Chefsskifte. – Fortsatt verksamhet med att tillvarataga gotländska produkter.
”År 1915 började Klintebys konservfabrik . . .” heter det i ingressen till fabrikens besöksbok. Vi läsa bl. a. vidare: ”Omsättningen var då mycket obetydlig, varför endast en mindre del av fabriksbyggnaden behövde tagas i bruk. Lagerlokaler saknades så gott som helt och hållet och belysningsanordningarna voro mycket primitiva. Emellertid förfogade fabriken över en mycket skicklig och energisk föreståndare, disponent Otto Borg, vilken förstod att på ett utomordentligt sätt tillvarataga de möjligheter, som från första början funnos.
Först fr. o. m. 1920, sedan fabriken lyckats intressera och som generalagent förvärva A.-B. Ost, Stockholm, har utvecklingen gått framåt med stora steg. Sålunda har fabriksbyggnaderna genomgått grundlig reparation och alla utrymmen i dess tre våningar togos” nu i bruk. Vidare har byggts autoklavhus, två nya lagermagasin samt nytt bostadshus åt disponenten och elektrisk kraft har inletts för såväl belysnnig som till fabrikens motorer.”
Innan fabriksbyggnaden i Klintebys apterades för sitt nuvarande ändamål, var där potatismjölfabrik. Potatisfabrikationen upphörde dock därför att potatisodlingen inte gav så stora skördar, som önskvärt var. Man kom underfund med att andra hushållsväxter gåvo bättre resultat. Och så kom ovannämnda nyorientering i fabrikationen till.
Konservfabriken har givit gotländska produkter gott renomé i marknaden.
År 1920 blev direktör Oscar Roswall verkställande chef i konservbolaget, som övertagits av A: B. Mjölkcentralen i Stockholm. Han har nedlagt oändligt mycket arbete för att väcka odlingslusten och för att på lämpligaste sätt tillvarataga den nya produktionen av sparris, grönsaker och frukt samt – icke minst – för att skaffa omsättning för produkterna.
Odlingarna ha ökats undan för undan, nya odlare ha kommit till och fabrikationen har utvidgats i den grad, att Klintebys konservfabrik är en producent att räkna med, känd för att framställa kvalitetsprodukter. Klintebys ärtor och dito frukt äro o. a. grönsakskonserver äro väl kända på livsmedelsmarknaden. Och Gotlandssparris saknas numera inte på bättre restaurangers matsedel. Klintebys Konservfabrik kan i år fira 25-årsjubileum och den avgående chefen, dir. Roswall, kan se tillbaka på sin tjuguåriga verksamhet i bolagets tjänst. Dessa märkliga händelser i konservfabrikens historia ge självfallet anledning till en intervju med dir. Roswall, som fr. o. m. den 1 juli njuter sitt otium cum… Men det skall ingen tro att en så verksam man som hr R. kommer att vila på sina lagrar, därför att han i bolagets tjänst överskridit åldersstrecket – 65 år. Han har ingen besvärande känning av de rätt många åren. Och då finns det ju ingen anledning att lägga sig på latsidan, menar dir. Roswall, som vi överraska med att utföra gymnastiska övningar i sin trädgård.
avgående chef.
Sparrisodlingens framgång.
Ungefär halvvägs mellan Klintehamn och Klintebys ligger den domän, som dir. R. under årens lopp skapat åt sig 1 och sin familj. Men nej, det var inte några gymnastiska armlyftningar, som hr R. utförde, utan han höll på att schasa bort fiskmåsar från körsbärsträden som digna av röda, saftiga bär.
- Fiskmåsarna, förklarar hr R., äro värre bärtjuvar än sparvarna. Det går inte att bli av med dem genom att skrämma dem med ”kattmasker” eller andra s. k. ofelbara fågelskrämmor. Och inte heller får man utan särskilt tillstånd skjuta dom, fortsätter hr R. och spejar mot skyn, där bärtjuvarna segla omkring, färdiga att dyka ned bland bärträden så snart fältet blir fritt. Att hunden ser bister ut och skäller i ett kör, tycks inte besvära de bevingade inkräktarna på minsta sätt. Snarare tvärtom, för det ser ut som om gårdvaren skulle känna sig illa berörd, när en stor gråtrut gör en störtdykning mot marken.
Efter att ha sett oss omkring i den välvårdade och vackra trädgården, där rosorna stå i sin fagraste blomning, uppsöka vi en sval vrå och kalasa på bigaråer, medan vi utveckla vårt ärende.
Sparrisodlingens genomförande på Gotland har legat hr R. nära om hjärtat, varför vi fråga hur det låg till med denna odlingsgren innan konservfabriken tog emot sparris för konservering. - Ja inte var det väl mycket att hurra för. Visst hade man här o. där ett par sparrislister för eget behov, men någon sparrisodling i egentlig mening förekom inte.
När jag var, förvaltare på, Hästnäs, utvidgade jag sparrisodlingen därför att jag ansåg, att jorden var särdeles lämplig. Det visade sig också att resultatet blev mycket gott, och vi kunde sälja förstklassig sparris i avsevärda partier till Stockholm. När jag kom till Klintebys gård och konservfabriken, då började jag förstås med utbredd propaganda för sparrisodling. I början var det ju inte så lätt att få någon fart på odlingarna, därför att man inte kunde beräkna avkastning omedelbart. Men numera förstå alla betydelsen av en välskött sparrisodling. Västkinde har de flesta sparrisodlarna.
På vår förfrågan var sparris odlas mest, blir svaret: - Västkinde socken ligger som god etta med de flesta sparrisodlarna. Men sparris odlas nu på många andra håll. Förra året var det icke mindre än 160 odlare som på 58 tnld producerade 82,000 kilo sparris till ett medelpris av 1,440 kr. pr tnld. Undrar just vilken odling, som ger bättre resultat. Det bör också framhållas att toppresultatet var 2,600 kr. pr tnld.
- Om således sparrislisterna läggas väl och skötas omsorgsfullt, så blir resultatet gott. Trots att somrarna både i fjol och i år varit torra, har sparrisskörden inte varit mindre än under de år då nederbörden varit normal.
Vad övriga odlingar för konservfabrikens furnering beträffar, ha även dessa under årens lopp fått ökad omfattning. Man har lärt sig att odla ärtor, bönor av olika slag samt morötter, rödbetor o. s. v. Tack vare trädgårdsodlarkurser som ofta hållits, ha odlarna skaffat sig goda kunskaper om såväl frukt- som köksträdgårdens rationella skötsel, vilket ju är av stor betydelse, när produkterna skola föras i marknaden.
nytillträdande chef.
Konservfabrikens omsättning.
Under fortsatt samtal berör Dir. Roswall i korthet huru småbrukare och även andra jordägare intresserat sig för odling av produkter lämpliga för konservering, och framhåller bl. a.
- Dels för att stimulera intresset för odling och dels för att fabriken skall tillföras sådana arter ärtor, bönor etc. som äro lämpliga för konservering, ha vi tillhandahållit utsäde.
- Att redogöra för alla detaljer och de svårigheter, som man måst övervinna, skulle föra oss för långt och inte heller vara av större intresse nu. Men I om man jämför första årens omsättningssiffror och de av förra året, får man någon uppfattning om den ökade produktionen. Sålunda kan jag nämna att vi första året hade en omsättning med ett värde av cirka 40,000 kr. Det ansågs då vara en ganska god början 1939 års omsättning var emellertid uppe i 600,000 kr. Det är dock att hoppas att omsättningen skall öka även i fortsättningen till fromma för såväl odlare som företaget, slutar dir. Roswall. Fortsatt utveckling är att vänta.
Varje fabrikant måste ständigt vara på jakt efter nya yttringar inom sin bransch för att kunna befästa sin plats i konkurrensen. Ja, ett framåtsträvande företag måste inte blott avlyssna uppkommande önskemål, utan även självt taga initiativet för skapande av begärliga nyheter. Livsmedelsindustrin utgör minsann inget undantag, när det gäller att tillfredsställa en kräsen kundkrets stora fordringar. Och att denna framåtanda i hög grad även besjälat Klintebys konservfabrik, känna vi till. Nyheter i inläggningar ha därifrån duggat då och då. Man mins nog t. ex. Klintebys äpplemos, som tack vare demonstrationerna på RLF:s varumässor, gjorde stor Succé och fick en strykande åtgång, vilket var hugnesamt inte bara för fabriken utan även för alla leverantörer, som på så sätt fingo avsättning för sitt fruktöverskott. Nya populära inläggningar äro också de av gurkor och tomater.
Sparrissäsongen. har varit givande.
Men hur kommer det att gestalta sig med ärtor, bönor och alla andra trädgårdarnas och fältens produkter, som skola konserveras för vinterbehovet av dessa viktiga näringsämnen? Vi göra ett besök i konservfabriken, för att höra vad den nye chefen, disponent Melker Paulsson, så här i början av företagets andra kvartsekel, har att förmäla om produktionen.
- Ja, säger disponenten, som är ny som chef men icke som disponent, ty han har som bekant i flera år varit anställd i företaget, – det är sannerligen inte mycket att skriva om. Det är ju så sorgligt torrt, så man kan befara att odlingarna, av vad slag de vara må, komma att ge litet eller i värsta fall intet.
- En ljuspunkt är, att skörden av sparris varit ungefär som vanligt, varför konserveringen och leveranserna av färsk sparris har kunnat försiggå i normal utsträckning.
Som hastigast följa vi med disponenten på en rond i fabrikslokalerna, där ett 80-tal personer – mest kvinnor – äro sysselsatta under högsäsongen. Det stora flertalet är flickor från bygden eller fastlandet, varav många för första gången arbeta i en gotlandsfabrik.
Det viktigaste förarbetet i fabriken nämligen, att rensa eller kanske rättare sagt skala sparrisen, utföres av ”stamanställda”, d. v. s. av dem, som i flera år varit med därom. De hyvla av sparrisstänglarnas yttersidor, så att inga sega fibrer finnas kvar. Arbetet utföres med en sådan otrolig fart och precision, så att det trotsar all beskrivning. Här om någonsin kan man tala om att övning ger färdighet.
Sparrisens vidare behandling och konservering har tidigare beskrivits i Gotl. Allehanda varför vi kunna hoppa över dessa detaljer. Sparrissäsongen sjunger på sista versen. Konserveringsproceduren är klar och sparrisburkarna fylla lagerlokalerna – i avvaktan på utskeppning land och rike runt.
Gurkor och tomater skela i år konserveras i stor utsträckning. På området intill fabriken odlas västeråsgurkor, ty Klintebys inläggning av gurkor har fått så stor efterfrågan att man måst utvidga odlingarna. När vi framställa en stilla undran, om det inte är ett tidsödande arbete att plantera eller så och gallra så stor gurkplantage, förklarar vår ciceron:
Gurkorna äro sådda med maskin, %m är så inställd att kärnorna komma på ungefär lika avstånd från varandra. Gallra behöver man alltså inte göra. Förresten äro gurkor mera lättskötta än t. ex. rödbetor o. dyl., som vi tidigare haft här. Så snart gurkbladen vuxit ut täcka de jorden, så att inte ogräset kan växa. Blir det nu bara regn, så få vi säkert mycket gurkor.
Vi få också veta att många småbrukare tagit upp gurkodling för fabrikens räkning. Tomatodlingen är emellertid helt och hållet lagd i leverantörernas händer.
Det finns gott om soliga och lämpliga platser för tomatodling på Gotland, varför man kan räkna med att även denna odlingsgren kommer att vinna ny terräng. Enligt sakkunskapen fordra gurk- och tomatodlingar inte så omfattande rensningsarbeten som många andra, bara man väl kommit underfund med hur de skola skötas. Man får således hoppas att dessa odlingar bli ett tillskott att räkna med för lanthushållningen.
På kontoret, där kamrer Allard står för ruljansen, börjar likvidhämtande sparrisodlarköer mattas av. En och annan kommer in för att hämta slutlikviden. Kamrern skjuter pengarna över disken, och säger:
- Tack för den här gången och välkommen igen nästa säsong …
Nu händer det förstås ofta att en sparrisodlare även levererar ärtor och bönor och frukt, så det kanske inte dröjer mer än några dagar förrän han är där igen med en våglapp, som växlas i reda pengar.
Gotlands Allehanda
Tisdagen den 16 Juli 1940
N:r 161