Pétain förklarar, varför Frankrike tvingades ge upp.
Bordeaux, 26 juni. (TT fr. Havas.) Konseljpresident Pétain höll på tisdagskvällen ett tal i radio till fransmännen i moderlandet och på andra sidan haven. Han redogjorde däri för de omständigheter som ledde till att vapenstillestånd slöts med Tyskland och Italien. Frankrike och dess allierade fingo sina illusioner om sin egen verkliga militära styrka och om det ekonomiska vapnets effektivitet krossade, yttrade han. Händelserna visade att tyskarna i maj 1940 ägde en förkrossande överlägsenhet i manskapsstyrka och materiel.
161 tyska divisioner mot 60 franska vid Somme- Aisne.
Slaget i Flandern slutade med att den belgiska armén kapitulerade på öppna fältet och att de engelska och franska divisionerna omringades. De franska trupperna, som utgjorde armens elit, kämpade tappert, men trots detta kunde de rädda en del av sitt manskap blott genom att kvarlämna sin materiel. I det andra slaget, som utkämpades vid Aisne och Somme, stodo 60 franska divisioner utan några befästningar och nästan utan stridsvagnar mot 150 tyska infanteridivisioner och 11 pansardivisioner. Fienden bröt på några dagar igenom de franska linjerna, avskuro trupperna från förbindelse med varandra och besatte större delen av Frankrikes territorium. Kriget hade redan i verkligheten vunnits av Tyskland då Italien inledde sitt fälttåg och skapade en ny front mot Frankrike, vid vilken alparmen höll stånd.
Flyktingsströmmen började vid denna tid ta oerhörda proportioner. Tio millioner fransmän jämte de omkring en halv miljon belgiska flyktingarna flydde i obeskrivlig nöd och oreda från krigsskådeplatserna. Den 15 juni överskred fienden Loire och utbredde sig över återstoden av Frankrike. Inför dessa prövningar måste armens motstånd upphöra. Regeringen ställdes inför två alternativ att stanna kvar på sin post eller att lämna landet. Den beslöt sig för att bli kvar Frakrike för att vidmakthålla enheten inte folket och företräda det inför motståndaren. Den ansåg sig under dessa omständigheter ha plikten att söka erhålla ett antagbart vapenstillestånd genom att vädja till fienden om en hedersam och rimlig uppgörelse.
Hedern har dock räddats.
Vapenstilleståndet är nu undertecknat och striden har slutat. På denna nationalsorgens dag går min tanke till alla dem som fallit och till dem som drabbats av kriget. Deras offer har hållit Frankrikes fana högt. De villkor vi måst accepteraro hårda. En stor del av vårt territorium skall för en tid ockuperas. I hela norra delen av landet ända ned till Genevesjön och Tours samt längs västkusten ned till Pyreneerna skall Tyskland hålla styrkor garnisonerade. Våra arméer skola demobiliseras, vår materiel och våra befästninsar utlämnas, vår flotta desarmeras i hamnarna. I Medelhavet skola flottbaserna demilitariseras. Men hedern har åtminstone räddats. Ingen skall göra bruk av våra flygplan och vår flotta. Vi skola behålla lant- och sjöstridskrafter som erfordras för upprätthållande av ordningen i moderlandet och kolonierna. Frankrike förblir fritt och skall endast förvaltas av fransmän.
En moralisk uppryckning.
Ni voro beredda att fortsätta striden. Jag hade kännedom därom. Men kriget var förlorat i hemlandet. Skulle vi ha fortsatt det i kolonierna? Jag skulle icke vara värdig att fortfarande vara eder fader om jag gått med på att offra franskt blod för att förlänga striden. Jag har icke hyst mindre omsorg om våra kolonier än om hemlandet. Vapenstilleståndet bevarar de band som knyta dem samman. Frankrike kan räkna på deras lojalitet. Det är mot framtiden som vi nu måste inrikta våra ansträngningar. Ni skola snart återvända till edra hem. En del måste bygga upp dem igen. Ni ha lidit och komma att få göra det ännu en tid. Edert liv kommer att bli hårt. Jag skall icke bedraga er genom fagra löften. Jorden ljuger icke. Den förblir ert stöd. Hoppas. icke alltför irrycket av staten. Den kan icke ge mer än den får. Lita f. n. på er själva och till de barn som ni uppfostra.
Vi måste bygga upp Frankrike. Vårt nederlag berodde på förslappning. Njutningsanda förstörde vad offeranda byggt upp. Därför behövs först och främst en moralisk uppryckning, slutade konseljpresidenten.
Franske utrikesministern vill åter vinna försonligheten.
Bordeaux, 26 juni. (TT. fr. Havas.) Vid en pressmottagning på tisdagsförmiddagen förklarade franske utrikesministern Baudoin bl. a. att hans ställning som chef för den franska diplomatin är synnerligen ömtålig under nuvarande förhållanden då Frankrike är avväpnat och ockuperat.
Jag går emellertid till mitt arbete med förtroende då jag vet att Frankrike är nödvändigt för den övriga världen. Alla regeringar och alla folk måste önska att Frankrike består och att det blomstrar. Jag vet att jag kan räkna på Förenta staternas vänskap. De ha givit oss upprepade bevis därför och jag tvivlar icke på att de även skola göra det i motgångens tid ännu mera än i inedgångens. Jag vet också att jag kan räkna med det brittiska folkets sympati. Jag anser nämligen att premierminister Churchills deklaration på midsommardagen icke på något sätt var ett uttryck för det brittiska folkets djupa känslor. Jag tror vidare att det tyska folket och dess regering i likhet med franska regeringen och franska folket genom en rättvis reglering önska få ett slut på den antagonism som alstrat så många olyckor och så mycken förstörelse i Frankrike, i Tyskland och i den övriga världen. Jag hoppas beh önskar att även den misstämning som uppstått mellan det italienska och det franska folket skall upphöra. Det finnes mellan våra båda folk såväl på latinskhetens som kristendomens grund av solidaritet vilken ingen regering i Frankrike eller Italien kan undgå att ta hänsyn till. Våra båda folk skola vara trogna mot denna form av civilisation, för vars bevarande ett gott samförstånd mellan dem är nödvändigt. Slutligen har den spanska regeringen un der de smärtfyllda dagar som vi genomlevat lämnat oss ett stöd som vi icke skola glömma.
Utrikesministern gav till slut uttryck åt den förhoppningen att han under genomförandet av det förestående tunga arbetet på Frankrikes återuppbyggande skulle kunna räkna på samarbete från alla håll och framför allt på den franska pressens medverkan i dess egenskap av informationskälla för utlandet.
Reynaud sökte smuggla viktiga statspapper.
Madrid. (NDA.) Den spanska gränspolisen har i sista. stund förhindrat att en stor samling värdefulla franska regeringsdokument fördes ut ur Frankrike för vidare befordran till England. Enligt vad som uppgives på auktoritativt håll i Madrid är det ingen mer eller mindre än Reynaud, som försökt smuggla ut synnerligen viktiga statshandlingar, vilka enligt vad man tror sig veta skulle ha använts av den brittiska regeringen i dess kampanj mot Petainregeringens auktoritet i de franska kolonierna.
Smugglingsförsöket ägde rum i Irun, där de spanska gränspoliserna i tre bilar upptäckte en stor mängdregeringshandlingar jämte flera miljoner francs i guld. Såväl dokumenten som pengarna förvarades i väskor, vilka uppgåvos tillhöra Reynaud. De 3 bilarnas förare äro Reynauds personliga sekreterare, vilka för ett par dagar sedan erhöllo inresevisum till Spanien. Dessa tre personer ha u häktat av spanjorerna.
Spanska regeringen har därefter underrättat franska legationen i Madrid om det inträffade. I politiska kretsar i Madrid förmodar man att den franska regeringen skall begära dels att statsdokumenten och pengarna återlämnas.
Gotlands Allehanda
Torsdagen den 27 juni 1940
N:r 145