Väghinder.

En större bro å kommunikationsvägen mellan Atlingbo och Väte kyrkor kommer 16 och 17 dennes att rifvas och omläggas, då vägfarande i stället kunna begagna den s. k. Kungsvägen ge: nom Mästerby socken.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 13 Oktober 1885
N:r 82.

Gymnastikläraretjensten

vid Visby högre allmänna läroverk bestrides under en månad, räknadt från 12 dennes, af löjtnant Hammarström.
Ordinarie gymnastikläraren löjtnant Peterson åtnjuter tjenstfedighet under sagda tid.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 13 Oktober 1885
N:r 82.

Sjöförklaring

aflades i går inför rådbusrätten af kapten Stenroos, befälhafvare & finska briggen »Ceres», som i torsdags inbogserades hit af ångaren »Visby».
Af förklaringen framgick att fartyget 30 sistl.. September afseglat från Nystad med last af trävaror till Köbenhavn. Farvar 7 dennes utanför Visby, då den svå; ra stormen utbröt; på qvällen blef fartyget läck, hvarjämte seglen sönderblåste\’ Vid 2-tiden på morgonen 8 dennes kantrade briggen på sida, hvarefter besättningen, oupphörligt öfverspolad af vågorna; fick tillbringa en fasansfall natt. Såsom förut nämts räddades de skeppsbrutne & lotskuttern och upptogos sedan på ångaren »Visby», der de på det vänligaste omhuldades och förplägades. Briggen infördes hit till Visby i ett mycket skadadt tillstånd. Hade hjelpen ankommit en timme senare, hade fartyget och besättningen för visso gått förlorade.
Tre besättningsmän intygade sjöförklaringens sanningsenlighet.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 13 Oktober 1885
N:r 82.

Om Karls-öar.

Efter Hågra korta ströftåg på Gotland har mången turist — såsom man hört — ansett sig kunna beteckna det gotländska iandskapets lynne såsom enformigt, entonigt, enahanda och på sin höjd såsom mildv täckt och vänligt. Men dermed hafv; desse turister också röjt sin fullständiga obekantskap med öns strandpartier, som dock utgöra en betydlig del af den snala öns hela område och som erbju da tarika, för djerf, vild och frisk skönhet högligen utmärkta landskaps-taflor. De, som om vår ö yttrat ofvan anförda döme, hafva icke skådat Hoburgen, icke ????rgarns-berget, icke Lauters pyntar ???? Fårö), icke Röfvar Liljas håla vid ????klint, icke Solberget vid Slitehamn, ???? för öfrigt icke de andra oräkneliga grupperna. af stenjättar (eller raukar), hvilkas väldiga gestalter på stränderna stå såsom härdade, men i mångtusen-årig strid med hafvets böljor illa åtgångna och svårt stympade skyltvakter.
Och framför allt — de hafva icke skådat de båda gotländska sido-öarna, Stora och Lilla Karls-ö — dessa i fallaste mening pittoreska klipp-öar, belägna vester om och nära till det gotländska fastlandet, vidpass 4 1/2 mil söder ut från Visby.
Enhvar af dessa öar bildar en hög och skoglös bergslätt: blott på några smala strandremsor finner man af naturen anlagda, förtjusande små trädgårdar med yppig grönska och lummiga löfträd. Dessa öar äro bebodda endast af vilda, för sitt läckra kött vidtberömda får i hundradetal, af larmande sjöfågel i tnsendetal, och dessutom af en ännu föga betydlig koloni af skygga harar. Åt geologen (som studerar jordskorpans daning), åt botanisten (som älskar blommornas fagra verld), åt zoologen (som egnar sin forskning åt djurens lif) bjuda dessa öar rika håfvor, åt jägaren bjuda de ännu rikare, men åt målaren de allra rikaste.
Det är de tvärt afhuggna stränderna — de här och hvar öfver vattnet dristigt hängande klipporna med deras sönderslitna konturer — de genombrutna bergväggarna — de stupande stalpen — de fantastiska stengestalterna — de oräkneliga, stundom väldigt djupa grottorna, som äro fårens nattherbergen och som (i förbigående sagdt) gömma i sitt inre så rika lager af yppersta >guano», att dessa skulle kunna åt hela socknars åkertegar förläna egyptisk fruktbarhet — vidare : de kringslungade; af förstenade vattendjur bildade, färgrika marmorblocken — de hit och dit lutande, stundom finslipade kalkstens-ytorna — allt detta, omgifvet af det än mildt glittrande, än vildt skummande hafvet, skänker här åt vandraren eller klättraren talrika öfverraskande, hänförande eller rent af öfverväldigande taflor. Till den forna hansestaden på Gotland färdas mången, för att se ruiner af vackra menniskoverk, hvilka dock hafva endast fem eller sex århundradens ålder; men på dessa öar finner man ruiner af naturens, i en oberäknelig forntid skapade, vida väldigare verk — ståtliga, fästnings-lika bergmassor, mot hvilka hafvet har kanske i tusen sinom tusende år lupit till storms, och hvilka det ibärdigt har underminerat och delvis söndersprängt.
Den af professor A. T. Gellerstedt tecknade tafla, som pryder detta blad, visaren del af Stora Karlsö\’s yttre gestalt: man ser här den s. k. Norderhamn med sina talrika fiskarebodar, och längst bort den med sin öfra del långt framspringande udde, som fått det betecknande namnet »Utfall».
Bland öfriga märkliga partier på denna ö må nämnas: »Hässleby-lada», liknande en hög, smal port och formad af en grof, lutande pelare, som upptill, liksom en kontrefort, stödjer berget; — »Stornasar», en, liksom »Utfall», utskjutande klippa, liknande en ofantligt stor näsa (hvaraf också dess namn); — »Tjufhålet», ett stort rum inne i berget, der utrymme finnes för några hundra man, och dit man endast kan komma på den vådligaste stig; — »Rindhålet», en af rind (murgrön) rikt och vackert dekorerad fördjupning uppe i en, nära ett par hundra fot hög vägg, vid hvars fot vågorna bryta sig; — »Spang-ände», i öns nordöstra hörn, en hög och starkt framspringande udde, m. fl., som det här icke är möjligt att ens i korthet omtala.
Ingen mensklig odling har någonsin blomstrat på dessa öar — åtminstone finnas icke här några af menniskohand uppförda minnesmärken, vittnande om fredliga eller krigiska värf. Dock finnes det, t. ex. på Stora Karlsö, några ställen och några. namn, som dunkelt erinra om att menniskor här någon tid hafva lefvat, bedt, arbetat och slutat sitt jordiska lif, t. ex. »Altaret» och »Lauphargi» (altarrummet), »Smidgård» (smedernas gård), »Bryggan>», der de, ur de rika marmorbrotten på 12- och 13-hundratalen huggna block, som. man i många : gotländska kyrkor beundrar, utskeppades, samt »Kyrko gården», der mången stenhuggare, efter sitt hårda arbete på den ensliga ön, fick hvila i vigd jord.
Men saknas här historiska minnen, så fiones det så mycket mer af sagor och sägner — om röfvare till sjös och till lands, hvilka här i grottorna gömde. sig och sitt stulna gods, om hit bortröfvade jungfrur, om jungfrur, som i hemlig gång under berget och hafvet vandrat ända till det gotländska fastlandet — samt om konung Valdemar Atterdag\’s här (år 1361) sjunkna skepp, som hade en del af det rika Visby-byfet om bord, och om konung Eriks af Pommern strandning och underbara räddning (år 1433) någorstädes på stranden af Stora Karls-ö.
I den gotländska jagtens historia hafva dessa öar nyligen kommit att intaga ett märkligt rum. År 1880 stiftades nämligen af grefve R. Horn, frih. E. v. Vegesack, herrar P. Lagerberg, W. Wöhler, m. fl, ett bolag, kalladt »Karlsö djurskydds- och jagtförenings bolag», med syfte, såsom bolagets namn antyder, att på dessa öar skydda djurlifvet samt att, i den mån vildstammen medgifver, der årligen och på lämplig tid anställa ordnad jagt. För detta ändamål har bolaget af öarnas ägare, som äro landtbrukare i Ejsta och Fröjel, öfverenskommit om arrende af jagträtten på 50 år; på »Storön» har en hargård blifvit inrättad, sommarbevakning anordnad, ett trähus uppfördt, för att bereda jägarne tak öfver hufvudet och så medelst bespara dem obehagetatt, såsom förut, nödgas ligga i grottor eller i fiskarbodarnas, af flere skäl, otrefliga lafvar. Bolagets syfte är berömvärdt, och man bör nu hoppas, att det varder slut på den olofliga och okynniga både jagt och äggning, som här i långliga tider bedrifvits. Man bör nu hoppas, att dessa härliga öar skola få behålla sitt rika, muntra, susande fågel-lif, och att de mellan klipporna- skuttande hararna skola i fred och ro för tjufskyttar få förkofra sitt menlösa, matnyttiga slägte, samt, i förening med de likaledes matnyttiga, präktiga fårahjordarna, i all framtid få idylliskt lifva den egendomligt storartade, vildsköna lokalen.
C. J. Bergman.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 13 Oktober 1885
N:r 82.

Handel och Sjöfart.

Visby torgpris:
8 Okt.
Frukt: Äpplen 15 till 75, Päron 20 till 50 öre för 2 kannor, Plommon 20 till 25 öre kanvan. — Färsk Fisk: Ål 50, Lax 40 till 50, Gädda 20 och Aborre 18 öre skålp., Torsk 1 till 2 kr. lisp., Flundra 50 öre till 1:25 öre tjoget, Strömming 67 till 70 öre valen, Grädde: 1 kr. för kannan. — Grönsaker: Blomkål 5 till 20, Hvitkål 6 till 12 och Sockertoppskål 6 till 8 öre hufvudet, Pumpa (Märgväxt) 10 till 15 öre st., Turkiska Bönor 1:50 lisp. — Jordfrukter: Potatis 4 kr.
för tunna, Rödbetor 25 öre för 2 kannor, Morötter 25 öre för 2 kannor. — Kött: Svin- 5
till 5:50, Nöt- 2:50 till 3:50, Får- och Lam- 2:75 till 3:50, Häst- 1:25 till 2 kr. lisp., Kalf15 till 30 öre skålp. — Mjölk: oskummad 25 och skummad 12 öre kannan. — Mjöl: af hvete siktadt 1:25 till 1:75 och af råg sammanmalet 1 kr. till 1 kr. 6 öre lisp. — Smör: 55 till 70 öre skålp. — Ägg: 85 till 95 öre tjoget.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 9 Oktober 1885
N:r 81.

Från landsbygden.

Oktobertorgdagen
i Hemse tedde sig mulen och regnig till ytterlighet, så att både folk och kreatur foro rätt illa. En öovavligt stor folkmassa hade dock infunnit sig medförande kreatur och landtmannaprodukter mest ull och frukt.
Affärerna voro dock tröga till följd af låga pris såsom hästar 75—150 kr., oxar 70—120, kor 40—70, får 10—15 kronor; allt efter ålder, hull och storlek. Kreaturen sågo magra ut, men den obehagliga väderleken inverkade härvidlag troligen mest. Ull såldes till 50—60 öre skålp. En mängd handlande som infunnit sig gjorde dåliga affärer.
Et vildt slagsmål illustrerade på qvällen som ett briljant fyrverkeri dagens högtidlighet, En mängd deri deltagande, som erhållit blodiga skråmor, intaga nu sängen. Man såg tydligen att allmogens tro på marknadslifvets behag ej ännu är utrotad.

En hisklig storm,
som kullvräkt både träd och gärdesgårdar och en stor mängd telegrafstolpar, rasade här på söder natten mellan 7 och 8 dennes med ovanligt nväftiga byar.

Fisket.
Natten mellan 5 och 6 dennes var för fiskarena en svår natt. Det var s. k. »allmän sättning» och talrika farkoster kilade ut. Men så kom en häftig stormby. Garnen sletos frå båtarne. De garn, som ännu ej voro utsatta, kastades ur båtarne i sällskap med åror och segel. Men fastän mycket förlorades, kommo dock alla med lifvet i land. Den andra dagen lär en mängd åror och segel hittats.
Sedan ofvanstående skrifvits, förspörjes att en båt lär saknas vid Kapelle fiskläge.

Potatisen
står ännu i jorden och allmogens bezymmer huru de skola kunna komma 2 efter all denna väta äro nog grundade. a stor del af densamma är också angripen af röta.

Missionsmötet
i Hemse 3 och 4 Oktober börjades på lördaden med predikan at Elfgren och Jakobsson från kl. 11 till 1, hvarefter hölls middagsrast till kl. 3, då samtal vidtog öfver frågorna »Hvad hafva vi att lära af 2 Kor. 8: 2?» och »Hvad lärer skriften om sann helgelse?» Dessa frågor dryftades till kl. 5, då predikan af predikant Ahlqvist vidtog. Derefter hölls «mbudssammanträde, som räckte till inemot midnatt. På söndagen började mötet kl. 10 med predikan af Elfström och missionselev T. Jakobsson från Alskog. Sedan dryftades frågan: »På hvad sätt skall församlingslifvet och missionsverksamheten väckas och underhållas?» hvarefter hölls rast till half 4, då åter ett samtal började öfver frågan: >Hvad ivnefattas i ordet girighet?» Derefter hölls predikan af missionselev. Hendrikson från Alskog, och mötet afslöts af predikant Ahlqvist med bön.
Om det hela kan sägas att detta möte var mindre besökt än de öfriga, diskussionen mattare och ytlig.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 9 Oktober 1885
N:r 81.

Från sjön.

»Fyra Systrar», kapten Löfberg, från Klintehamn ankom 30 sistl. September till Warnemünde,
— »Lina», kapten Pettersson, och »Två Bröder» från Klintehamn anlände 1 dennes till Wismar.
— Bargen »British Marchand» från Danzig, kapten von Selow, strandade 1 dennes vid Harboöer i Norge. Skeppsbåten kantrade, hvarvid 7 man drunknade, Sex man bergades af räddningsbåten.
— Å engelske haveristen Katy, hvilken för kort tid sedan intogs i Oskarshamns mekaniska verkstads docka, påbörjades reparationsarbetet i lördags åtta dagar vid middagstiden, och har detsamma fortgått med en sådan raskhet, att ångaren redan igår antogs blifva färdig att intaga den till 835 standards uppgående planklasten.
Ångaren, som strandat vid Öland, blef flotttagen af bergningsångaren Belps.
— Från Nyköping skrifves i förgår: Ångaren »Södermanlands» upptagning torde nu vara nära förestående. Den ena pontonen sänktes sistlidne måndag, den andra fyldes i går för att sänkas i dag, så vidt vädret tillläte det.
— Till Vesternorrl. Allehanda skrifves följande: 8 Oktober på aftonen omkullseglade, efter mörkrets inbrott, fiskaren Erik Larsson Skelander i Ötverdal, Säbrå socken, jämte finndrängen Karl, en trogen tjenare. Skelander hade varit till Hernösand med en last af saltströmming och på återresan från staden sent på aftonen skulle han segla rundt yttre udden af Lungön, men som det var stark sjö och mörker, så kommo de för nära land och båten kantrade, På söndagsmorgon fann man båten sönderslagen på land jämte segel och åror. Liken äro ännu icke påträffade,
— I söndags förmiddag hade fyra minderårige gossar från Vestervik begifvit sig ut på seglats å Gamlebyviken i en gammal skröplig, bårdt barlastad farkost. Den som styrde båten lär ha fastgjort skotet så hårdt att det, då en kastvind kom, ej hann i tid lossas, utan båten kantrade och gick till botten: Tre bland gossarne, som voro goda simmare, höllo sig uppe och sökte äfven hjelpa den mindre simkuanige, tills undsättning kunde komma från land. För denne sistnämde kom dock hjelpen för sent. Han försvann i djupet. Hans namn var Frans Adulf Hultgren, son till snickare Hultgren. Gossen fylde jämt 12 år samma dag. Farkosten upptogs på e.m., men gossens lik har, trots ifrigt draggande, ännu ej anträffats.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 9 Oktober 1885
N:r 81.

Borgerligt äktenskap

ingicks i dag inför kronofogde Bokström mellan Adolf Fredrik Fredriksson från Rone och Matilda Lovisa Jonasson från Vänge.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 9 Oktober 1885
N:r 81.

Till inspektor

i tullverket med tjenst göringsskyldighet tills vidare i Fårösund har uppsyningsmannen vid tullstationen i Ljugarn S. J. Lillja utnämts.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 9 Oktober 1885
N:r 81.

En orkan,

hvars like i styrka ej förekommit under de tre senaste åren, utbröt i förgår qväll vid half 9-tiden och rasade med tilltagande häftighet till något öfver midnatt, hvarefter den så småningom aftog, så att jämförelsevis lugnt väder var rådande igår middag. Det märkliga var, att orkanen med ens frambröt med oerhörd kraft utan några förberedande stormbyar. Alldeles oförberedd på ovädrets utbrott var man dock ej. Baros metern föll nämligen på e.m. med stor hastighet; ett så lågt barometerstånd (732 millimeter), som var för handen vid 9tiden på qvällen, har här ej iakttagits sedan år 1882.
Under nattens lopp åstadkom stormen en del förödelser här i Visby. Ett rätt betydligt antal fönsterrutor sönderblåste, tegelpannor hazlade ned från taken och tvänne större träd kullvräktes.
— Våra ångbåtar hade att kämpa en svår dust mot stormens raseri. »Visby» inlöpte här i hamnen vid half 6-tiden på morgonen. Ångaren, som förgäfves sökt att åter ingå till Borgholm, måste under »Jungfrun» söka skydd mot de väldiga stormarne. »Tjelvar», som måst ankra i skärgården, hitkom först klockan 1 på middagen.
Ångfartyget >Gotlands> resa skildras af en passagerare på följande sätt:
Den svåraste resa, såvidt nu ombordvarande befäl och besättning å ångf.
Gotland med 10-årig erfarenhet kunna erinra sig, hade fartyget på sin färd till Stockholm natten mellan onsdagen och torsdagen i denna vecka. Ångaren utgick från Visby i vanlig tid kl. 8 e.m. Vinden var då frisk sydvest, och starkt fallande barometer bådade en oangenäm natt.
Lufttrycksmätarens utsago kom icke heller på skam, ty redan vid 10-tiden kastade vinden om på vest och öfvergick småningom på nordvest och NNV, tilltagande under nattens lopp i orkanlik styrka och försättande hafvet liksom i kokande tillstånd. Situationen saknade icke sitt allvar, och det bidrog just icke att öka passagerarnes lugn, när man erfor, att ångbåtens befälhafvare kapten Sandelin” mellan kl. 10 och 11 varit så nära att gå öfverbord, att han räddats nästan genom en underbar tillfällighet. Vakten vid detta tillfälle hade styrman Falk. Kaptenen befann sig emellertid äfven på kommandobryggan, sysselsatt att fastgöra nakterhuset, som öfverspolande brottsjöar höllo på att bortföra, då han vid en plötslig giring af båten tog öfverbalansen och hufvudstupa störtade öfver kommandebryggans räcke på styrbords sida utför rundhuset, der en liggande fribolt något bidrog att hejda hans fart mot bafvet. I samma ögonblick rusade styrman Falk, som befann sig på bryggans babordssida, fram och lyckades fatta ibenet på den rätt upp och ned hängande kaptenen, som lyckligt och väl drogs åter in öfver räcket. Fallet var hårdt och det dröjde en stund, innan kapten 8. återkom till besinning, liksom det också dröjde ett ögonblick, innan styrmannen förmådde släppa taget omkring hans ben som han omfattat med krampaktig styrka.
Vinden tilltog allt mer och mer ikraft den: ena orkanbyn aflöste den andra och brottsjö på brottsjö bröt öfver fartyget, som emellertid, väl lastadt som det var, häfdade sitt gamla anseende för en god sjöbåt.
På backen lösslets en af de hårdt fastskrufvade trosskorgarne och en stört sjö inslog rutorna på styrhusets babordsida Båten gick emellertid sin gilla gång, hejdad i sin fart af motvind och brottsjöar, hvilka senare skakade fartyget i hvarje dess fog och för kortare stunder liksom alldeles stannade farten. Framkomsten till Landsort, som i vanliga fall brukar ske mellan kl. 2—3 på f.m., inträffade derför nu icke förrän omkr. kl. 8, och vid Riddarholmen lade fartyget till först vid 2-tiden på e.m., aflemnande ett icke ringa antal passagerare, som sent skola förgäta natten 7 och 8 Oktober 1885.
— Vid 5-tiden på morgonen syntes ett på sidan flytande fartyg, mycket illa ramponeradt, redlöst drifva fram utanför kusten härstädes. Eno stor mängd folk nedströmmade till hamnen och &å strandpromenaden för att åse det hemska skådespelet. Flere personer uppgåfvo sig med kikare hafva & vraket iakttagit folk, sittande på lofvartssidan af det kullyräkta fartyget. Med stor skyndsamhet utgick vid 6-tiden lotskuttern under befäl af öfverlotsen och med fyra mans besättning. Vid kutterns framkomst möttes dess besättning af en förfärande syn. Vraket låg med masterna långs efter vattenytan drifvande omkring utanför Skälsö; hvarifrån ett par fiskarebåtar hade utgått för att bistå de nödstälde. Emellertid vågade hvarken dessa eller lots: kuttern på grund af de väldiga sjöarne lägga till vid vraket, hvars besättning uppgåfvo höga rop om hjelp. Från kuttern tillropades de skeppsbrutna, att dei lugn skulle afbida kutterns återkomst, som, sedan man hämtat en mindre båt, med första möjliga skulle äga rum. Och så styrde kuttern med fulla segel åter till Visby, medtog en mindre båt och begaf sig åter till hafs samt anlände lyckligt till olycksstället och bergade den utmattade besättningen, nio man och kaptenen.
Emellertid ankom. några minuter derefter ångfartyget »Visby» och tog ombord de skeppsbrutne, hvilka sedan klockan två på morgonen med döden för ögonen, under det vågorna vräkt öfver fartyget, måst kämpa en förtvifians kamp för att ej slitas bort från det redlöst drifvande vraket. De räddade egnades nu ombord & ångaren all möjlig vård, genomvåta som de voro samt darrande af köld och öfveransträngning. En fjorton års gosse syntes färdig att duka under för de utstånna själs- och kroppslidandena men kryade småningom till sig efter att hafva nedbäddats i varma sängkläder och fått något värmande till lifs. Några minuter efter de nödstäldes upptagande på >Vis by», reste sig vraket under svåra krängningar och stod med ens åter upprätt. Förriggen och ruffen samt däckslasten vo ro bortspolade. Fartyget togs nu på släp af »Visby», som inkom åter hit vid 12tiden, mottagen af stora folkmassor, som med oro afvaktade utgången af bergningsförsöken.
Det räddade fartyget heter Ceres, hemmahörande i Nystad i Finland, samt var på resa med last af trävaror till Köbenhavn. Fartyget, som mäter 178 tons, fördes af kapten Stenros. Radan vid 8: tiden på qvällen var fartyget utanför Vis by, då det öfverraskades af den våldsamma orkanen. Under nattens lopp blef det läck och vid 2-tiden på morgonen kantrade det på sidan, hvarefter besättningen i åtta timmar måste utstå fasansfulla lidanden & det redlösa vraket. Hade hjelpen uteblifvit ytterligare en timme, hade tio menniskolif med säkerhet gått förlorade, enär fartyget dref mot land allt mer och mer; de skeppsbrutne hade då krossats i de fräsande bränningarne.
Ryske konsuln härstädes erbjöd genast vid »Visbys» hitkomst fartygets kapten kläder, mat och bostad åt de nödstälde.
— Ea annan finsk brigg, äfven från Nystad, vid namn Olga, kapten Stål, som var på resa till Köbenhavn med trälast, inkom svårt läck igår till Klintehamn.
— Norska skeppet Petty, kapten Johansen, inkom i natt till Slite sv\’rt läck.
Fartyget var på resa fråa Liverpool till Viborg med saltlast, som troligen kommer att lossas i Slite, enär fartyget är till hälften fyldt af vatten.
— Söderhamnsskeppet Ida, kapten Lindberg, strandade natten till gårdagen vid Skansudden utanför Vestergarn. Fartyget var på resa till hemorten med stenkolslast. Bergningsångaren »Hero» är sysselsatt med att taga fartyget flott.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 9 Oktober 1885
N:r 81.