Hösten 1902 skulle det förrättas riksdagsmannaval, och det gick lite annorlunda till på den tiden än nu. Ännu en månad före valet förklarade Gotlänningen, att några tecken till valrörelse i anledning av valet i staden icke försports. Ett rykte hade berättat, att utom den dåvarande representanten, biskop von Scheele, skulle komma att föreslås även förste provinsialläkaren dr C. Sörenson, men tidningen visste inte hur pass tillförlitligt ryktet var, och lika litet kunde den med bestämdhet yttra sig om vilka politiska åsikter dr Sörenson företrädde.
Dagen därpå hölls ett valmöte i Hemse för södra häradet, utlyst av den dåvarande riksdagsmannen, kyrkoherde Sundblad. Denne redogjorde för de tre politiska frågor, som. då ansågs mest aktuella, nämligen rösträttsfrågan, tullfrågan (ett borttagande av majstullen skulle rubba hela vårt tullsystem, ansåg han) och konsulats(unions)-frågan, o. han vidrörde äten försvarsfrågan och nykterhetsfrågan m. m. En livlig diskussion uppstod sedan, varvid agronom Nils Broander, lantbrukarna A. Laurin, Sandarve, och Johan Johansson, Gardarve, samt kronolänsman M. E. Svallingson föreslogs som kandidater. Själv hade kyrkoherde Sundblad undanbett sig. Av kandidaterna avsade sig de tre sistnämnda till förmån för hr Broander, som därefter blev uppställd som mötets kandidat. En del hade visserligen betänkligheter mot honom på grund av hans håll aing i fråga om majstullen —diametralt motsatt kyrkoherde Sund-blads — men andra, såsom skollärare C. Qviberg i Garda och lantbrukare L. T. Jakobson, Bosarve i Stånga, förordade honom desto varmare.
Men fjorton dagar senare hölls ett nytt valmöte i Klintehamn, och då blev kritiken mot hr Frroanders inställning till majstullen och delvis även i andra frågor föremål för skarpare kritik. Flertalet talare förordade länsman Svallingson, och det förslaget vann mötets bifall. Lantbr. C. Eriksson, Ho-rna i Stenkumla, tyckte visserligen att det var »ett fattigdomsbevis som gränsade till skam, att Gotlands södra domsagas valmän alltid sökt efter ämbets- och tjänstemän för att rycka dem från deras resp. sysslor och sända dem till riksdagen». Han ville ha en lantbrukare som var orubblig i majstullfrågan, sade han bl. a. Då framhöll kyrkoherde Hulteman, att alla kyrkoherdar i Sverige var jordbrukare, och att detsamma gällde hr Svallingson. Är kyrkoherdarna även bönder, så inverkar det menligt’ på fullgörandet av deras plikt som präster, replikerade hr Eriksson. Men prästerna blev naturligtvis inte svaret skyldiga, och till sist citerade kyrkoherde Sundblad Paulus: »Den som icke kan förestå sitt hus, kan icke heller förestå Guds församling».
Hur som helst, Svallingson blev kandidat, sedan han klargjort sin ställning i en del frågor. Erikssons man, nämndeman Johan Olsson, Rovalds, avsade sig, och ett förslag att uppsätta hr Eriksson själv rönte ingen anslutning.
Fredagen den 1 aug. 1902 anordnade föreningen Brage vid läroverket i Visby en utfärd med tåg till Roma för skolans elever med vänner och väninnor. Man samlades i parken vid Varplösa, och där talade ingen mindre än Verner von Heidenstam till ungdomen. Det blev ett högeligen poetiskt talom Visby, »Nordens Jerusalem», om ungdomen, som han liknade vid blåeld, och om ungdomens lott här i livet. Till sist önskade han de unga, att de »aldrig måtte nöja sig med att bli blommor, som smycka, utan bärande stelnar i templet av anda och sanning».
Artillerimusiken spelade, och pojkarna hade också ett eget musikkapell i farten. När man for hem på kvällen hade man hunnit med både att bese sockerfabriken och att dansa.
Heidenstam medverkade även vid en ruinfest i S:t Karin till förmån för insamlingen till en fana åt Gotlands nation i Uppsala. Den gången föredrog han egna dikter, och i programmet i övrigt ingick sång av operasångare Carl Lundmark och en dubbelkvartett m. m. Bland den fulltaliga publiken märktes en mängd officerare och kadetter från tyska skolskeppet Stosch, som just låg i hamnen.
Gotlänningen
Lördagen 9 augusti 1952
Nr 182