Tidningsklipp med anknytning till Gotland. På denna sida är samlat tidningsklipp från äldre tider. Klippen består av artiklar införda i diverse tidningar från Gotland, även en del klipp från äldre böcker. Innehållet består av artiklar som berör Gotland.
som hafva fordringar i Fardhem pastorats sparbank, kallas härmed att sig i Linde skolhus infinna fredagen den 16 nästkommande Februari kl. 3 e. m, för att utbyta sina gamla motböcker mot nya. De, som sagde dag äro hindrade, kallas att för samma ändamål infinna sig följande fredag den 23 Februari kl. 5—7 e.m. Vid båda tilllällena hålles äfven sparbanken öppen för insättning och uttagning af penningar samt för inbetalning af lån. Linde i Januari 1894. STYRELSEN.
Gotlands Allehanda Lördagen den 27 Januari 1894 N:r 14
Haf tack, hr redaktör, för att ni så varmt intresserar eder för en fråga, hvarpå hela norra Gotlands framtida utveckling i så rikt mått beror. Ins. instämmer till fullo i hvad som yttrades i förra fredagsnumret af Gotlands Allehanda rörande betydelsen af en jernvägaförbindelse mellan Visby och de norra socknarne och önskar lifligt, att allt, som för den frågans lyckliga lösning kan göras, måtte snarast möjligt blifva gjordt. Ing, vill denna gång blott bemöta ett yttrande, som han anser tanklöst. Jag har hört påstås, att befolkningen norrut vore så fattig, att den icke skall förmå deltaga i kostnaden för en jernväg. Detta är bara prat. Se dig med eftertänksamt öga omkring, Ligga icke tusentals tunnland af den yppersta jordmån för fäfot och ge snart sagdt ingen inkomst? Hvad ger Gotlands största och rikaste myrtrakt annat än ett magert starrfoder till de huagriga djuren? Huru stor vinst lemna de stora skogssträckorna, när deras trä. massa skall med dragare fraktas flera mil? Detta allt tyder på tillgångar och tillgångar är detsamma som rikedom, blott de kunna tillvaratagas, och endast en jernväg kan göra detta möjligt. Vi ha råd attbygga dyrbara skolpalatser för att värdigt uppfostra sonen för Amerika. Vi ha råd vid bäradsrätten utbetala stora summor i tvister om bagateller. Ja, vi ha råd till så mycket, som icke ger oss något igen, men vi förklara oss utfattiga, när ortens lifsfrågor komma på tal. Vi ha råd uppsätta präktiga ladugårdar, men vi ha icke råd gifva djuren mera föda än att behålla dem vid lif. Deras afkestning bry vi oss föga om. Vi ha råd plöja och bearbeta våra åkrar och lägga utsädet ner, men vi ha icke råd skaffa växten mera näring än den nödtorftigaste. Vankelmod och misströstan höfves icke denna ort, ty den är rikare än de flesta, Det gäller blott att icke öda ut sin kraft för onyttiga ändamål, uten med enig och stark hand drifva ett vinstgifvande företag till fullbordan.
Gotlands Allehanda Lördagen den 27 Januari 1894 N:r 14
— Skonerten »Milford» strandade 3 Dec. på ett ref utanför Salt Cresak. Besättningen firade fartygets enda räddningsbåt och sökte dermed komma i land på den klippiga kusten, men förgäfves, Det var ingen annan råd än att vända tillbaka till fartyget. Då båten åter hissades upp efter fartygssidan, kom en stor bölja och slog den i stycken sånt kastado folket ut efter däcket. En stund senare sprang fartyget läck, och det blef nu klart för alla ombord, att skutan höll på att brista. På morgonen började man rådgöra om bästa sättet att komma i länd. Detta land utgjordes af ett litet lågt skär. Norrmannen Larsen erbjöd sig att Simma dit med en tross. Hafvet var visserligen fullt af hajar, men den oförekräckte mannen hoppade i och kom oskadd till skäret. Här fastgjorde han ena ändan af trossen, och räddningsarbetet började. Alla kommo välbehållna i land öch hade en del proviant och vatten med sig, men detta var högst obetydligt. Do stackars sjömännen sötto nu på det öde skäret i fyra dagar utan skydd för vind och vågor eller solens brännande strålar. Böljskummet, som ständigt slog öfver skäret, var dem en lisa om dagen, men en fasa om natten. På eftermiddagen 7 Dec. lade sig stormen, och infödingarne från närmaste fastland kommo då i sina kanoter de skeppsbrutne till hjelp och tog dem i land. Bland besättningen befunno sig tra skandinavier Laurits Larsen, Johan Svensen och Axel Dahl.
Gotlands Allehanda Lördagen den 27 Januari 1894 N:r 14
i går inför drätselkammaren inropades den staden tillhöriga, å det reglerade sydöstra hamnområdet belägna tomten nr 6, innehållande 220 kvadratmeter, af ångfartygsbolaget Gotland för 11 kr. 30 öre kv.-metern eller 2,486 kronor.
Gotlands Allehanda Lördagen den 27 Januari 1894 N:r 14
som i vårt nummer för 19 dennes uppgafs ha inkommit till domkapitlet från Atlingbo sockens kommunalstämma rörande användande af medel ur kyrkkassan för skolväsendet, bade i stället ingått från Hogrän. Vår uppgift berodde på att ett skriffel förekom i domkapitlets justerade protokoll. Der stod Atlingbo, bvilket dock numera ändrate till Hogrän.
Gotlands Allehanda Lördagen den 27 Januari 1894 N:r 14
hade i går afton ordinarie årssammanträde, som ej var synnerligen talrikt besökt. Sedan ordföranden förklarat sammanträdet öppnadt, föredrog sekreteraren sin årsberättelse, ur hvilken vi här nedan anföra följande: Det på senare åren allt mer och mer minskade intresset för gillets täflingsskjutningar, hvars orsak helt naturligt ligger i den omständigheten, att gillet, numera helt öch hållet inskränkt till sina egna små tillgångar, icke kan utdela några penningpris, utan endast utmärkelsetecken, tyder på, att gillets verk: samhet för ekjutskicklighetens främjande kommer, åtminstone tillsvidare, att bli af ringa betydelse. Det är derför af vigt, att dess krafter så mycket som möjligt riktas på den audra grenen af dess verksamhet, nämligen jagtvården, som under närvarande förkållauden måste blifva det egentliga fältet för gillets arbetskraft. Denna uppfattning har väl och på senare tiden blifvit allt mer och mer gällande inom gillet, hvars betydelse i afseende på jagtvården äfven af länets lavdsting behjertats, då detta till gillets förvaltning lemnat de medel, som anslagits till rofdjurspremier, och uppdragit åt dötsamma att bestämma beloppet af skottpenning för de olika rofdjursärterna, och det är väl att hoppas, att landstinget äfven framdeles kommer att under gillets förvaltning ställa dessa medel, då landstinget derigenom kan vinna säkerhet, att de anvätldas på ett sätt, som bäst motsvarar det ändamål, för hvilket de äro afsedda, efter som gillet väl bland sina medlemmar bör kunna räkna de personer inom länet, hvilka äro mest kompetenta att bedöma, hvad som för jagtens vård och skydd härstädes är ändamålsenligast. Under årets lopp hafva af landstingsmedel utbetalts följande premier:
Då ett öfverskott af ifrågavarande medel för närvarande finnes, har styrelsen ansett sig böra föreslå gillet, att under innevarande år skottpenning för räf höjes från 2:50 till 3 kronor, för säl från 2 kr, till 3 kronor, och för kråka från 6 till 10 öre. — Mot nyttan och behofvet af premie för säl har från ett och annat håll invändningar blifvit gjorda, Det kan visserligen icke nekas, att de ansträngningar, som göras inom ett mindre område som Gotland för minskardet af tillgången å detta rofdjur, synas i det hela taget vara tämligen litet verksamma, men med hänsyn till den stora skada, som sälen gör på fisket och hvilken skada här inom länet kan, lågt beräknad, uppskattas till 10,000 kronor årligen, torde de uppoffringar, som blifvit gjorda i detta hänseende ingalunda kunna anses såsom börtkastade, och detta så mycket mindre som inom andra län, der hafsfisket är af någon betydelse, man sannolikt inom den närmaste framtiden kommer att följa vårt föredöme.Åt 42 personer har för omsorgsfull värd af rapphönsen under sistlidna svåra vinter utbetalts ett belopp af tillsammans 139: 60 kronor af de medel, som gillet för dylikt ändamål anslagit; och är det glädjande att kunna meddela, det dessa uppoffringar från gillets sida ingalunda varit fruktlösa; först och främst i det afseendet, att iätresset för vården af detta villebråd blifvit mer lifaktigt och allmänt, än hvad förut varit förhållandet, och vidare att på de trakter, der man vårdat sig om rapphönsen, tillräcklig stam funnits kvar för att under hösten tillåta jagt. Gillets kassa visar enligt räkenskaperna följande ställning:
Rörande årets villebrådstillgång kan sägas, att den å hare varit tämligen ringa, å gräsand, beckasin och morkulla medelmåttig; å orre i allmänhet under medelmåttan; å rapphöns god på de trakter, der man under vintern skyddat och vårdat dem, men för öfrigt mycket ringa; å ejder rätt god. I fråga om öfrigt jagtbart vildt må anmärkas, att brockfogeln, som under flere föregående år förekommit mycket sparsamt, sistlidne höst uppträdde i rätt betydliga flockar, men att svärtan numera |i så betänklig grad aftagit att hon inom den närmaste framtiden sannolikt kommer att tillhöra de mera sällan förekommande fågelarterna vid våra stränder, hvartill skälet hufvudsakligen torde ligga i det hejdlösa skjutandet på vettar, hvilket under hela fortplantningstiden skoningslöst bedrifves öfverallt kring våra kuster. Såsom skyttemästare för året och berättigad att erhålla von Hohenhausens minnespris förklarades fanjunkare A. Pettersson. Vidare föredrogs revisionsberättelsen, och gedan med anledning af densamnia å den gillets tillhöriga Skyttepaviljongens bokförda värde afskrifvits 250 kronor, så att detsamma blef 750 kr., beviljades ansvarsfribet för 1893. Företogos val för nästa treårsperiod. Till ordförande omvaldes jägmästare J. O. Sylvan, till vies ordf. laödssekreterare Hambræus, till sekreterare doktor L. Kolmodin, till skattmästare kamrer Ber genstjerna och till rustmästare kapten H. Lindström satt till öfrige styrelseledamöter sgodsägare Vöhler, löjtnant Engström, dr. O. Klintberg, handl. Schenbolm och fanjunkare J. Visselgren. Revisorer blefvo landtvruksingeniör Sylvan och litteratör Veström, med kaptén Sellergren till ersättare. Godkändes den af styrelsen föreslagna, ofvannämda förhöjningen af vita rofdjurspremier. Beslöts, att under året eadast två täfliogsskjutningar skulle anordnas. Anslogos.50 kronor reservationsvis till belöningar för rapphönsvård och angifvelse af olaga jagt. Till länsestyrélsen beslöt gillet göra homställan om främställviog till landstinget om ett anslog för 3 år af 1,300 kr. årligen till rofdjärspremier. Löjtnant Engström gjorde till gillet en framställning om, huruvida gillet ej skulle kunna på något sätt söka bidraga till att äfven i Sveriges kustlandskap premier för dödande af säl anslogos, då ju kuten vore »ett internationelt djur», och det vore föga verksamt att endast här söka utrota honom. Doktor Kolmodin genmälte härpå, att antagligen äfven på fastlandet komme att anslås premier för dödande af säl, åtminstone hade fiskeriinspektören gjort förfrågningar om hurd här med denna angelägenbet vore stäldt. På förslag af jägmästare Sylvan beslöt gillet att till fiskeriinspektoren göra en framställning i syfte att framhäfva betydelsen af att sälpremier ansloges äfven på fastlandet. Bragtes ock på tal, huruvida ej ett kraftigare utrotande af sälen skulle kurpa åstadkommas genom förgiftning. Ehuru detta sätt hade försökts, ansågs detsamma emellertid alltför osäkert och alltför farligt för att kunna förordas. Bättre vore då att använda s. k. slagnät. I gillet invaldes landtbrukaren G. A. Lindström, Lauters å Fårö, och redaktör E. Eggertz. Efter förhandlingarnas slut vidtog ett under några timmar fortgående angenämt samkväm, hvarunder på öfligt högtidligt sätt skålar föreslogos för gillet, dess ordförande och embetsmän.
Gotlands Allehanda Lördagen den 27 Januari 1894 N:r 14
Att Herren efter sitt. allvisa råd behagat hädankalla min ömt älskade make Hemmansägaren Olof Niklas Lundborg som efter ett svårt lidande stilla afled vid Orleifs i Alskog onsdagen den 24 Jan. 1894 kl. 11 e. m. i en ålder af 31 år, 2 mån. och 27 dagar, djupt sörjd och saknad af mig, dotter, fader, syskon, slägt och många vänner, har jag den sorgliga plikten tillkännagifva. Rigina Lundborg. Kristus är mitt lif och döden min vinning. Sv. ps. 468, v. 13, 14.
Gotlands Allehanda Lördagen den 27 Januari 1894 N:r 14
Nordöstra kusten, 23 Jan. Ofog och öfvervåld. Stor rädsla är rådande här i trakten af Bäl och omnejd allt sedan skjutsen från Tibbles i Hejdeby blef öfverfallen, såsom förut omtalats. Flera nya uppträden hatva ägt rum; troligen af samma personer. En skjuts på väg trån Visby till Gute i Bäl upphanns på vägen dit af några personer, som anropade skjutsbonden; då denne höll, frågade landsvägsriddarne om skjutsen skulle till Gute och denna fråga besvarades af körsvennen med ja. Då kunna vi väl få skjute, lär svaret ljudit med mycket råa tillmälen. Emellertid var mannen slug nog att ej direkt neka, då han anade, med hvilka ban bade att göra. Han svarade: Det kan bli skjufs bara jag kommer utför; jag skall in här ett litet ärende; gå före så upphinver jag er snart. Nu begåfvo de sig af före; när de kommit ett stycke bort, körde mannen efter och tog en stör med sig i åkdonet. För att ej komma i vidare krångel med karlarne skulle vägen tagas åt ett annat håll; detta märkte emellertid dessa och satte efter så fort ske kunde. En af dem lyckades äfven komma fatt skjutsen och höll just på att klifva upp i åkdonet, då körsvennen fattade den medförda stören och med alla krafter tilldelade honom: ett slag i hufvudet så att han föll ned från åkdonet och blef liggande medvetslös å vägen. Ursinninge försökte nu de andra, som sågo sin kamrats öde, att upphinna skjuteen; de uppaloao alla sina krafter men utan resultat. Såvida man få tro ryktet, lära de ha sprungit efter med uppfälda knifvar. En kvinna, som häromdagen passerat i Bältrakten, lära tre stycken karlar, troligen samma nidingar, på det grufligaste sätt våldtagit och misshandlat.
Burgsvik, 25 Januari. För ett ganska hotande olyckstillbud var postföraren å linien Hemse—Burgsvik utsatt en natt i förra veckan då ban var stadd på resa åt Hemse, medhafvande post, i det att hästarne blefvo skrämda af några från ett dansgillo hemvändande ynglingar, och satte af i sken, då tistelstången först bräcktes, hvarefter vagnen for i diket och välte, dervid postväskarne och öfriga föremål flögo hit och dit. Lyckligtvis framilade i detta ögonblick en ung rådig man som fattade tag i hästarnes remtyg, och med tillhjelp af den i tömmarna släpande körsvennen, postföraren, hejdade de skrämda djuren. Posten och de öf riga sakerna jämte spillroroa af den betydligt ramponerade vagnen hopplockades nu och inpraktiserades i en närbelägen bondgård, der ny vagn erhölls till låns, hvarpå den så ofrivilligt afbrutna resan omsider kunde for:sättas, En på skjutsen åkande person erhöll vid vagpens kullerbytta i diket några kontusioner i hafvud och på kropp. För öfrigt aflopp alltsammans med blotta förskräckelsen.
Helsgotillständet är fortfarande allt annat än godt här på södra landsbygden. Otaliga fall af infinensa m. fl. sjukdomar förekomma, hvaribland många med dödlig påföljd. Ett exempal må bär anföras. Sistlidne gårdag afled i Hamra en 25-årig hemmansägare, som en kort tid varit bårdt angripen. De öfriga medlemmarne i familjen, utom hans sedan tre månader tillbaka blifna unga hustru, äro fgamtliga sängliggande, hvadan främmande personers hjelp måste anlitas för att sköta och vårda kreaturen.
Södra Gotland, 25 Jan. Vådaskott eller vårdslös handtering af skjutvapen. I söndags morgse skulle en yngre landtbrukare från Vamlingbo på jagt och skulle derför före utgåendet se om sitt vapen, en enkel centralbakladdare. Men som bössan ej på en längre tid varit begagnad, var den alldeles tillrostad och hvad som var värst var att tändstiftet, som har sin bana genom slutstycket, hade så rostat fast att det var omöjligt att få att löpa. Då det i sin intryckta ställning bindrade slutstycket och med det hanen att falla ned för patronen och det genom bultning ej kunde fås tillbaka, isatte han en skarpladdad patron samt slog med en hammare på slutstycksgrenen med den påföljd att skottet brann af, — och kastar upp slutstycket samt går tillbaka samma väg hvar ifrån det var isatt, rakt in i ansigtet & skytten. Haglen med förladdning gingo lyckligtvis rätta vägen, men patronen och krutet åt motsatta hållet. Som ett minne af denna profekjutning fick mannen, förutom att hår och hufvudbonad, sveddes äfven ansigtet öfversålladt med blåsvarta prickar. Med denna besynnerliga tatnering, torde mannen få dragas, om ej för alltid, dock för en längre tid.
Gotlands Allehanda Fredagen den 26 Januari 1894 N:r 13
