har i dagarne bållits och afslutats i Stockholm. Tillställningen förefaller, att döma af hvad som i tryck återgifvits af öfverläggningarna, såsom en blandning af god vilja, grof okunnighet och – missriktadt vit. Målet förtjenar allt behjertande, men ytterligheten varder här såsom alltid gagnlös. Göteborgs Handelstidning yttrar med anledning af mötet följande ord:
Det nyligen hållna nykterhetsmötet i hufvudstaden har utan tvifvel baft en mycket vacker och hög uppgift, då man der velat samråda dels om de åtgärder, som böra vidtagas för att väcka nykterhetens ande till lif land befolkningen, dels om de lagstadganden, som kunde vara af nöden för nykterhetens främjande.
Det synas dock hafva gått här såsom i mången annan församling af varmhjertade menniskor, att man haft mycket Svårt att varda enig om några bestämda praktiska åtgärder, utan har man mera sysselsatt sig med att hålla och åhöra varma tal, ehuru inom denna församling sådan väckelse och inbördes uppbyggelse torde hafva varit mindre af nöden. Alla, som här kommit samman, voro ju redan förut nykterhetsifrare i afseende å starka drycker, om de också kanske icke alla hade förmåga att se saken nyktert, och derför borde man hafva egnat den dyrbara tiden, om ej uteslutande, dock i öfvervägande mån åt hvad som borde göras. Det är handling man här har af nöden, på sin sida.
Så borde man väl också hafva undvikit den ömtåliga frågan om nykterhetens utsträckning. Så länge man håller sig till missbruken af starka dryckers förtäring, har man hela den tänkande svenska allmänheten med sig, men man går derutöfver, så att man vill förbjuda allt bruk af starka drycker, dit räknade äfven öl och vin, så har man helt visst icke samma allmänhet med sig.
Nu veta vi allt för väl, att missbruket upphäfver bruket, d. ä. att då en sak, om också i sig sjelf oskadlig, vållat skada och olycka genom missbruket, så kastas hela saken öfver bord. Om det är så, så är det likväl ej sagdt, att det är rätt. Vi känna ock, att flertalet af nykterhefsifrare hyllar den meningen, att endast fullständig afbällsamhet kan rädda den på dryckenskapens väg inkomne. Detta må vara sant, men gäller likväl ingalunda om den som icke blifvit drinkare.
Vilan, svarar man, men du må bringa detta offer för den svages skull. Han behöfver stödjas och stärkas af detta ditt föredöme.
Dertill anmärka vi, att vi hysa all aktning för dem, som det göra, och vi finna allt skäl, att hvarje nykterhetspredikant ger sjelf föredömet, dervid är det af vigt att undanrödja kraften af det vanliga motskilet: det är ingen svårighet för Eder attafstå från bränvin, ty Ni dricker i dess ställe vin och andra goda saker.
Men en sak är att sjelf påtaga sig detta föredöme, med dess försakelse, om det är en sådan, och en annan att göra det till ett åliggande för alla andra, så att man, såsom hr Eli Johnson, förklarar en och hvar för drinkare” (drunkard), som förtär ett glas öl eller en droppe vin.
Öfverlemna denna sak till hvars och ens eget omdöme och samvete, och håll fast vid, hvad man bör göra för motverkande och un danrödjande af dryckenskapslasten.
Det finnes en last, som eger slägttycke med dryckenskapen och står med denna i nära samband, det är frosseriet. Det är on knappast mindre skadlig och förnedrande last, mot hvilken det vore väl värdt att ifra. Men icke kan man derför påyrka undanrödjandet af all förtäring af födoämnen. Det skulle ingen gå in på, som ännu vore vid sina sinnens rätta bruk.
Det är öfverdriften, hvari faran och synden ligga, men icke i sjelfva saken, och det finnes äfven ett öfverdrifvet nit, som skadar, särdeles när man vill inskrida på lagstiftningens område Fanatikern kan utan tvifvel väcka en församling till varm nitälskan, men det är eld, som vanligen slocknar lika hastigt som han uppflammat. Det tal åter som, enande värme med förstånd, grundar och stadgar en fast öfvertygelse och ett starkt sedligt medvetande — det talet varder ett fruktbärande utsäde.
— En ganska rolig tilldragelse från ena mötesdagen berättar Ner. Alleh. En af inbjudarne tillkännagaf, att under mötestiden qväll anordnats å börsen till 1 kr. 50 öre och middag till 4 kr. (säger fyra kronor). Allmän villervalla och halfannan timmes öfverläggning uppstod. Landsortsborna tyckte, att det passade ett nykterhetsmöte att också vara måttligt. Slutet blef, att hela den ståtliga tillställningen gick i putten. Man har nu, utom de finfinaste stockholmrarne. spisat på grosshandlaren K. O. Bergs nykterhetsvärdshus, der man fick en middag, bestående af smörgåsbord och 3 rätter mat af utmärkt beskaffenhet, för 75 öre, ”Va tyx?”
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 29 November 1876
N:r 95