Ungdomsarbetslösheten förbytt i brist på arbetskraft.
För några år sedan var ungdomsarbetslösheten ett stående tema i den sociala diskussionen. De halv-stora pojkarna och flickorna, som slutat skola och kommit över konfirmationsåldern, gingo sysslolösa och kunde icke få någon anställning. Till de ekonomiska svårigheterna för föräldrarna, som måste försörja dem, kommo de sociala synpunkterna enligt ordspråket ”fåfäng gå lärer mycket ont”.
Denna situation har snabbt blivit omkastad. I den mån högkonjunkturen inför det stundande världskriget skapade allt större sysselsättning för arbetskraften i allmänhet, plockades också de yngsta årsklasserna in i en verksamhet anpassad efter dess art. Till en början för-märktes kanske en tendens, att den förbättrade ekonomiska ställningen för hemmen gjorde vissa föräldrar obenägna att låta barnen taga anställning alltför tidigt. Men i den mån krigsårens ansträngningar inriktat sig på att åstadkomma armar till beredskapen på olika arbetsamråden, så har det också ansetts naturligt, att de unga — detta gäller nu speciellt städerna — fått rycka in och taga anställningar antingen som lärlingar i förekommande yrken eller vanligen först som bud i affärer och vid kontor.
Förhållandena ha på några år förändrat sig så starkt, att det f. n. råder stor brist och stor efterfrågan även på arbetssökande av denna kategori. Det är det stående klagomålet över allt i affärerna här i staden, att det icke går att erhålla springpojkar eller springflickor.
Icke halva antalet lediga platser har kunnat besättas.
Vi få situationen bekräftad vid länets arbetsförmedling, då. vi be att få taga del av föreliggande statistik på området. För springpojkar och springflickor föreligga siffrorna för förra året klara. De visa, att av 221 lediga platser har det varit möjligt att besätta endast 101. Fördelade på gossar och flickor har för gossarna antalet lediga platser varit 158 och antalet tillsatta platser 68, medan för flickor 63 platser varit anmälda och av dessa 33 blivit tillsatta. Enbart här föreligger alltså brist på ett hundratal arbetssökande i denna ålder och icke fullt hälften av det anmälda behovet har kunnat fyllas.
Men detsamma gäller även rekryteringen av lärlingar i yrkena, där väl i regel medelåldern är något högre. Här har arbetsförmedlingen för dagen icke möjlighet att ge fixerade siffror, innan det statistiska materialet mera ingående bearbetats, men tendensen är densamma och platser stå obesatta inom olika yrken.
Man frågar sig vad ungdomen i den åldern tagit vägen. Det är som om den bara var försvunnen, säger man på arbetsförmedlingen.
Samma erfarenhet har man givetvis bland arbetsgivarve, icke minst affärsmännen, som stå allt mera strandsatta, då det gäller att skaffa affärsbud, vilka ofta också utgöra rekryter till platserna bakom disken. Man avvaktar, att en ny årsklass skall bli färdig att rycka in och i någon mån fylla de lediga platserna i denna krävande beredskapstid, då all arbetskraft suges upp för det samhällsnyttiga arbetet på olika avsnitt av den fredliga fronten, sedan den militära beredskapen först tagit sin anpart av landets samlade arbetskraft.
Gotlands Allehanda
Tisdagen den 26 januari 1943
N:r 20