Ett häftigt oväder

med åska och hagel synes i fredags afton ha hemsökt hela nordöstliga Gotland snart sagdt. Våra bref från landsbygden i dagens nummer mäla åtskilligt om ovädrets härjningar. Dessutom har det samma med stor styrka gått fram öfver Dalhem socken och i Hejnum, der i närheten af Kyrkebys gård ett par halmstackar antändes af blixten.
Vårt telefonnät var också här och der utsatt för åskans inverkningar. Utom de å annat ställe omnämda splittrade stolparne i Ala och Kräklingbo, blef centralapparaten i Bjerges skadad, så att den var otjenstbar, men ändapparaterna förblefvo oskadade. Likadant var förhållandet i Fårösund, der också endast centralapparaten led något men af åskvädret, som att döma af alla dess verkningar, var för Gotland ovanligt starkt och häftigt. Alla ledningarne äro nu återstälda.

Gotlands Allehanda
Tisdagen 11 Juni 1889
N:r 66

Visby domkapitel

har af k. m:t erbållit tillstånd att till hyra för sin sessions- och expeditionslokal använda af expeditionskassan så stort belopp som förut betalats af domkyrkans tillgångar, hvilka på grund af den nu beslutade reparationen af kyrkan blifvit så hårdt anlitade att de ej ansetts tåla vid äfven denna utgift.

Gotlands Allehanda
Tisdagen 11 Juni 1889
N:r 66

Hangvar församling

har hos k. m:t anhållit att för byggandet af ett nytt folk- och småskolehus få från pastorsboställets skog taga 150,896 kbm. eller 5,765,74 kbf. virke. Såsom motiv åberopas dels boställets rika skogstillgång, dels församlingens oförmåga att utan denna hjelp gå i land med byggandet.
Länsstyrelsen har öfver ansökningen infordrat domkapitlets utlåtande.

Gotlands Allehanda
Tisdagen 11 Juni 1889
N:r 66

En särdeles värdefull deposition

har lifrustkammaren i Stockholm fått mottaga från landtbrokaren G. F. Duse, Sindarfve i Hemse.
Föremålet i fråga utgöres af ett tyskt jagtgevär från 1500-talets slut och torde så väl i fråga om konservering som praktfullt arbete ej hafva många likar ilandet. Stocken är helt och hållet inlagd med graveradt elfenben uti figurer, väl tecknade och utförda efter gravyrer af en B. Beham, G. Ponez eller någon annan af dessa 1500-talets tyska småmästare, hvars kompositioner tjenade till förebilder vid utsmyckningen af mångfaldiga konstslöjdföremål. Ämnena för bildframställningen äro här hämtade från Olympens gudar och heroer, bland hvilka särskildt Herkules är framstäld under flere af sina strider. Bössans lås är ändradt från ett ursprungligt hbjullås till snapplås. Detta tyckes hafva skett på 1600-talets slut. Äfven den 8-kantade och 8-refflade pipan synes vara från denna tid och väl, liksom bygeln, ersatt äldre, af en en eller annan omständighet obrukliggjorda delar. Pipan, som bär stämpeln P. O. S., erinrar liksom låset om de arbeten som under Karl 11:s tid utfördes vid de svenska faktorierna.
Jagtgeväret är utstäldt från och med i dag.

Gotlands Allehanda
Tisdagen 11 Juni 1889
N:r 66

Rydbergska sällskapet

inledde sin sejour härstädes pingstdagen med uppförandet af G. von Mosers lustspel Rikskurtisören.
Rikskurtisören är en ung husarofficer, herr von Berndt, hvilken, som binamnet anger, svärmar för allt hvad vackra fruntimmer heter och säger dem artigheter, med ett ord sagdt en riktig fjäril. Att han är sådan, det låter den unga, vackra enkefru von Vildheim honom veta. Men den unge husaren har i alla fall hjertat på rätta stället. För att försvara en oskyldigt förtalad qvinnas goda namn och rykte duellerar han, får någon slags arrest på en fästning — och gifter sig slutligen med den unga enkan, som han tvingar att tro på, att han verkligen är något annat än den lätt antände »rikskurtisören».
I titelrollen var det ett verkligt nöje att se hr Lavén, som på ett särdeles ledigt, sympatiskt och säkert sätt spelade den unge husaren. Det var lagom af »tjusaren» hos honom, den fick aldrig skymma bort det nobla i karaktären. Man tyckte om löjtnant von Berndt, som såg så ståtltg ut i sin vackra blå husaruniform med den röda dolman.
Fru von Vildbeims framställarinna, fröken Bohlin, gaf genast intrycket af att vara skådespelerska med uppfattning och begåfning, var, som rollen fordrade, nobel och fin, och det sarkastiska draget hos den unga enkan kom väl till sin rätt. Dessutom var det särdeles behagligt att iakttaga det flärdfria sätt, hvarpå hon skötte sin uppgift. Och för att slutligen tala om apparitionen var den chermant, förhöjd genom fraicha och smakfulla toaletter.
Fröken Borgström spelade täckt och lifligt en uvg flicka i den spirande kärlekens vår, och fru Tegnér var distinguerad som en gammal adelsdam bör vara.
At en älskogskrank asessor och tillika värnpliktig hade hr Engdahl skapat en god typ, som han genomförde måttfullt och med tillbörlig komisk kraft. Hr Lindhagens gamla öfverste var ståtlig och der så kräfdes martialisk.
En särdeles komisk scen är den, när hr Lundmark som sergeant håller på att exercera sina frivillige, när de marschera och hoppa kråka öfver scenen. Och så den lustiga episoden, vär sergeanten kommenderar sin trupp »helt om» för att få i fred äta upp sin korfsmörgås! Salongen genljöl af skratt.
Sällskapets första uppträdande bådade, kort sagdt, ingenting annat än godt. Spelet var redbart, på många ställen fint och poängteradt, och ensemblen förtjenar allt beröm.
— Det goda intryck man fick genom sällskapets första uppträdande stadfästes ytterligare i går, då den tokroliga farsen »Sabinskornas bortröfvande» gafs. Pjesen har gifvits här förnt, men gjorde då ingen lycka. Ett annat var förbållandet nu, då det ingalunda saknades applåder vare sig vid aktsluten eller vid öppen ridå.
Hr Lavén spelade här den kostlige teaterdirektör Striese och visade sig bär än ytterligare som en god skådespelare, Visserligen var hans komik ej alldeles så saftig, men den Striese han gaf var rolig, derom vittnade bäst de högljudda skratt salvorna i salongen. Hr Sjöberg som den tyranniserade, o!ycklige professorn-författaren hade åtskilliga goda poänger. Till det goda samspelet hvar på sitt håll bidrogo också fröken Hammarström som den unga fru Nvoumeister, fröken Borgström, hvilken lade sin patience i tredje åkten särdeles näpet, fru Tegnér som professorskan, fröken Bouhlin som den raska pigan, hr Lindhagen, hvilken spelade sin doktor Neumaister fint och roligt, hr Engdahl som den förlorade sonen-aktören och — sist men icke sämst — hv Lundmark som vinhandlar Gross, hvilken tycktes skräna riktigt con amore.
Pabliken var talrik och särdeles belåten. Vid utgåogen hördes en och annan önska att »pjesen skulle ha varit ett par akter till.» Någon öfverdrifven värme i salongen besvärades man icke af.
Om fredag ger sällskapet Octave Feuillets skådespel »En fattig ung mans äfventyr», der hufvudrollen innehafves af br Lindbagev. Stycket är eu synnerligen gedigen produkt af dramatisk konst.

Gotlands Allehanda
Tisdagen 11 Juni 1889
N:r 66

Fruntimmerssamfundet

har i dag på middagen haft ordinarie sammanträde, hvarvid ordet fördes af öfverstelöjtoant Carlstedt.
Den härvid föredragna revisionsberättelsen utvisade att ingående balans och inkomster (2,427: 28) under året utgjort 53,749 kr. 16 öre; utgifterna ha varit 2.409 kr. 32 öre och utgående balans 51,339 kr. 84 öre. Vestbergska fonden har i ingående balans och inkomster haft 447 kr. 63 öre samt i utgifter och utgående balans 433 kr. 63 öre.
Ansvarsfribet beviljades styrelsen enligt revisorernas tillstyrkan.
Ur styrelsen hade utlottats fruarna von Hohenhanusen, Rosman, Klingwall, Molér och fröken Stenberg samt major Cronstedt och kapten Ternstedt, hvilka samtliga återvaldes.
I sammanhang med detta sammanträde ägde som vanligt afslutaing rum i samfundots arbetsskola. Elevernas arbeten voro framlagda till påseende och vittnade nu som alltid om flit och gol ledning.
Föreatånderskans berättelse rörande arbetsåret var af följande innehåll:
Vid Fruntimmerssamfundets slöjdskola har under h. t. 1888 och v. t. 1889 tillverkats:
Väfnad: 1,032 m. 5 cm. till ett värde af 212 kr. 19 öre, dessutom för elevernas egea räkning 139 m. 45 cm. och 41 m, 59 cm, till medellösa elevers beklädnad, så att hela värdet af väfvader uppgår till 247 kr. 50 öre.
Sömnad har förfärdigats för 118 kr. 65 öre. Om härtill lägges värdet af diverse spinning etc, så blir årets bela tillverkningsvärde 406 kr. 56 öre.
För ordentligt bevistande af skolan samt för framsteg i väfnad nämdes Hilma Nilsson, Augusta Fredriksson, Alma Törnqvist, Maria Hedman, Arvida Joharsson, Teres Johansson och Hulda Gardelin samt i sömnad Hilda Sandberg.
Såsom belöving och uppmuntran hade direktionen bestämt, att åt dessa flickor skulle utdelas hälften af det belopp som de genom sitt arbete under v. t. förtjenat.
Följande elever tilldelades en tredjedel af det belopp, hvarför de tillverkat arbeten:
Halda Gardelin (6:70), Auna Vetterstedt (3:24), Edla Ekman (5:20), Hilma Nilsson (7:94), Fina Jussander (2:66), Ebba Hultström (4:05), Augusta Fredriksson (7:15), Augusta Möllerström (4:70), Alma Törnqvist (8:88), Karolina Jonson (3:26), Hanna Larsson (3:31), Maria Hedman (11:20), Esmeralda Bolin (2:31), Hulda Jansson (8:59), Alma Ruthberg (2:11), Ebba Olsson (8:39), Alma Lönn (8:21), Beda Eklöf 2:67), Alma Hoffman (8:10) Maria Löfqvist (1:91), Hildegard Vedin (2:75), Alma Olsson (4:27), Arvida Johansson (6:07), Hulda Sandberg (4:75), Terese Jobansson (7:10), Selma Österberg (8:58) och Amalia Assarsson (8:63) eller tillsamman 122 kr. 78 öre.
Följande elever ha anmält sig att afgå:
Fina Jusander, Hildegard Vedin, I4a Högberg, Emelie Pettersson, Adéle Danielsson, Alma Lövn, Maria Ahlqvist, Maria Hedman, Amalia Assarsson, Hilma Nilsson, Hulda Gardelin, Hilda Engström, Selma Österberg, Alma Törnqvist, Kar.lina Jorgesson, Anna Vetterstedt, Olga Johansson och Edla Ekman.
Elevernas antal har under året varit 57; högsta antalet 45 under Mars, lägsta 36 under September månad.
Biskopen, skolans eforus, förrättade sjelfva afslutningen, dervid först egnande några minnets ord åt den bortgångna prinsessan Eugenie, hvarefter talaren höll en betraktelse öfver Salomos ordspråk 31 kap. 10 vers och till slutet samt nedkallade Guds välsignelse öfver skolan, hennes vänner, lärarinnor och elever.
Afslutningen hölls i år tidigare än vanligt, beroende på den reparation huset undergår och som härefter kan få ostördt fortgå. Rummen, änon ofullbordade, voro ljusa, stora och luftiga i sitt nya skick, och lokalen lofvar nu att bli mera ändamålsenlig än hvad förut var fallet.

Gotlands Allehanda
Tisdagen 11 Juni 1889
N:r 66

Det nya artillerietablissementet,

nu i det närmaste fullbordadt, togs pingstdagen på middagen i besittning af Gotlands artillerikår. Och hela staden, snart sagdt, deltog som åskådare i denna flyttning.
Redan strax efter kl. 12 på middagen började paradklädda officerare och artillerister samla sig utanför gamla kasernen vid S:t Hansgatan. Från lägret anlände infanteriregementets musikkår, och folkhoparne började samlas i gatan och på planen utanför folkskolehuset.
Strax före kl. 1 skedde näst intill gamla kasernen uppställning af den paradklädda stamtruppen, som var formerad på ett batteri omstvå afdelningar på 24 man under befäl af kapten Hedenblad.
Ett salutbatteri hade kort förut uppförts och under befäl af styckjunkare Nilsson formerats på platsen öster om palissaderna.
När klockan slog ett, aflossades första salutskottet, och truppen satte sig under klingande musik i marsch, under det att samtidigt kronounionsflaggan hissades å den nya kasernen.
Under regementsenlig salut tågade så truppen ned Hästgatan, öfver Donnersplats och så vidare in på kaserngården, der den formerade sig mellan vakthuset och gymnastikflygeln framför trapphuset, med ryggen vänd mot kasernen. Här mottogsnu truppen af artilleribefälhafvaren öfverstelöjtnant Fr. Schartau, hvilken derpåframför fronten yttrade följande:
Kamrater af Kongl. Gotlands Artillerikår!
Artillerister!

Vårt förehafvande på denna bemärkelsedag i artillerikårens h\’storia leder helt naturligt våra tankar på de förhållanden, under hvilka Gotlandsartilleriet arbetat och utvecklat sig.
Af sådan anledning vill jag nu i några kortfattade drag återkalla i edert minne gången af detta artilleriets utvecklingsarbete.
Genom den s. k. konventionen at år 1811 försågs det då nybildade gotländska nationalförsvaret äfven med artilleri, bestående af två trepundiga beväringsbatterier, hvilkas öfningar, 6 dagar årligen, leddes af infanteriets officerare med biträde af genom val, inom beväringstruppens leder, utsedt underbefäl; från denna primitiva institution räknar den nuvarande artillerikåren sitt ursprung och sina anor.
I 25 år fullföljdes under oförändrade förhållanden den en gång inslagna vägen, ända tills man år 1836, med riktig uppfattning :f gotlandsartilleriets mindre tillfredsställande beskaffenhet, beslöt sig för samt äfven genomförde följande ändringar och förbättringar: Artilleriet organiseredes på tre batterier, beväpnade med sex- och tolfpundiga Helvigska kanoner, ett godt vapen på sin tid, från k. Svea artilleriregemente hitkommenderades ett s. k. depotkompani på 44 man, som inqvarterades i den af kåren i dag utrymda och öfvergifna gamla kasernen vid St. Hansgatan, från fastlandet hitkommenderade artilleriofficerare fingo uppdraget att leda de årliga vapenöfningarne; ur artilleristisk synpunkt således ganska beaktansvärda framsteg!
Efter ytterligare 25 år eller 1861 ersattes kommenderingen från Svea artilleriregemente med en värfvad stamtrupp på 75 man under eget befäl. Nationalbeväringens artilleri, såsom sådant saknande eget namn, erhöll benämningen Gotlands artillerikår och slutligen år 1868 utbyttes de då föråldrade Helvigska kanonerna mot refflade framladdningskanoner; sådan var och förblef i sammanträngd form bilden af Gotlands artilleriförhållanden ända till den omorganisation af Gotlands försvarskrafter, börjande med året 1887, som nu kan sägas vara i hufvud-ak genomförd.
En fullständig omdaning af artilleriet på Gotland har, från nämda år räknadt, ägt rum och hafva vi i detta afseende hufvyudsakligen att teckna os: till minnes:
Gotlands artillerikår, helt och hållet skild från infanteriet, har under namn af Kongl.
Gotlands artillerikår blifvit en verklig länk af svenska artilleriet, den nya kåren har blifvit organiserad på ett fästningskompani och två fästningsbatterier, dessa senare beväpnade med tidsenliga refflade bakladdningskanoner, artilleriuniform har anlagts i st. f. den förut brukliga infanteriuniformen, fordringarna på befälets och underbefälets utbildning äro satta lika med motsvarande fordringar på det öfriga artilleriet, stamtruppen har blifvit ökad från 75 till 100 man, nytt skjutfält för de nya, långt och rätt skjutande kanonerna är beredt och anskaffadt, se der en kort sammanfattning af de vigtigare tilldragelserna på artilleriets område under detta senare skede.
Dessa obestridliga framsteg til trots hafva dock artillerikårens inqvarteringsförhållanden allt hittills lagt en förlamande hämsko på kårens alla framåtsträfvanden.
Behjertande denna lifsfråga för kåren, bar dock vår nådige herre och konung låtit undanrödja äfven denna sista stötesten och jublande tager artillerikåren nu i besittning det nya hem, som idag för första gången öppnar sina portar för den samma.
Den lifligaste och djupaste tacksamhet fyller också med anledning deraf våra sinnen.
Erinrande oss det f rsta och sista budordet i våra krigsmannaförbindelser, så lydande:
»Krigsman skall frukta Gud och vara konungen huld och trogen, med lif och blod konung och fädernesland försvara».
Hafva vi i dessa bud, klart och tydligt angifven, rätta formen för den tacksamhet konung och fäderneslandet vänta sig af oss.
Beredde att i sådan anda med såväl ord som handling uppfylla våra förpliktelser och ådagalägga vår tacksamhet, bekräfta vi derför nu dessa våra tänkesätt med ett för h. m:t konungen utbringadt fyrfaldigt hurra, så kraft:gt, att genljudet deraf må, buret af elektricitetens och ångkraftens snabba ech starka vingar, nå till konungen fram!
Lefve konungen!

Ett kraftigt, fyrfaldigt hurra höjdes, och när detsamma förklingat, framträdde komminister L. H. Söderberg för att afsluta högtidligheten med en kort andakt. Munsikkåren spelade psalmversen Vår Gud är oss en väldig borg, hvarpå pastorn med ledning af bibelspråket Varen hedersamme emot hvar man; älsken bröderna; frukten Gud; ären konungen (Petri 2:17) yttrade några ord om våra plikter icke blott mot vår jordiske herre och konung, utan äfven mot den himmelske.
Sedan ytterligare en psalmvers spelats, var högtidligheten slut.
Samtidigt med det att flyttningen försiggick, indrogs vakten å gamla artillerigården, och ny vakt tog vaktlokalen i det nya etablissementet i besittning, och post utsattes framför frontonen mellan två der uppstälda haubitzar.
På middagen bjöds truppen på extra förplägning och senare på dagen hade artillerikårens officerare inbjudit densamma till en kollation i gymnastiksalen, der tal höllos och skålar drukos samt musiken höjde stämningen.
Den gamla bofälliga kasernen står nu således tom, och vår artillerikår residerar nu i höga, ljusa, rymliga salar. Gotlands Allehanda har redan en gång meddelat en fullständig beskrifning öfver det ståtliga artilleriotablissementet, hvadan en sådan ej torde ånyo vara af nödev. Ståtlig ter sig emellertid kasernen så in- som utvändigt, och det ser numera riktigt aktningsbjudande krigiskt ut vid vår gamla hamn.

Gotlands Allehanda
Tisdagen 11 Juni 1889
N:r 66

Dödsfall Lorentina Olivia Katarina

Att min ömt älskade hustru Lorentina Olivia Katarina, född Rudström, den 25 Setember 1848, stilla och fridfullt afled i Visby dev 6 Juni 1889; sörjd cch saknad af mig samt syskon och talrika vänner har jag den sorgliga plikten tillkännagifva.
C. A. Lindblom.
Sv. Ps. 473 1—5 v.

Gotlands Allehanda
Tisdagen 11 Juni 1889
N:r 66

Handel och Sjöfart.

Inkomna fartyg: Till Visby: 6 Juni, skepp Freja, Högberg, Newcastle stenkol, skepp Avance, Christensen, Newcastle, stenkol, — Till Slite: 29 Maj, skonert John, Falk, Göteborg, styckegods; skonert Amor, Almqvist, Köbenhavn, barlast; skonert Xenia, Carlsson, Landskrona, tomt fartyg; 23 Maj, koff Konkordia, Hejdenberg, Femern, barlast; skonert Sofia, Andersson, Holtenau, barlaat; 26 Maj, galeas Albertina, Viman, Libau, barlast; jakt Karolina, Österberg, Fårö, trävaror, skonert Henrik, Nyström, Köbenhayvn, barlast; 1 Juni, slup Henrik, Klintberg, Fårö, trävaror; 4 Juni, jakt Alvine, Montelius, Skutskär, barlast.

Utgångna: Från Slite: 21 Maj, jakt Alvirve, Montelius, Skutskär, släckt kalk; jakt Karolina, Österberg, Fårö, barlast, jakt Adolf, Almqvist, Sundsvall, kalk; 24 Maj, skonort Albion, Siltberg, Sölvesborg, trävaror, skepp Kristina, Kindberg, Hernösand, jakt Matilda, Lundberg, Wismar; slup Maria, Fredriksson, Gefle; 25 Msj skon. John, Frisk, Nikolaistad; galeas Vilhelm, Bergedal, Örnsköldsvik, alla med kalklaster; 28 KS Carolina, Österberg, Fårö, barlast; 30 Maj: jakt Två systrar, Herlitz, Hudiksvall, kalk; 1 Juni: skon, Xenio, Carlsson, Sundsvall, kalk; 2 Juni: koff. Konkordia, Hejdenberg, Kiel, trävaror; galeas Albertina, Wiman, Libau, kalk ; 4 Juni: ston. Amor, Aroqvist, Uleåborg, kalk.

Gotlands Allehanda
Fredagen 7 Juni 1889
N:r 65

Rättegångs- och Polissaker.

Till 2 års tvångsarbete att aftjenas i Karlskrona har härvarande länsstyrelse dömt förre straffången Karl Johan Tottén från Tofta.

Gotlands Allehanda
Fredagen 7 Juni 1889
N:r 65