På själva midsommaraftonen året 1523 höll Gustaf Vasa sitt högtidliga intåg i den svenska huvudstaden, som alltsedan dess varit en fri stad i en fri stat, en stad där utländska herrar aldrig sedan dess fått göra sig breda. Det finns alla skäl att erinra om denna märkliga händelse just nu, då vi åter gå att fira midsommarens vackra högtid och detta trots att det icke slumpar sig att det i år infaller något jämnt årtal, som skulle ge anledning till ett särskilt jubileumsfirande.
Midsommaren är en solens sommarens fest, då ljuset aldrig är riktigt borta ens från någon del av vårt långa land, det är en ljusfest, en tid då allt står i grönska och som bjuder till glädje och avspänning efter en lång vinter och en frostig vår. Men den är icke bara en naturens fest utan den bjuder också till hågkomst av vad som fordom timat, till erinran om våra historiska. minnen. Och vad ligger väl då närmare till hands vilket större historiskt minne fr. midsommaren kunna vi svenskar väl hellre hålla i helgd än det när den förste Vasakungen höll sitt intåg i den svenska huvudstaden, i det från utlänningar befriade Stockholm. Det är så mycket större anledning att minnas detta därför att under de mera än fyra sekler, som därefter förflutit, ingen svensk konung med vapen i hand måst skydda denna sin huvudstad, även om ofärdsmolnen dragit den mycket nära.
Men i dag leva vi under andra förhållanden och i en tid, då avstånden krympt samman, då vi genom luftens erövring och genom explosionsm otorns segertåg närmat länder och kontinenter på, ett sätt, som våra förfäder icke ens kunnat drömma om. Skyddad bakom en skärgård, enastående i sitt slag ur försvarssynpunkt för angrepp över havet, ligger nu Stockholm lika öppen för anfall från luften, som vilken annan stad som helst och detta även om luftvärn och jaktflyg kunna göra betydande insatser. för att försvåra, en fiendes framryckning mot sitt mål och göra anfallet så litet inbjudande som möjligt. Man kan icke undgå att göra reflexioner av detta slag ens i tider, då vi gå att fira midsommarhögtiden och åter söka göra levande för oss minnet av den midsommarafton, då Gustaf Vasa höll intåget i sin huvudstad och därmed gav inseglet på vår nationella självständighet, en självständighet, som sedan dess aldrig varit utsatt för fara i högre grad än just i våra dagar. Nu gäller det, något som varenda svensk man och kvinna har fullt klart för sig, att bevara denna självständighet. Men det gäller också att bevara allt det som i sig konstituerar vad svenskt är — i icke ringa mån samlat och levandegjort i den svenska huvudstaden, där nytt harmoniskt vuxit samman med fornt och där naturen slösat mycket av sina håvor. mycket av det som är karakteristiskt för landet som helhet.
Detta Gustaf Vasas enhetsverk, symboliserat av Stockholm och midsommaren kan endast bevaras och göras starkare, härdigt att stå emot även de hårdaste påfrestningar, om vårt nu enade folk fortsätter att med vapen i hand visa sin beredskap att värna sin arvedel. Det var hårda tider då som nu och staten krävde stora insatser och uppoffringar Ifrån alla. Då måste pengarna fram för att täcka de stora skulderna till lybeckarna, som stått kung Gustaf bi med stora lån, krigsskepp och soldater. Nu gäller det att skaffa fram pengar till vikmakthåll ande av en beredskap, som väl näppeligen tillförne i vår historia, till utrustning och underhåll av stora beredskapskadrer, till nyanskaffning av vapen och ammunition, till flyg och krigsfartyg samt också i icke ringa utsträckning till fasta försvarsanordningar — allt som allt efter våra förhållanden enorma belopp. Men inga summor få bli för stora, inga offer för tunga, när det nu gäller att hålla en angripare borta från våra gränser. Ingen svensk får nu tänka på den egna bekvämligheten framför landets sanna bästa och dess trygghet. Kunna vi rida ut stormen och få vara utanför det stora, kriget — som vi alla önska — då ha sannerligen inga offer varit för stora, då ha heller icke uppoffringarna varit förgäves. De miljoner, som dagligen strömnia in på försvarslånet, ha då visat sig väl placerade. Men strömmen av dessa miljoner måste bli ännu stridare och ännu bredare.
Vi veta att det ännu ingalunda är tillrådligt att släppa efter ens något på denna beredskap, som varje månad kräver ett par hundra miljoner, som måste ställas till statens. förfogande. Den enskilde medborgaren måst e här göra sin insats. Nya omprövningar om möjligheterna att komma ut med ytterligare bidrag måste göras. Låt i denna högsommarhelg en tanke, gå tillbaka till den tid, då Sverige blev ett enat och fritt land, till en tid då ännu hårdare krav ställdes på vårt folk, men som dock visade sig bestå de svåra proven. Det skall icke få sägas om svensken av 1940 att han icke ville offra nog av sitt gods och guld för att skydda landet gräns. Det årets stora försvarslån skall en gång stå som ett vackert minnesmärke över vad enighet och samhällsanda förmå. Gustaf Vasas livsverk skall bli bestående — ett enigt och fritt Sverige.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 21 juni 1940
N:r 141