Danska tiden 1408-1645
av Ella Hellgren.
Søren Norby
födelseår okänt, d. 1530 /3.
Länsherre på Gotland 1517 28/4- 1525 3/11.
Søren Norby, dåtidens berömdaste sjöhjälte, tillhörde en fattig fyensk adelsätt. Sin berömmelse grundlade han i kriget mot Sverige och Lybeck 1503, intog Kastellholm på Åland 1507; hovman: 1510. Mest bekanta äro de krig, sotn han förde tillsammans med Jens – Holgersen Ulfstand i Östersjön” ”1511, med den nyorganiserade riksflottan. Under dessa krig vunno de stora rikedomar och Søren Norby lånade konung Hans en betydande penningsumma, varvid han fick Tiaraldsborg (Roskilde) i pant, och blev dessutom förlänad med det rika Börringe kloster i Skåne.
Större berömmelse ernådde likväl Soren Norby under Christian II:s tid. Konungen, som hade öppen blick för hans stora egenskaper, använde honom i de delikataste och farligaste värv. Bland annat sände han honom på skeppet Engelen till Nederländerna, för att hjälpa kejsar Carl 1514. Hemkommen därifrån sändes han till Island, länsherre därstädes 1515-17, hemkallades då Sverige hotade med krig. ”Förlänades med det viktigaste av alla län, Gotland, varifrån hela Ostersjön beherskades Den 28 april 1517 fick han ön med full Kungl. rättighet och den 18 maj 1518 som pant för livstid för 100 gylden, 25 lödig mark, 2300 lödig mark överfört från Haraldsborg, oavlöst för livstid. Intog Borgholm 1519 och fick Öland i förfining. Förde flottan till Stockholm 1520; blev riddare var med vid Stockhölms blodbad, där han räddade många till
livet. Samma år länsherre på Kalmar slott, fick Kustö slott i Finland och hela Norrbotten i förläning 1822. Miste Öland och Kalmar slott
till Sverige 1523.
Christian II närde stolta planer på expeditioner, som Søren Norby skulle utföra, bland annat återtaga Grönland, erövra kolonier i Indien, som motvikt till hansestäderna och Spanien. Oroligheterna med Sverige tillät emellertid inte detta.
Då alla avföllo från boning Christian stod Søren Norby ensam kvar först med Gotland, Kalmar och hela Finland, men till slut endast med Gotland och 1300 man, mol tre mäktiga fiender: Sverige, Damark och Lybeck.
En svensk här på 8,000 man kom till Gotland i mitten av maj 1524, anförd av Berend von Meten. Denne låg många månder i beredskap att intaga Visborg, men motigheter av alla slag inställde sig. Brist rådde på ammunition, enär Søren Norby hade försett sig med deras skeppslaster, hjälptrupper från Finland kommo sent, genom en oårlig fältkamrerare fick manskapet ej full sold. Visborg ansågs för ointagligt och till slut började det bli oroligt i Skåne, varför trupperna drogos dit. Berend von Melen lämnade ön utan något kraftigare försök att intaga slottet.
Även Søren Norby lämnade Gotland 1525 och gjorde infall f Blekinge och Skåne för konung Christians räkning, endast kvarlämnande ett par hundra man. Under Soren Norbys bortavaro lyckades lybeckarna till slut landsätta trupper och intaga Visby, till stor del genom anföraren Daniel von Cöln, som förut tjänat Søren Norby på Visborg och var väl förtrogen med staden och slottet. Erövring av slottet lyckades emellertid inte. v. Cöln var fiende till Søren Norby och lät lybeckarna härja i staden, plundra kloster, kyrkor oeh andra byggnader samt fara våldsamt fram mot borgarna och sätta eld på staden. Detta enligt danska källor. Enligt svenska, se Hildebrand, Sveriges historia, skulle det varit Norbys folk, som påtände staden, då de ansågo sig ej kunna försvara densamma, varefter de dagtingade: Søren Norby återkom till Gotland med danska, flottan, efter att i slutet av juli ha sett sig tvingad att hylla konung Fredrik, och därvid fått löfte om Blekinge och Lister. på livstid mot överlämnandet av Gotland. Även denna gång insläpptes danskarna genom en lönngång, liksom på Erik av Pommerns. tid.
Søren Norby begav sig till Blekinge men blev tillfångatagen av lybeckarna, men lyckades dock att fly till Sölvesborg. Den 29 aug. 1526 slogs hans skepp i spillror utanför den blekingska kusten och själv flydde han till Ryssland, där storfursten höll honom kvar till 1527, då han med kejsarens hjälp blev fri. Därefter for han till konung Christian i Lier och i juli 1528 begav han sig till Italien för att förmå kejsaren att hjälpa konung Christian att återerövra sina förlorade riken. Kejsaren låg då i krig, varpå Søren Norby gick i hans tjänst. övervar kejsarens kröning i Bologna och föll strax efter den 12 mars 1530 vid Florens belägring samt blev begraven i ett kloster utanför staden.
Søren Norby var aldrig gift men ansågs trolovad omkring 1525 med Kristina Gyllenstierna, Sten Stures änka, vilkens önskan var att han skulle bli svensk. Ett brev från Sören Norby till konung Fredrik finnes kvar, vari Sören Norby begär hjälp av konungen och Danmarks rikes råd med att befria Kristina Gyllenstierna från fångenskapen hos konung Gustaf av Sverige, ”på det jag icke månde bliva föraktad eller till lögnare efter den tro och det äktenskap, som jag haver lovat och tillsagt henne”. Trogen sin konung måste han släppa sin allra käraste sommardröm, med dessa ord har en författare avslutat detta kapitel i Søren Norbys liv. Han hada dock flera barn med Margit Christensdoter, d. på Visborgs slott 1524; sonen; Olof var 1529 hos Jens Mickelsen på Mönbo, sonen Bengt eller Berendt ägde Fardume slott i Rute och blev stansfader för den. gotländska släkten Norby, sonen Laurids, nämnd i ”Gullaendernes Hylding 1537”, var troligen som uppfostrades tillsammans med konung Christians son, prins Hans. En dotter född strax före moderns död, på Visborg 1524 kom i Bereud von Melons vård på Kalmar slott. Då denne kom i onåd fråntogs honom slottet varvid Søren Norbys dotter och Kristina Gyllenstiernas son, Nils Sture, kom i svenska konungens händer.
Då, denna dotter döptes på Visborgs slott inbjödas som faddrar bland andra riddare Berend von Melen tillika med maka, Margareta Eriksdotter Vasa, svenska konungens, syssling. De infunno sig också, vilket togs mycket illa upp i Sverige. Berend von Melen var gammal vän till Søren Norby.
På Gotland fick Søren Norby tillfälle att utveckla alla sina stora egenskaper, hans namn lever ännu i sång och sägen som en halvt mytisk person, som man tillägger de mest fantastiska bedrifter.
Från det stolta ointagliga Visborg sände Søren Norby ut sina skepp på strövtåg i Östersjön, ve dem av fientliga örlogs- eller handelsfartyg, som kommo för nära. Men mitt i denna fribytarlust stod en storvulen, ärlig riddarkaraktär, skonsam mot de besegrade, ridderlig mot kvinnor, ömsint mot barn och åldringar, vänfast och trogen intill döden sin fallne konung.
Hans skyddshelgon var S:t Göran och en sådan bild fanns även på Visborg, troligen densamma som numera finnes i Gotlands Fornsal.
Gotland pantsatt till Lybeck 1525-26.
På Segebergs recess 1525 17/3 med danskar och lybske, beslöts att de med förenade krafter skulle driva Søren Norby från Gotland. Danskarna dröjde, varför lybeckarna på egen hand, med en lybsk eskader, seglade till Blekinge och förstörde Søren Norbys skepp, fortsatte till Gotland och intog staden 1525 13/5. Erövringen av Visborgs slott misslyckades dock.
Lybeckarnas intagande av staden förde många förvecklingar med sig, deras ersättningskrav voro omätliga. Vid pakten 1525 19/7 dikterade rådet i Lybeck att de skulle ha Gotland i pant, vilket de även fingo men tiden blev begränsad till 4 Ar. De hade rättighet att tillsätta ämbetsmän och uppbära alla öns intäkter. Besättningen på Visborg skulle vara hälften dansk och hälften lybsk. Vidare begärde de Bornholm och inte nog med detta, de lade också på de utarmade gutarna en tilläggsskatt på tretusen mark.
Henneke von Ahlefeld.
Ämbetsman (hoptman) på Gotland
1525 3117-1526 518.
Henneke von Ahlefeld härstammade från en gammal holsteinsk adelsätt, vilken ägde stora domäner i Holstein och sedermera i Sönderjylland. Han utnämndes av rådet i Lybeck till ämbetsman på Gotland, Visborgs slott och län 1525, med förpliktelse att tillföra Lybeck alla öns intäkter. Följebrev till borgarna i Visby är utfärdat i Köpenhamn den 1 sept.
Konung Fredrik I hyste personlig ovilja mot Ahlefeld och fordrade hans avgång. Uppgifterna äro få och dunkla, men det ser ut som om lybeckarna hade haft denne kvar mot konungens vilja.
Claus von der Wich,
vars utnämning är daterad i Köpenhamn 1526 15/6 som fogde, hade av konung Fredrik anammat slottsloven på Visborg. Denne fogde skymtar i danska skrivelser sedan januari månad samma år på Gotland. Han dog strax efter utnämningen.
Såväl konungen som de danska riksråden voro så uttröttade på de lybskes alla trakasserier att de på Segebergsrecessen 1526 5/8 beslöto att ge lybeckarna Bornholm på 50 år ”och intet mera” och därmed utlösa förpantningen av Gotland.
Vid överlämnandet av Gotland finner man fortfarande Ahlefeld i tjänst.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 31 Januari 1942
N:r 25