Ångf. Tjelvar

anlände i dag hit först vid 12-tiden. Ångaren var redan mellan kl. 2—3 på morgonen synlig utanför Visby, men måste i följd af den svåra sjö, som den sydvestliga vinden upprörde, hålla sjön tills vinden något mojnat af, så att inlöpandet i hamnen vardt möjligt.

Gotlands Allehanda.
Måndagen 31 Oktober 1887.
N:r 87.

De drunknade fiskarena,

hvilka vi i en notis Hafvets arbetare, i fredagsnumret omtalade, hafva naturligtvis samlat deltagandet och intresset kring sig på hela vår ö. Vi hafva från flere håll mottagit underrättelser om olyckshändelsen, och ehuru de i vissa afseenden äro af ungefär samma innehåll, anse vi oss ändå böra meddela våra läsare desamma.
Så skrifves t. ex. från Sundre 27 Okt:
Den våldsamma storm, som alltsedan tisdagen 25 dennes rasat å våra kuster och försatt fiskare och sjöfarande i en ganska svår belägenhet, har äfven åSundrekusten kräft tvänve offer. Om förloppat vid tillfället har för Eder meddelare berättats sålunda:
Under vacker väderlek i måndagsqväll utgingo en del fiskare från åtskilliga fisklägen på vestkusten, på s. k. dreffiske. Flere båtlag ha äfven välbshållna kommit till lands, långt från hus och hem; men ej så med en fiskarebåt, hemma i Fröjel och bemannad med fyra män, hvilka nämda natt befunno sig ett stycke till sjös utanför Karlsön der de hade sina garn ute till fångst. Vinden, som på qvällen var ostlig, öfvergick så småningom till nordlig, alltmer tillväxande i styrka, tills den på tisdagens morgon nått den våldsammaste höjd; dock fingo våra fiskare lyckligt sina garn upphalade i båten, hvarefter resan åt land mot hemmet skulle anträdas. Men ödet hade beslutit annorlunda. I nattens mörker och sjögång, fingo de ej eld på den medhafda lanternan, så att de på kompassen kunde se hvilken riktning de skulle taga, och då vinden gått öfver i annan riktning än hvad de anade vände de sin kurs åt orätt håll samt aflägsnande sig således allt mer från hemmet och den rätta kosan. Vid dagens inbrott sågo de sig nödsakade att länsa för den hårda stormen, och att om möjligt vore uppnå land uågonstädes. Under hela loppet af tisdagen, kämpade de stackars männen mot de vredgade böljorna, genomvåta och utmattade som de voro. Fram emot qvällen nalkades de allt mer åt Hoburgsbugten och LR nu hela sin förmåga för att hinna till land. I närheten af Hoburgs ref fingo de en störtsjö som hvälfde in i båten, dervid åror, en del garn och åtskilligt gick öfver bord. Härmed var det dock icke nog; en af besättningen, en åldrig man, som ej ägde krafter nog att härda ut i kampen för lifvet, afled nu, och en annan, likaledes åldrig, var nära att dela samma öde; öfveransträngd och genomvåt som han var, förmådde han ej röra sig ur stället. Blott de tvänne öfriga, som voro yngre till åren, och ägde större krafter, förmådde ännu att arbeta. Plötsligt stötte båten på grund och de båda männen hoppade i vattodt på bvar sin sida om båten, i hvilken de höllo fast, för att såmedels hindra båten från att kantra, och då nästa svallvåg kom brusande, fördes de jämte båten så nära land att de kunde med förenade krafter få fast båten och uppkomma på landet, Den i båten varande, ytterst medtag: na kamraten, bars nu upp på land, hvarefter de båda begåfvo sig i väg för att anskaffa hjelp. Klockan var då omkring 7 på aftonen. Ledda af skenet från bostaden, inkommo de till landtbrukaren Lars Bonaens vid Digrans, der da genast erhöllo skjuts och hjelp för att vid landningsplatsen afhämta de andra kamraterna, Vid ankomsten dit befans ännu den sjuke vara vid lif, hvarför han skyndsamt lades på vagnen, och så bar det i väg åt Digrans, som låg omkring 10 minuters vägfderifrån; men hunna ett stycke från platsen erforo de till sin stora sorg att äfven denne hade följt sin kamrat och var ett lik. De båda aflidne voro hemmansägare, och omkring 60-årige män. Vid framkomsten till gården, åtojöto de qvarlefvande en öm och omsorgsfull omvårdnad, hvaraf de äfven voro i stort behof, så att de, sedan de fått en välbehöflig hvila, snart åter voro utom all fara. Desse män voro arbetare i sina bästa år. Dagen derpå, eller onsdagen, afgick bud från Burgsvik till Fröjel om händelsen, hvarefter skjutsar ankommo för att hemforsla både de qvarlefvande och de döda. Det låter sig lättare tänkas än beskrifvas, den stora glädje de efterlefvandes anförvandter erforo vid återseendet; men de dödas slägtingar fingo väl ej mindre sorg, då de funno dem stelnade och kalla, som de så gerna velat so i lifvet. På de garn, som ilandfördes, fingo de en fångst af öfver 100 valar. Namnen på båtens besättning är mig obekant.
Å vestkusten har i dagarne ilandflutit, åtskilliga redskap som tyckas tyda på att någon omkommit. Så har t.ex. en lärftspåse hittats, som innehöll ett rågbröd, en träask med strömming och kött, samt en dito, innehållande smör, äfvensom åror, klobbor eller flöten med sank m. m.

Från Ejsta meddelas 29 Okt:
Sistlidne tisdag var en förfärlig dag för gotlandsfiskarena. De hade, ehuru förtrogne med hafvet, lockats ut af det tämligen vackra vädret, nytändningen och det gifvande fisket, icke betänkande faran å det falska elementet denna årstid.
Vid kl. 1/2 38-tiden på morgonen nämde dag uppkom ett iligt väler, förenadt med hagel- och regnbyar. Vinden varierade från N till NNO. Strömminggarnen voro visserligen då dragna, men huru komma i hamn ? Så landade under dagens lopp den ene här, den andre der, men ingen på sin vanliga plats.
Rysligast af allt är hvad som berättas om en båtbesättning från Fröjelstrand. Fyra man voro ombord och landade vid Hoburgen, alla utmattade af köld och öfveransträngning, våta af sjöns ständiga öfverspolning, alla dock ännu vid lif, då land nåddes. Men tvänne af dem, hemmansägaren Jakob Stenberg, Gustafs, 60 år gammal och hemmansägaren Olof Nährström, emellan 40 och 50 år, kunde icke räddas. Deras lif utslocknade snart: den enes till och med förr än man fick konom på skjutsen. De hemtorslades, jämte de lefvande, till sina djupt sörjande familjer i torsdags.
Ännu när detta skrifves saknas sju andra fiskare från Fröjel. Möjligen hafva dessa blifvit upptagna af någon seglare, men detta är ovisst.
Den först nämda båtens besättning hade uppsatt sina näsdukar som nödflaggor, ty en ångare gick i närheten, men dukarne blåste svart i trasor, liksom under färden skett med deras segel. Hoppet om räddning var förloradt.
Fiskare från Ejsta, hvilka likväl ej voro så allmänt ute, landade lyckligt, om ock ej der de önskade. En båtbesättning, som trott sig märka hvad komma skulle, hade på föraatten anländt till Stora Karlsö och åtnjöt välvilja af fyrbetjeningen. Hvila var ej att tänka på: de måste vaka öfver sin båt, som när som hälst kunde dragas utaf de vredgade böljorna.
Lotskuttern, som lär kommit på måndagsqvällen med fyrmästarens enskilda hushållseffekter, hade varit i största lägervall och blifvit ramponerad.
En annan Ejsta-båt landade i Hablingbo vid dets. k. fiskläget Newyork. Långa, starka, oförvägna karlar vadade ut mot de nödstälde, och deras lif voro den gången räddade. Uppkomna till de stranden närmast liggande gårdarne, Halfvards och Petes, blefvo de väl emottagna på gotländingarnes urgamla, gästvänliga sätt och förhulpna till sina hemorter, sedan de hvilat ut.
Men vi ha väl lika sorgliga berättelser att förvänta från ostkusten.

Gotlands Allehanda.
Måndagen 31 Oktober 1887.
N:r 87.

Auktion vid Lilla Fole i Fole.

Lördagen den 5:te November från kl. 10 f.m. kommer medels offentlig auktion att försäljas vid Lilla Fole i Fole, hela lösöreboet efter aflidna hustrun Anna Nilsson derstädes, bestående af guld-, silfver-, koppar-, bleck- och jernsaker, deribland en inmurad gryta, glas och porslin: möbler såsom bord, stolar, en byrå, sängställen, ett skänkskåp, speglar, en kommod, taflor under glas och ram; bunnar, tunnor och andra träkärl sängkläder och linne; ett tröskverk, en viodmaskin, en vändplog, spetsplogar, klös- och pinharfvar, en arbetsvagn, en kärra, kälkar, gödselbräder, en foderhäck, vedstegar, en mulltösa, selar, Jernkettingar, tjugor, spadar, yxor, slipstenar, sädesrisslar, en hyfvelbänk, diverse snickareverktyg; en symaskin, en stickbåge, spinnrockar, nystlar, ett eilfverfickur, den aflidnas gångkläder ; kreator: ett ungsto, en arbetshäst, två stmjölkkor, tre st. får, en gris, gäss och höns, jämte mycket annat som bär icke är uppräknadt. Anstånd med betalniogen lemnas godkände köpare sex månader.
Fole den 26 Oktober 1887.
P. LARSSON, Lilla Fole.

Gotlands Allehanda.
Måndagen 31 Oktober 1887.
N:r 87.

Dödsfall Margreta Elisabet Persdotter

Att min kära maka, Margreta Elisabet Persdotter, efter några dagars. sjukdom, stilla och fridfullt afled härstädes lördagen den 29 innevarande Oktober kl. 8;30 f. m. 70 år, 3 mån, och 1 dag gammal; sörjd och saknad af mig och anhöriga, det varder härmed för slägt och bekanta tillkännagifvet.
Burg & Frihem den 31 Okt. 1887.
Petter Löfberg.
Sv. Ps.-b. nr 455, v. 7, 8.

\"\"

Gotlands Allehanda.
Måndagen 31 Oktober 1887.
N:r 87.

Handel och Sjöfart.

Inkomna fartyg: Till Visby: 26 Okt., skeppet Christina, Falck, Hull, stenkol. — Till Rone: 18 Okt., galeas Apollo, Karlström, Kalmar, barlast; skonert Oscar, Pettersson, Scockholm) barlast; ångaren Sirius, Boström, Petersburg, hvete (vinddrifvare). — Till Slite: 20 Okt., jakt Mathilda, Bergedahl, Wismar, barlast; 21 Okt., jakt Laurine Marie, Lundberg, Stockholm barlast; jakt Caroline Liders, Kahl, Lule, barlast; jakt Mina, Godman, Stockholm, barlast.

Utgångna: Från Visby: 24 Okt., slup Albert, Larsson, Borgholm, barlast. — Från Rone: 11 Okt., slup Märtha, Andersson, Norrköping, hvete; 21 Okt., galeas Apollo, Karlström, Norrköping, spanmål; 22 Okt, ångaren Sirius, Boström, Kiel, spanmål; skonert Oscar, Pettersson, Norrköping, spanmål, — Från Slite: 19 Okt., jakt Adolf, Falk, Karlshamn, släckt kalk; 25 Okt., jakt Mathilda, Bergedahl, Norrköping, släckt och osläckt kalk; jakt Laurine Marie, Lundberg, Stockholm, ökläckt kalk.

Gotlands Allehanda.
Fredagen 28 Oktober 1887.
N:r 86.

Passagerarelista.

Från Stockholm med »Visby» 27 Okt.: hrr Kindman, Bokström, Lindström; frök:na Eneman, Blanche, Stenström, Nyström. Med »Klintehamn» 28 Okt.: hrr Nordlöf, Hägvall; fröken Nilsson.

Från Kalmar med »Tjelvar» 27 Okt.: hrr Lindarm, Vesterberg; fröken Persson.

Gotlands Allehanda.
Fredagen 28 Oktober 1887.
N:r 86.

För hundra år sedan.

Ställningar och förhållanden på Gotland.
Midt under dagarnes äflande bråk och kif, under dessa tider, då lifvet allt mer och mer koncentrerar, har man sällan att täcka på annat än hvad som sker för ögonblicket, hvad som ligger närmast omkring en. Dagen går, och i detsamma är den nästan glömd.
Men när det någon gång förunnas oss en stund af ro, då vi hvila oss från våra tusen bsstyr, som annars upptaga alla våra tackar, då är det ett verkligt nöje att blicka tillbaka på tider som flytt, att försöka sätta sig in i deras ställningar och förhållanden, deras tankar och åskådningar. Och särskildt måste detta blifva fallet med Gotland, som äger en så utsprägladt nationel historia med karatärsdrag, som ej återfinnas någon annanstädes. Särskildt måste jämförelser med nutida förhållanden vara af intresse med sina många anknytningspunkter mellan förr nu.
Någonting för Gotland egendomligt är — tro vi — »fårsamlingen». Att beskrifva den närmare torde ej behöfvas, då hvarje gotländing helt säkert mycket noga känner till hvad dermed menas och hur dervid tillgår. Seden är gammal på vår ö, och då vi så att säga nu äro inne i fårsamlipgarnes tid torde det ej vara utan sitt intresse att få höra något om saken från en så aflägsen tid som år 1776. Detvar under den i många fall egendomliga landshöfning von Segebadens tid. Denne hade på eget bevåg framflyttat tiden för fårsamlingarna 11 dagar, och detta väckte allmogens missnöje hvarför den klagade hos Gustaf 3. Konungen upptog nådigt besvären och afsände från Gripsholms slott 10 januari 1776 till landshöfding von Segebaden ett bref, hvilket, med några uteslutningar, lyder sålunda: Vi hafva i nåder låtit oss föredragas edert underdåniga utlåtande öfver de besvär allmogen i Gotlands södra distrikt deröfver i underdånighet anfört, att genom eder under den 23 Augusti 1774 utfärdade substitution tiden til den så kallade samling af får och lamb i nyssnämda distrikt: blifvit i stäliet för den 21 September gamla stylen, hvarje år utsatt att vid 5 daler silfvermynts vite, hållas den 21i samma månad nya stylen eller 11 dagar förr än af ålder brukligt varit, hvilket AR jomte hvad allmogen deremot i underdånighet anfört i nådigt öfvervägande tagit och ehuruväl den af eder tagna författningen till termins ändrande för fårsamlingen haft till föremål att närmare befordra en god och nödig ordning i länet uti denna delen, likväl, och som invånarne i berörda distrikt enhälligt påstå att den gamla Mattsmässotiden, som efter nya stylen infaller den 2 october är till denna marknad beqvämligare, såvida de förut ej skola hindras i åkrarnas bärgning och tillredning samt strömmingsfisket, utom det att fåren före den tiden icke skola vara så frodiga och ullrika som de blifva sednare in på hösten, med mera, alltså och då härtill kommer, att borgerskapet i Visby stad, som vid marknaden tillhandlar sig dessa får, anmält, att de jämväl med gamla terminer äro mera betjente än med den pya, så kunna vi ej annat än anse eder hafva haft mindre anledning att emot allmogens och borgerskapets samt följaktligen både säljares och köpares frivilliga begifvande härutinnan göra någon ändring utan ville Vi hafva tillåtet allmogen isödra distriktet på Gotland att såsom af ålder brukligt varit, nyttja gamla Mattsmässotiden eller den 2 Oktober bya stylen till sin fårsamlingstermin och i lika måtto befriat dem för det af eder härvid utsatta vitet, åläggande eder derjämte, i anledning häraf att ifall någon af de som ofvanberördt, äro åsatta, vitesböter blifvit utbetalta eller genom utmätning indrifna, desam ma till allmogen återbetala; hvilket eder till svar samt egen och vederbörandes efterrättelse i nåder tillkännagifves.
Och så fingo gotländingarne behålla sin gamla församlingstid.

Gotlands Allehanda.
Fredagen 28 Oktober 1887.
N:r 86.

Från landsbygden.

Hemse, 26 Okt.
Telefonledning.
tin andra telefonledning å linien Visby-Hemse är nu under uppsättning. Uppsättningen af stolparne, som för några dagar sedan börjades, är nu afslutad och äfven tråden är i det närmaste utlagd, så att ledningen snart lär vara i ordning för begagnande. Cantralstationen härstädes blir apoteket, hvarifrån äfven ledningen fortsätter till Ronehamn och Burgsvik.

Vintern
har nu på allvar börjat sitt inträde. Ett häftigt yrväder var här gårdagen en stund rådande, och jorden öfvertäcktes med snö, som qvarlåg till i dag.
Ett gammalt ordspråk säger, att, när det snöar på löfrik qvist, så skall det blifva sträng vinter.
Brist på nederbörd har det under hösten varit, så att de fleste brunnarne äro sina, och då au kreaturen äro stallade, måste vatten köras till dessa.

Kornstackar
stående ute på åkrarne så sent som 24 Okt., flyttningdagen, hörer till sällsyntheterna. Så var dock i år förhållandet någonstädes söderut. Det har också, som bekant, blifvit ovanligt mycket korn i år, och tröskningen är derför ännu flerstädes ogjord. Landtmannen har också på det längsta hoppats på förhöjda kornpris, och derför ej haft så brådt med att säla tin säd. I fjor var förhållandet det, att för det sensålda kornet betalades mest, men detta var också af bättre beskaffenhet än årets skörd, hvitare till färgen och vägde i allmänhet ett halft lispund mera på tunna.

Stöld.
Från drängen Karl Bolander, i tjenst vid länsman Eneman, Gudings i Alfva, bortstals häromqvällen 50 kronor i kontanta peuingar. Melan Bolander för en stund lemnat hemmet, hade en person gått in i drängstugan, och der ur en låst koffert, tillgripit nämda penningsumma.

Karlsöftyren.
Något ovanligt är att så långt upp i landet, som härifrån, se ljuset af en fyr. Karlaöfyren synes nämligen härifrån efter mörkrets inbrott, och man kan äfven rätt tydligt urskilja fyrens tre glödlampor, som med korta mellanrum göra sina bestämda omlopp. Man kan deraf sluta hvilken ansenlig höjd fyren måste hafva, samt dess ofantliga ljusstyrka, — ty afståndet hit, fågelvägen räknadt, är ungef. 2 mil.

Gotlands Allehanda.
Fredagen 28 Oktober 1887.
N:r 86.

Från sjön.

(Meddeladt af br Karl Molander). Briggen Dorette, kapten Nyström, kommande från England med kollast, grundstötte i går afton vid insegling utan lots under Vestergarnsholm. Fartyget kom af grund men är läck.
— I tisdags uppkom till Norrköping jakten Josefina, kommande från Burgsvik med last af råg. Under ditresan har fartyget varit utsatt för stormigt väder, hvarvid på däcket inlastade 15 fjerdingar kött spolats öfver bord. Skepparen har med anledning af det svåra och stormiga vädret, och hvarunder lasten möjligen kunnat taga någon skada, hos notarius publicus anmält sjöprotest.
— Galeasen Queen Victoria, kapten Andersson, kommande från Halmstad, destinerad till Nysted med trälast, har 25 dennes strandat utanför Limhamn, på vestra sidan af hamnen.
Kaptenen försökte att angöra Malmö hamn, men måste på grund af den starka stormen afstå från försöket och satte derpå kurs på Limhamn och kom äfven in i hamnen der han ankrade. Fartyget dref emellertid för båda ankaren på land, och sitter rätt illa fast. Bogserångaren F. H. Kockum gick ut vid 10tiden på tisdags förmiddag strax efter strandningen.
— Engelska ångfartyget Maggie, hemma i Sunderland och fördt af kapten R. Harrison, som från Stockholm afgick till Riga i barlast gistlidne måndags e. m., grundstötte senare på aftonen å vestra sidan af Sandhamssundet. Fartyget kom följande dag flott utan främmande hjelp.
— Natten mellan lördagen och söndagen ankrade å Malmö redd barkskeppet Ida, hemmahörande i Cimbrishamn och stadt på resa från Hartlepool till Gefle. I Nordsjön hade den olyckshändelsen inträffat, att befälhafvaren på fartyget, kapten J. P. Jeppsson; 10 dennes mellan kl. 12—1 på dagen slogs öfver bord af en brottsjö och drunknade. Han och ett par. man af besättningen hade, då brottsjön kom, varit sysselsatta med att laga styrrepet, som brustit. Lifboj utkastades strax till kapten Jeppsson, som dock icke kunde räddas, Stark storm rådde vid tillfället. Kapten J. var endast omkring 30 år gammal samt efterlemnar hustru och ett barn.
— Skeppet »Ocean», kapten Anderson, hvilket eges af en redare i Håvre, ehuru det seglade under norsk flagg, afseglade 9 dennes från Sandö, der det intagit trälast på Håvre.
Som bekant rasade 11 och 12 dennes en stark snöstorm. Natten till 12 befann sig »Ocean» i närheten af fyrskeppet »Grundkallen», och gick då för refvade märssegel. Sjön gick hög och det var, som sagdt, stark snötjocka. Hur det var märkte man förut skarpa bränningar, Styrmannen som då, efter hvad det uppgifves, hade vakt, skulle vända för att gå klar för bränningarne, men fartyget skall hafva vägrat. Kom derefter en svår sjö och slungade det på en undervattensklippa, der det krossades, Detta skedde vid half 4-tiden på morgonen. Besättningen sökte då rädda sig på spillrorna, men naturligtvis fordrades ånsträngningar för att i kölden och den starka sjögången kunna qvarhålla sig på vraket. Under dagens lopp hade fiskare från Öregrund märkt deras nödstälda belägenhet och skyndat dem till hjelp. Men stormen var fortfarande stark och fiskarenas båtar fyldes med vatten när de sökte närma sig yrakspillrorna. Försöket måste derför öfvergifvas och det var med knapp nöd fiskarena kunde rädda sig. Sedermera förnyades dock försöket, men med samma resultat. De stackars skeppsbrutne måste sålunda lemnas åt sig sjelfva, åt köld, hunger och förtviflan samt med en säker död för ögonen. Så förgick 1 1/2 dygn, då sjön lagt sig så mycket att det lyckades de outtröttlige fiskarena att rädda de nödstälde från yrakspillrorna.
Fyra om ej fem man af besättningen äro henima i Hernösand och hafva nu välbebållna ditkommit.
»Ocean» som mätte 700 ton, var af ek, men lär ej hafva varit försäkrad.
— Skonerten Göthe har förolyckats i Nordsjön på väg från England till Vestervik. Besättningen är räddad. Närmare detaljer om olyckshändelsen saknas ännu.

Gotlands Allehanda.
Fredagen 28 Oktober 1887.
N:r 86.

Väghinder

på grund af åtskilliga broars omläggning inträffa på nedanståerde ställenföljande dagar:
måndagen 31 Oktober å vägen mellan Hejde och Guldrupe socknar, då i stället kan begagnas vägen genom Väte socken;
fredagen 4 November å vägen emellan Harqvie gård i Björke och Atlingbo socken, då vägen i stället kan tagas genom Roma, Halla, Viklau och Väte socknar fill Atlingbo;
måndagen 7 November å vägen mellan Glästäde och Banna gårdar i Lärbro socken, då i stället kan begagnas vägen genom Helvi socken;
tisdagen 8 November å vägen emellan Barshage i Othem och Kumla i Lärbro socken, i stället för hvilken väg kan tagas vägen till Glästäde och derifrån till Kumla; och
torsdagen 10 November å vägen från Långome i Othem socken till Slitehamn, då i stället kan begagnas vägen genom Boge socken.

Gotlands Allehanda.
Fredagen 28 Oktober 1887.
N:r 86.