75 år. Sommar på trivsamma Lillängen.
Aldrig har det varit vackrare än denna sommar. Allt är så grönt och frodigt i naturen, det blommar i trädgårdarna och solen steker gårdarnas röda tegeltak. Det var en sådan där härligt grann sommardag som vi var bjudna till Lillängen på årsdagskaffe, tant Teresia fyllde 75 år.
Och vem tant Teresia är det vet ni väl alla som studerade vår bildgåta i vintras och våras, det var ju hon som hade en så duktig grabb till dotterson i Roma, vilken som extrapris fick lov att skänka bort en semester-period på Lillängen till mamma eller annan kvinnlig anförvant, som kunde vara i behov av en tids avkoppling. Så blev bestämt att mormor — tant Teresia — skulle bli Gotlänningens gäst på Lillängen. Och nu har hon varit där och hon passade som sagt var på att fylla 75 år under tiden.
Tack, för att jag fått vara med på något så trevligt, hälsar hon Gotlänningens medarbetare. Aldrig förr har jag haft så trivsamt och härligt. Och de är så snälla allesammans här på Lillängen. Det är bara idel rara människor som fått komma hit, så har vi en riktigt bussig föreståndarinna också. Sen har det kommit en del folk hit för att gratulera mig och presenter har jag fått, fast det inte stått något om årsdagen i tidningen.
Hon skrattar så gott, tant Teresia, och humorn leker i ögonvråna. Sen har hon fler att hälsa på och åtskilligt att bestyra. Visst är hon på se Esters hem men det är årsdag och gästerna skall trivas.
Bland semesterhemmets mera ordinarie gäster finns också en del norrländskor. Några från Ångermanland och ett par från trakterna kring Sundsvall. Av gotländskorna har fru Vidergren också passat på att fylla år under semestertiden och givetvis var det tårta även då. Här är kalas nästan jämt, försäkrar damerna, när det inte årsdagas så namnsdagas det eller också hittar vi !någon annan anledning att i skicka efter tårta.
Det enda man skulle kunna anmärka på här är karltorkan, säger en norrländska, men de flesta av damerna i övrigt försäkrar att det enbart är skönt att slippa se någon karl. »Man sitter liksom lugnare då, vana att passa upp som vi eljest är».
Gotlandsnaturen är det som fångat norrländskorna allra mest, ängarna och blomprakten det är något vi har svårt att se oss mätta på, försäkrar de. Och Visby, ja, vi hade nog hört att det var en märklig stad, men att det var så vackert. Nu vet jag bara en plats till i världen som är rarare, sa »hon från Uddevalla» — det är hemma.
Fru Norrby från Gothem var glad över avkopplingen, den hade möjliggjorts täck vare att en hems yster ställt sig som vikarie. Fru Elman från Stenkyrka upplevde även hon sitt livs första riktiga semester och stortrivdes, tacka för det.
Ja, glada och belåtna var man alle sammans, synd bara, sa man, att tiden gått så fort. — Så dracks kaffe och åts tårta samt andra ingredienser som hör ett riktigt kafferep till. En av norrländskorna försökte sig på med att hålla tal till årsdagsbarnets ära och lyckades faktiskt rätt bra.
Tant Teresia litar alltid på vår 1 Herre, sa hon, och det är nog riktigt. I Det, är därför tant alltid är så glad och det är därför solen lyser i dag. Människor med humor har goda människors ögon.
Så hurrades och sjöngs så dracks påtår och tretår och ytterligare tårar och så åts tårta som man bara skall, när det är årsdagsfest och man mår som man också bör göra på semesterhemmet Lillängen.
Bildred.
Gotlänningen
Onsdagen 6 augusti 1952
Nr 179