valde Visby stads fullmäktige igår med 10 af 24 afgifna röster kamreraren i drätselkammaren Oskar Melin. Detta val är otan tvifvel mycket lyckligt. Kamrer Melin besitter i hög grad de egenskaper, som på en sådan post fordras. Derom äro meningarna nog icke delade.
Men så äro de det så mycket. mer i fråga om det sätt och de medel, som användes för att genomföra detta val. Det gjorde ett pinsamt intryck att ålöra den strid pro aris et focis, för hem och härd, som der fördes af en talare för den nu valde, em strid, som med dramatisk liflighet och af rörelse darrande stämma utkämpades.
Ändamålet helgar medlen, är en farlig sats. Och på den satsen kommo vi att tänka, då vi upprepade gånger börde sådana skäl framhållas, som att ett förbigående af en af de sökande vid tillsättningen af denna plats skulle vara det samma som ett underkännande af bans mångåriga verksamhet på ett hallt tjog andra, eller att en af de sökande borde framför andra komma i åtan ka derför, att han på en anvan plats vore för lågt aflönad. Aktnivgen för den församling inför hvilken man talar, borde bjuda att icke anföra skäl, som mot samma församling, utgöra en förnärmnelse Eller kan man antaga, att någon af hrr fullmäktige befioner sig på en så lågståndpunkt i afseende på sjelfständighet, att han skulle låta en befarad missuppfattning bestämma sin röst eller anse en befattning vara till för att öka lönen för en annan.
Att nu emellertid en sådan uppfattning af hvad, som vid en valstrid bör sägas eller icke sägas, ej är allmän bland fullmäktige, tro vi oss kunna antaga af hvad som yttrades afen annan talare, hvilken står den förordade sökanden ganska nära, och hvilken uttryckte sitt lifliga ogillande af det sätt, hvilket en föregtalare begagnat att förorda sin kandidat. Det är också af vigt att icke glömma bort, på hvad rom och i hvad egenskap man vid skilda tillfällen yttrar sig.
Det fria Amerika har att erbjuda oss åtskilliga goda föredömen, men det bjuder ock på åtskilligt otyg. Till det sist nämda hör den s. k. koloradoskalbaggen. Och det finnes äfven en kommunal koloradoskalbagge der borta i vestern. Något hvar torde känna till den bekanta ”ligan” eller ”rivgen”, som ville med höga summor aflöna statens och kommunens förtroendeuppdrag för att sedan kunna spränga ut dem på slägtingar och vänner, och som i hutfvudsak karaktäriseras af sitt sätt att betrakta tjensten såsom blott varande till för personen.
En flägt, om än blott en enda liten vindpust af sådana osunda ångor vestanfrån tyckte vi oss förnimma i gårdagens stadsfullmäktigsammanträde i Visby.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 9 Maj 1877
N:r 37