Jag vet inte om vi gotlänningar är ett släkte för sig, när det gäller sport, men man har en känsla av det, och så kommer det nog att vara i evighet. I detta fallet är det en del av publiken i första hand som åsyftas och detta med tanke på en mindre trevlig mungnabbning, som lär ha utspelats efter Gutes hemmamatch på Gutavallen i söndags.
Man vill i stort sett gärna hålla med om vad morgontidningskollegan skriver i sitt måndagsreferat:
Oförmågan gjorde sitt till men det är ett uppenbart faktum att Gute dras med beklagliga motigheter på hemmaplanen — bl. a. gynnar minst av allt en samling osunda skränflockar fr. en viss konkurrentklubb vår fotbolls bästa och gläds högeligen med hemmaspelarnas misslyckade manövrer och att deras envisa otur framför mål här hänger i.
Men troligen, alltså troligen, skulle det inte vara annorlunda situation om klubbarna bytte plats, alltså Gute utanför stängslet och konkurrentklubben (AIK) på planen. Nu är det en gång för alla så, att supporters är de enda livaktiga, som visar resultat. Det påstås att det finns folk som går ut på matcher inte för att se sporten utan helt enkelt för att höra andra käbbla.
Det är klart att det bästa vore om de 400 som såg matchen Gute—Gustafsberg hejade vilt på Gute, då kanske det kunde ha gått något bättre. Om den skräniga delen av publiken tillika med motigheterna skall inverka så pass mycket på spelet och resultatet, då tycker jag att man kan lägga ner tävlingsfotbollen, men gärna använda fotbollen som motionsidrott. Det är väl i alla fall spelarna inne på plan som skall svara för resultatet. Att ett lag har otur som man sagt om Gute i senaste matchen tycker jag bara är löjligt. Nu är det ju så att bollen skall mellan stolparna, först då får man mål. Gute påstods ha många stolpskott, och det var ju väldigt nära, men det räknas nu inte. Om publiken — den skräniga — hade hejat i stället, hade bollen »kanske ändrat riktning» och gått i mål, och är det så, då tycker jag de skräniga skall veta hut. Nu vet gutespåarna att det finns en del oroselement, varför då inte visa dem att »vi kan spela ändå»?
Sedan kan man ju trösta sig med att omkring 90 procent av publiken hurrar på Gute, och det är beklagligt att 10 procent kan ställa till med så mycket. Det är också beklagligt atL guteanhängare kan komma fram och fråga hur mycket det kan kosta att slå till en grabb som inte hurrar på Gute.
Så hoppas vi när stadslaget AIK spelar sina seriematcher hemma att guteanhängare och gutespelare med för den delen går ut och hurrar på AIK, för det gör Ni väl?
— — —
I går kväll fick Visby AIK sig en omgång i fotboll av en samling infanterister som kunde spela boll. Resultatet blev 5-2. Gustafsberg visade sin klass mot Gute i söndags och vann. I båda hemmalagen lyste oförmågan, men visfår väl trösta oss med BÄTTRE TUR NÄSTA GÅNG.
ELLDE.
Gotlänningen
Tisdagen 19 augusti 1952
Nr 190