Alla i stiftsstaden Visby boende vet måhända inte vem som med domkyrkans klockor alla sön- och helgdagar och eljest kallar dem till gudstjänst eller andra kyrkliga högtider. En ringare hör ju till den kategori av kyrkans tjänare som inte annat än akustiskt framträder så mycket utåt, utan fastmer har sin viktiga roll bakom kulisserna, om nu ett så om instabilitet erinrande uttryck kan användas om något så mäktigt och beständigt som klocktornsmurarna i ett rnångsekelgammalt tempel. Men talar vi om att mannen bakom klockklangen är elektrikern Gustav Lingstedt så klarnar förvisso begreppen. Ty han är känd över hela sta’n, inte minst genom sitt mera vardagliga ”civila” jobb och sin egenskap av infödd visbybo. Tisdagen den 16 september har precis femtio år förflutit sedan han kom till världen. Om emellertid denna händelse inträffat en liten aning senare, skulle vederbörande samtidigt med sin femtioåisdag ha kunnat fira 25-årsjubileum som ordinarie ringare i S:ta Maria i Visby. Det blev han nämligen 1923, men dessförinnan hade han verkat åtskilliga år som extra. Sin bana som elektriker började han dock långt tidigare, nämligen efter avslutad skolgång, då han fick anställning hos dåvarande C. A. Hedströms elektriska byrå vid Schweizergränd. Senare fick han andra principaler och nu är han sedan flera år tillbaka verksam i firma Elektrotjänst och f. ö. känd som en duktig och skicklig yrkesman. När han en gång i tiden som värnpliktig var skrudad i kustartilleriets uniform och gjort sina första rön som kustartillerist i Oscar Fredriksborg, kom han till gamla kustartilleriet i Fårösund, vars byggnader då fick sin upplysning via gaslågor. Krisåret 1918 ville man emellertid i kronans byggnader därute ha bättre ljuseffekter, och så kom det sig att L. och andra blev med om att installera visserligen kristids- men dock elledningar där.
— Om några sensationer inträffat under pågående ringning? Nej, inga av större kaliber, säger femtioåringen. Men jag minns en gång för ett antal år sedan, då den elektriska strömmen plötsligt tog slut mitt emellan ett par begravningar. Gatuarbeten pågick i Söderport och en s. k. korp högg av den stora matarkabeln i gatan. Nå, den ena begravningen var i det närmaste klar, men till den efterföljande blev det ström varken till kyrkorgeln eller klockorna, Och så var det bara för kantorn och mig, och ännu en tillskyndande person att suga i med handkraft och få lill- och mellanklockan i gång. Men uppe i tornet får annars ingenting klicka och därför gäller det se till, att alla grejorna är i bästa skick. Säger till sist jubilaren, som bl. a. också är revisor i visbyavdelningen av Svenska elektrikerförbundet och som på tisdag med största sannolikhet kommer att bli hyllad av alla sina goda vänner, trogna grannar med mera sådant.
—il.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 13 September 1947
N:r 209