Fredsvillkoren överlämnade till Frankrike.

Samma salongsvagn som vid stilleståndet 11 nov. 1918.
Tyskarna ta revansch i Compiégneskogen.

Compiégneskogen, (TT fr. DNB.) Ledaren och högste befälhavaren mottog kl. 15,30 på fredagen i närvaro av överbefälhavarna för krigsmaktens olika delar, chefen för krigsmaktens överkommando, riksutrikesministern och Der Führers ställföreträdare den franska delegationen som infunnit sig för att mottaga vapenstilleståndsvillkoren. Den franska delegationen bestod av: general Huntziger, medlem av det franska högsta krigsrådet; generalen i flygvapnet Bergeret, viceamiral Leluc och ambassadör Noäl. Ceremonien med överlämnandet av villkoren företog Der Fihrer i Compiégneskogen i samma salongsvagn, i vilken marskalk Foch den I1 november 1918 under vanhedrande omständigheter dikterade vapenstilleståndet för de tyska underhandlarna.

Det tyska folket började här sitt lidandes tid.
På uppdrag av Der Führer uppläste chefen för krigsmaktens överkommando, generalöverste Keitel, följande inledning till vapenstilleståndsvillkoren:
”På uppdrag av Der Fährer och den tyska krigsmaktens högste befälhavare har jag att för Eder avge följande deklaration: I förtröstan på de av den amerikanske presidenten Wilson till Tyska riket avgivna och av de allierade makterna bekräftade försäkringarna nedlade tyska krigsmakten i november 1918 vapnen. Därmed avslutades ett krig, som det tyska folket och dess regering icke velat och i vilket det — trots oerhörd överlägsenhet — icke lyckats motståndarna att på något sätt avgörande besegra den tyska hären, krigsflottan eller det tyska flygvapnet. Redan vid ögonblicket för den tyska vapenstilleståndskommissionens ankomst började man emellertid bryta de högtidligen avgivna löftena. Därmed började den 11 november 1918 i detta tåg det tyska folkets lidandes tid. Allt vad som kunde tillfogas ett folk i fråga om vanära och förnedring, i mänskligt och materiellt lidande utgick härifrån. Löftesbrott och mened hade sammansvurit sig mot ett folk, som efter ett över fyraårigt hjältemodigt motstånd blott givit efter för den svagheten att sätta tro till de demokratiska statsmännens utfästelser.

Ett minne skall för alltid utplånas . .
Den 3 september 1939, 25 år efter världskrigets utbrott, förklarade England och Frankrike åter utan varje anledning Tyskland krig. Nu har avgörandet genom vapnen fallit. Frankrike är besegrat. Franska regeringen har anmodat riksregeringen att för den tillkännage de tyska villkoren för ett vapenstillestånd. När den historiska Compiégne-skogen utsågs för överlämnandet av dessa villkor, skedde det för att genom denna handling av åter gottgörande rättvisa — en gång för alla — utplåna ett minne, som för Frankrike icke varit något ärofullt blad i dess historia men som av det tyska folket känts såsom den djupaste vanära för alla tider.

Tyskland fordrar säkerheter för kampen mot England.
Frankrike har efter heroiskt motstånd besegrats i en rad blodiga drabbningar och brutit samman. Tyskland har därför icke för avsikt att ge vapenstilleståndsvillkoren eller vapenstilleståndsförhandlingarna karaktären av smädelser mot en så tapper motståndare.
Avsikten med de tyska kraven är:
1) att förhindra ett återupptagande av striden,
2) att skänka Tyskland alla säkerheter för den landet påtvungna fortsatta krigföringen mot England, samt
3) att skapa förutsättningarna för gestaltandet av en ny fred, vars väsentligaste innebörd skall vara en gottgörelse av den orätt, som med våld tillfogats det tyska riket självt.”
Sedan inledningen upplästs lämnade Der Führer förhandlingsplatsen medan den tyska nationalhymnen spelades.

Här strandade…
En rekonstruktion av scenen 1918.
Berlin, 21 juni. (TT från DNB.) På exakt samma plats och i samma vagn men under ojämförligt mycket värdigare yttre omständigheter ha Frankrikes befullmäktigade av representanten för Tysklands högste befälhavare, chefen för krigsmaktens överkommando generalöverste Keitel, erfarit de villkor på vilka Tyskland är redo att bevilja vapenstillestånd. Vid avtagsvägen till Compiégne-skogen stodo poster och området var i en vid omkrets avspärrat. Till höger om den väg, som leder till platsen för 1918 och 1940 års vapenstilleståndsförhandlingar, ligger ett rymligt tält, vilket är avsett att tjäna som uppehållsort för den franska delegationen under dess rådplägningar. Inredningen är enkel men bekväm. En bordsalmanacka visar dagens historiska datum, den 21 juni 1940. På ett bord i ett hörn finnes vattenkaraff med glas, skrivdon och askkoppar. — Minnestavlan över vapenstilleståndet den 11 november 1918 är övertäckt av den tyska rikskrigsflaggan. I den korta allé, som leder till platsen för stilleståndsförhandlingarna efter det förra världskriget, står ett hederskompani ur armén och flygvapnet uppställt.
Mitt över platsen leda två spår, och mellan dem ligger något upphöjd minnesstenen med inskriften: ”” Här strandade den 11 november 1918 det tyska kejsarrikets brottsliga högmod, besegrat av de fria folk, som det ville bringa under sitt ok.”” Alldeles invid stenen vajar Der Fiährers standar och till höger om stenen, på exakt samma ställe som år 1918, står den vagn där förhandlingarna den gången ägde rum och där i dag de franska represententerna mottaga vapenstilleståndsvillkoren. Det är en vanlig restaurantvagn, tillhörande Compagnie Internationale des Wagons-Lits, vilken icke är smyckad på något sätt. I mitten står ett stort fyrkantigt bord, på vilket placeringskort med förgyllda suveränitetstecken utsatts.

Marskalk Fochs minnessten . . .
På det andra spåret utvisar en minnessten den plats, där de tyska befullmäktigades vagn stod år 1918. Här är också minnesmärket över marskalk Foch uppställt, med blicken riktad mot vagnen. På denna plats, där den tyska vagnen på sin tid stod befinna sig representanterna för den in- och utländska pressen, medan generalitetet och amiralitetet samt hedersgästerna från staten och partiet avvakta rikskanslerns ankomst omedelbart framför vagnen. Bland gästerna ser man skyddsstafetternas riksledare Himmler, riksminister Lammers, rTikspresschefen dr Dietrich, m. fr., Tikskanslerns personliga och militära adjutanter samt general Glaise-Horstenau.

Hitler omgiven av alla sina främste.
Strax före kl. 15 marscherar hederskompaniet upp, och kl. 15,15 anländer rikskansler Hitler i bil till minnesplatsen. Han mottages av generalfältmarskalk Göring, stormiral Raeder, generalöverste von Brauchitsch, generalöverste Keitel, fiksutrikesminister von Ribbentrop och sin ställföreträdare Rudolf Hess, Följd av dessa passerar han hederskompaniets fronts. När han ommer till den runda platsen träler han fram till minnesstenen och Stiger sedan med sin svit upp i vagnen. En stund senare, kl. 15,30, anländer den franska delegationen, som på torsdagen överskred de främsta tyska linjerna vid Tours och förts till Compiégne av arméns överkvartermästare, generallöjtnant von Tippelskirch. De franska befullmäktigade hade övernattat i ett Parishotell, varefter de på fredagsmorgonen förts till Compiegne, där de av chefen för rikskansler Hitlers högkvarter, överstelöjtnant Thomas, ledsagats fram till den runda platsen.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 22 juni 1940
N:r 142