarande ha utskänkt maltdrycker dömdes gästgifvaren K. J. Andersson, Domerarfve i Öja, att böta 25 kronor.
— För begagnande af selbruten häst dömdes Adolf Johansson, Roes i Rone, att böta 25 kr. Åtalet rörande missbandel af oxar ogillades, — I målet om hästkrånglet mellan K. J. H. Vestberg, Kruse i alfva, och O, N. Kolmodin, Bjers i Gerum, rörande utbekommandet af 157:95 i likvid för en å auktion inropad häst, ogillades käromålet så till vida, att svaranden ålades utvetala det belopp han vid första rättegångstillet medgifvit, eller 50 kr.
— Åklagaren hade instämt Emil Larsson från Grötlingbo, hvilken å landsvägen derstädes kastat sten på pigan Jenny Norrby från Hafdhem, så att synförmågan å högra ögat skadats. Enär åklagare ej var berättigad att här föra talan ogillades hans ansvarsyrkande. Ej heller hade Jenny Norrby yrkat ansvar, hvadan svaranden i sådant hänseende ej kun: de fällas, men dömdes Larsson att till Jenny Norrby utbetala 234 kr. och ersätta alla rättegångskostnader.
— Ogilladt blef det af Matilda Norrbom mot drängen Johan Mårtensson, Lingvide i Burs, väckta målet rörande barnuppfostringshjelp.
— I målet mellan smeden A. Larsson samt Brita Nilsson, båda från Maldes i När, blef uppskof till andra dagen af fjerde sammanträdet.
— För tagen tjenst å falsk orlofssedel dömdes pigan Augasta Petterson, Isums i Atlingbo till 4 månders fängelse samt att till hr Dassow å Kungsladugården återbära städjan, 5 kr.
— Som obestyrkt ogillades åtalet för olaga ölutskänkning mot fru Lovisa Viberg å Klintehamn.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 12 Mars 1894
N:r 39