Gotland är en underbar ö och gotlänningarna är ett väldigt trevligt folk. Under den en och en halv vecka, som vi varit här och sett oss omkring, har vi mötts av stor vänlighet och vi är mycket glada över att ha fått göra det här besöket.
Det är två glada och trevliga österrikiska ungdomar, Willy Strobl från Innsbruck och Helga Stribor från Graz, båda trädgårdspraktikanter i Hässelby Villastad, som säger detta vid ett samtal med Gotlänningens medarbetare strax innan de står i begrepp att lämna Visby med kvällsflyget.
Willy Strobl har tidiga praktiserat inom trädgårdsnäringen i Schweiz, och då han genom Internationella praktikantutbytet för två år sedan kom till en handelsträdgård i Hässelby kunde han inte ett ord svenska. Detsamma var fallet med fröken Stibor, som varit i Sverige bara ett år.
Visst var det litet besvärligt med språket till att börja med, men folk var så vänliga och hjälpte oss så mycket att det gick bra att klara sig, berättar de två praktikanterna som nu inte bara kan tala utan även läsa och skriva svenska.
Vistelsen i Sverige har varit givande och vi har fått lära oss ganska mycket, fortsätter Willy Strobl, som nu återvänder till Innsbruck för att fortsätta att jobba i någon trädgård i hemstaden, medan hans kvinnliga kamrat blir kvar till september, då hon reser tillbaka till Graz ,i södra Österrike.
Till Gotland kom de båda ungdomarna förra söndagen och sedan de besökt Ruinspelen, som de fann vara en stor och vacker upplevelse, och tittat litet på stan axlade de sina kraftiga ryggsäckar och gav sig ut på vandring på den gotländska landsbygden.
Vi hade aldrig tidigare vågat oss på liftning, tyckte att det var litet fräckt att utan vidare tigga om skjuts, berättar de. Men sedan vi gjort ett försök och fått åka med en bil till Klintehamn, gick det lättare. Många gånger behövde vi inte ens be att få åka med; vänliga människor stannade och bjöd på skjuts; de tyckte väl förmodligen synd om oss där vi gick och kånkade på våra ryggsäckar. Det längsta vi gått i ett sträck är 25 km. F. ö. har vi åkt med bilar, traktorer, bussar, rälsbussar och hästskjutsar och vi har sett Gotland från Slite i norr till Hoburgen i söder och vi hann även med ett besök på Lilla Karlsö, där vi tältade i två dagar.
Ett bevis på riktigheten i talesättet att världen trots allt inte är så stor fick vi när vi kom till Dalhem och gick in i en gård för att köpa mjölk. Där träffade vi en flicka som var elev på Sånga-Säby, då vi var där en gång i höstas på en praktikantträff. Hon kände genast igen oss och att vi blev hjärtligt mot\’ tagna och bjudna på mjölken behöv ver vi väl inte tala om, slutar de båda glada och sympatiska representanterna för det vackra alplandet Österrike.
—we.
Gotlänningen
Torsdagen 14 augusti 1952
Nr 186