Slite, 19 Nov.
I dag middagstiden inkom hit för att kola, i Stockholm hemmahörande ångfartyget »Mariestad» om 195 reg.-ton på resa från Uleborg till Lybeck med last af trävaror. Sedan kol och öfriga skeppsförnödenheter int:gits kommer resan att fortsättas till destinationsorten.
Södra Gotland, 18 Nov.
En lyckad kur. Hos en landtman, der korna gåfvo synnerligt dålig afkastning, klagade hustrun alltjämt öfver att dessa voro »skämda» d. v. s. förtrollade af någon illasinnad person. En dag inkommo i huset ett par Neptunisöner, som efter en ansträngande promenad ville köpa mat. Husmodren, känd för sin snålhet, både emot menniskor och djur — hvilket, kort sagdt, äfven utgjorde den »förtrollning» hvaraf korna ledo — beklagade sig att någon mat för främmande icke funnes att tillgå, ändock — det visste sjömännen sådan fans på stället i öfverflöd. Den ene fann då på en löjlig utväg. Som han var pergonligen känd i huset och således bekant med matmodrens »svaga sidor» och dennas vidskepliga inbillningar, sade han att husfolket, särskildt hustrun, tillföljd af den vägrade gästfriheten, komme att drabbas af någon stor olycka, det slog då icke fel, ty hans sällskap3kamrat! var — finne och ägde förmåga att hämnas på dem som icke voro honom till laga. Detta verkade på den lättskrämda gumman som eld i en kruttunna, hon flög bokstafligen i skafferiet efter mat och bränvin, dukade bordet i ett andetag och så till bords med de två männen. Under måltiden passade hustrun på och omtalade förhållandet med korna, under det hon bad vår »finne» att afhjelpa detta trolleri på djuren, hvilket ock denne lofvade i gengäld för den erhållna ångor men dock med det vilkor att hans föreskril skulle till alla delar efterföljas. Botemedlet bestod deruti att mors bästa ullsax skulle nedgräfvas under tröskeln till fäbuset, derefter skulle djuren tvänne gåvger om dagen utfodras med en viss qvantitet rågmjöl och vatten jämte foder, och om detta fullkomligt iakttogs skulle »trolleriet» försvinna från djuren. Och se, detta hjelpte, ty kort derefter erhölls smör och mjölk från ladugården i riklig mängd, tack vare svältfodringens upphörande, faetän gumman mången gång klagade öfver de dyrfödda djuren.
Ett listigt tjufknep. En på södret bosatt ogift qvinna, var för några dagar sedan sysselsatt med att vara behjelplig vid hushållsgöromålen på en bondgård, der husbonden för tillfället var stadd på en längre resa. Under mannens bortovaro bertstate hustrun en bröllopsfest i en granngård, hvarför hon öfverlemnat hushållsbestyren för dagen åt den legda qvinnan. Som denna senare ägde en liten nätt familj på några minderåriga verldsmedborgare hemma i sin bostad omkring en half mil från stället, flögo äfven tankarne under hushållsbestyren sagde dag till dessa som kanske längtade efter något i matväg från sin kära mamma. Följden blef att hon samlade ihop åtskilligt i huset, som nog vore kärkommet för de små derhemma. Men hur skulle hon osedd kunna få transportera det samlade till dem, se det var den vigtiga frågan. Plötsligt erhöll bon en ljus idé; hon tar nämligen, sedan det på qvällen blifvit mörkt, fram husbondens hvardagsgläder, iför sig dessa, går så ut i stallet med sina knuyten, tar en häst, svingar sig upp på densamma och så bär det i väg i skarpt traf vägen framåt till hennes hemvist. Framkommen dit binder hon hästen på gården, går till dörren, men finner denna läst, hvarför hon helt behändigt öppnar fönstret utifrån och klättrar in i bygnaden och upp på loftet. En i samma hus boende gumma hör fotsteg på loftet, skyndar ditupp och finner till sin stora förskräckelse en — karl, syssla derstädes med åtskilligt. Troende det vara en inbrottstjuf (ty hon hade förut stängt dörrep) ämnar hon slå allarm men hejdas af den hemlighetsfulla amszonen, som nu ger sig tillkänna. Inom några minuter är åter vår ryttare på hästryggen och så bär det tillbaka i frisk fart, för att hinna tillbaks och på gården förekomma upptäckt. Många, deribland den som skrifver dessa rader, mötte på vägen den ensamme ryttaren, men få, om ens någon kunde väl då ana att ryttaren var en till karl förklädd qvinna.
Gotlands Allehanda
Onsdagen 20 November 1889
N:r 134
