Gärningsmannen Inför rätta.
Den upprörande ogärningen vid Halner i Bro 6 dennes på aftonen, då hemmansägaren Adolf Emanuel Hallberg från Tuer med en slidknif ihjälstack smedgesällen Erik Dahlberg, har idag varit föremål för handläggning inför norra häradsrätten å kronohäktet. Ransakningen, som tog sin början en stund efter kl. 11, hade lockat en hel del åhörare, hvilket ju var att vänta, då det ohyggliga dådet väckt ett lätt förklarligt uppessnde bland allmänheten. Nyfikenheten att få skåda den man, som, drifven af en djurisk hämdkänsla, begått den ruskiga gärningen, hade naturligtvis påverkat de flesta. Som tingssalen emellertid är tämligen liten, kunde blott ett fåtal af de tillstädeskomna insläppas; de öfriga fingo, besvikna, stanna utanför häktet.
Ramnsakningen leddes af häradshöfding C. Nordenström, och som allmän åklagare instälde sig t. f. kronolänsman K. Liljeborg.
Den häktade, som gaf intryck af att äga ett dolskt och inbundet sinnelag, biträddes af advokaten Stenmark och fick till en början redogöra för sina lefnadsomständigheter, Han är född 29 mars 1860 i Bro och ogift samt har icke förut varit för brott tilltalad. Endast för tvänne fylleriförseelser har han bötfälts här i Visby.
Hallberg fick sedan redogöra för sitt förhållande till den dräpte, med hvilken han påstod sig ha alltjämt stått på god fot. Onsdagen 4 dennes hade Hallberg varit i staden, där han förtärt en del bränvin och öl. På hemvägen hade han i ett ärende hesökt F. Johanssons smedja, där han råkat i gruff med Dahlberg, hvarunder H; fält det hotfulla yttrandet: »Det här skall du dyrt få ångra; nästa gång jag kommer hit, skall jag ta knif med mig.» Anledningen till hotet var, att Dahlberg knuffat upp honom mot ett skrufstycke i verkstaden. Detta hade retat Hallberg, som icke ansåg sig förtjänt af ett sådant bemötande från Dahlbergs sida. Påföljande fredag hade H. åter varit inne i staden. På hemvägen körde han förbi smedjan för att afhämta en plog. Han träffade icke då Dahlberg, hvarför han frågade efter honom. Just då Hallberg skulle köra sin väg, hade D. kommit ut. Hallberg hade då yttrat:
— Jag vill tala med dig, Erik.
— Jag vill inte tala med Hallberg, för han är en dålig karl, svarade D.
Uppretad af detta, enligt hans mening, förklenande yttrande hade Hallberg då hoppat af skjutsen och sprungit emot Dahlberg, hvarvid H. dragit knifven, som låg i öfverrocksfickan. Då han stötte ihop med Dahlberg, grep denne H. i rockkragen. Därunder stack Hallberg till med knifven. Han hade befunnit sig i en sådan sinnesstämning, att han icke vetat hvad han gjorde och hade icke reflekterat öfver sina handlingar. Först när Dahlberg föll till marken, hade den ohyggliga sanningen stått klar för H., att han stuckit D.
Som vittnen hade allm. åklag. inkallat smedsmästaren Fredr, Reinh. Johansson, fjärdingsmannen Johannes Wahlberg och smedslärlingen Henr. Jakobsson.
Den förre intygade, att Dahlberg varit en ovanligt skötsam och duktig arbetare, lugn och fredlig i sitt uppträdande samt nykter och ordentlig i sin vandel. Såvidt vittnet visste, hade det aldrig rådt något spändt förhållande mellan Dahlberg och hans baneman. Rörande gruffet dem emellan inne i smedjan onsdagen 4 dennes meddelade vittnet, att H. betett sig oförskämdt mot D., som däraf synbarligen starkt uppretats och fört Hallberg upp mot ett
skrufstycke. Häröfver hade H. blifvit till ytterlighet uppbragt, och då han aflägsnade sig, hade yttrat, att han skulle ta knif med sig nästa gång han kom igen. Beträffande de med dådet förknippade händelserna öfverensstämde vittnets utsago tämligen bra
med Hallbergs egna uppgifter om förloppet.
Hallberg bestred det varit hans afsikt att döda Dahlberg; han hade endast velat skrämma Dahlberg. Huru handgemänget tillgått, visste icke vittnet. Men vittnet hade sett, att Dahlberg stått liksom nedhukad öfver Hallberg. Strax efteråt hade de släppt hvarandra. Dahlberg hade då kommit fram till vittnet, dragit upp skjortan och pekat på ett sår i bröstet under utropet: »Nu stack han mig». Därpå sjönk han döende i vittnets armar. Hallberg hade till en början visat sig orolig och ångerfull. Han hade slagit sig på knäna med händerna, i det han yttrat: »Hvad gjorde jag dig nu, Erik? Därefter hade Hallberg satt sig upp i skjutsen och sagt: »Nu kör jag till fjärdingsmannen och anmäler mig».
Vittnet intygade dessutom på särskild tillfrågan af domaren, att den häktade gjort sig känd som en våldsam person, som fört ett supigt lif. Det glunkades till och med om, att Hallberg gjort försök att döda sin egen fader. Hallberg skylde ofta på sitt dåliga minne och kunde, trots domarens uppmaningar, icke förmås att strängt hålla sig till sanningen. Stundvis hade han lätt att falla i gråt, men det hela verkade förställning. Han är en grånad man med markerade anletsdrag och slö, bortvänd blick.
Ransakningen afbröts kl. 2, då rätten tog sig middagsrast, för att åter fortsättas kl. 4.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 18 Juni 1913
N:r 138