Royal: »Myteri»
Amerika och England kom i krig 1814, strider utkämpades till sjöss. Det är vad denna ganska intresselösa film handlar om. Det amerikanska fartyget under Kapten Jims (Mark Steven) befäl skall till Frankrike för att hämta guld, besättningen får nys om detta och det blir myteri på återfärden.
»Myteri» tillhör inte de friska och fartfyllda äventyrsfilmerna. Man vill ju i sådana filmer se kulor och krut, korsade klingor och »vilda» besättningsmän, här finns inte mycket i den vägen, och vad som gör filmen på sina ställen onödigt mycket tråkig, är att det »snackas» så förtvivlat.
Det är lite falsk kärlek med i spelet — mannen gör allt vad hon begär, och vad kan då annat bli än tokigheter.
Filmen är i färg.
Intressant fransk journal inleder.
Sonny.
Roxy: »Järnhandsken»
Det fridsamma och idylliska sydfrankrike är platsen för denna filmberättelse om jakten efter järnhandsken — en kyrklig, klenod — som under kriget stals från en kyrka. Det är bara den unge amerikanske flyglöjtnanten som vet gömstället och han jagas av ett »band» som också är »intresserade». Innan järnhandsken är funnen o. återlämnad till kyrkan har det hänt en hel del, bl. a. ett par tre mord i den spännande jakten. Kärlek måste det även vara med i spelet och som söt motspelerska till Glenn Ford får man se Geraldine Brooks. Spännande är det som sagt och ett litet stänk av humor finns det också, men fotot tycker man är lite hafsigt gjort. Man hinner dock inte tänka så mycket på den detaljen.
Förspel: Fransk journal.
Rune.
Röda Kvarn: »Drama på hotell»
t Det tycks ha blivit på modet i Hollywood att begränsa filmberättelserna till rummet hela denna film utspelas inom ett mondänt hotells väggar. I början sitter man där litet konfunderad o. lyssnar till hjältens (Richard Widmarks) uppgörelse med sin flicka. Men så stiger nykomlingen Marilyn Monroe in i handlingen och därmed utvecklas det hela till en på sina ställen ganska nervpirrende thriller. Marilyn som gjort sensation i »drömstaden» (inte bara som filmstar) har vi tidigare endast fått skymta i en mindre biroll. Nu har hon begåvats med en avsevärt mera krävande uppgift — och hon går i land med den. Enda invändningen man vill göra är att hennes roll kunde varit mer fast i konturerna. Men det kan man inte skylla Marilyn Monroe för… (Hm). Filmen har till slut något att lära både hjälten Widmark och åskådaren: bry dig om din medmänniska.
Hela tre förspel inleder.
Crique.
Vilken bio skall vi gå på?
Hansa: »Hon älskade en soldat», amerikansk film.
Klinte-Bio: »Trots», svensk film.
Gotlänningen
Fredagen den 7 November 1952
Nr 259