Churchill vill ej lösa Frankrige från fördraget.
När premierminister Churchill på tisdagseftermiddagen reste sig i underhuset för att avge en deklaration om krigsläget hälsades han med kraftiga hyllningsrop.
Han berörde först återtåget från Flandern, vilket han redan betecknat såsom ”en kolossal militär katastrof”. Han förklarade, att det franska överkommandot fördröjde tillbakadragandet – av de norra arméerna från Belgien efter genombrottet av den franska fronten vid Sedan och Meuse. Detta dröjsmål ledde till att 15 eller 16 franska divisioner gingo förlorade, varjämte hela den brittiska expeditionskåren försattes ur aktion i ett kritiskt ögonblick. Han förklarade att den brittiska armen samt 120,000 fransmän räddades av den brittiska flottan från Dunkerque, men icke desto mindre hövdes några veckor för att reparera förlusterna i materiel.
”Under de två första av dessa veckor förlorades slaget i Frankrike.” Churchill -ansåg att det med. tanke på den franska armens hjältemodiga motstånd kunnat hända, att dessa 25 divisioner utvalda trupper varit i stånd att få vågen att göra utslag åt det andra hållet. Men endast tre brittiska divisioner kunde bli kvar vid fronten. ”De ha lidit mycket men kämpat tappert. Vi ha sänt alla soldater till Frankrike som det stått i vår makt att sända, så snart vi åter kunnat utrusta och transportera dem. Förebråelser skulle vara meningslösa och t. o. in. farliga. Jag anför dessa fakta för att visa, varför vi icke haft tolv eller fjorton brittiska divisioner i strid vid fronten under detta stora slag i stället för bara tre.
Ny ”framgångsrik evakuering”.
Tal. fortsatte: ”Under de senaste dagarna ha vi framgångsrikt fört bort den stora majoriteten av de trupper vi hade längs förbindelselinjerna i Frankrike —
ett mycket stort antal, flera tiotusental. Sju åttondedelar av alla de trupper vi sänt till Frankrike sedan krigets början, d. v. s. 350,000 av 400,000 äro lyckligt tillbaka i detta land. Andra strida alltjämt tillsammans med fransmännen med ansenlig framgång i lokala sammanstötningar med fienden. Vi ha också fört tillbaka större delen av de gevär, den ammunition o. s. v., som, vi under de senaste nio månaderna samlat i Frankrike.”
”Jag vill understryka, att bortsett från de divisioner som hålla på att utbildas och organiseras i hemlandet endast tolv divisioner voro utrustade för strid i sådan omfattning, att det vore berättigat att sända dem till utlandet.”
Churchill hånar italienarna.
Churchill behandlade därefter de svårigheter som komma att möta en fiende, vilken söker företaga en invasion i Storbritannien. ”När allt kommer omkring ha vi dock en flotta, men somliga tyckas ha glömt detta. Vad beträffar den italienska flottan skulle det vara oss ett nöje att erbjuda Mussolini fri passage genom Gibraltar sund, så att han kan få spela den roll han åstundar. Det råder våldsam nyfikenhet inom den brittiska flottan att få veta, om italienarna stå på samma nivå som under förra kriget eller om de deklinerat.” (Skratt.)
”Vi ha en man till varje vapen.”
Tal. tog så en överblick över vilka styrkor, som äro disponibla för motstånd i Storbritannien i händelse av en invasion. ”Vi ha idag på denna ö mycket stora och kraftiga militära styrkor. Vi ha för närvarande på våra öar 1 1/4 miljon man. Denna siffra innefattar icke medlemmarna av det frivilliga lokala försvaret. Vi ha i våra försvarsstyrkor upptagit varenda man, för vilken vi ha ett vapen. Vi vänta mycket stora tillskott i vapen inom den närmaste framtiden, och vi ämna inkalla och utbilda ett mycket stort antal män omedelbart. Härtill komma två utmärkta styrkor från olika dominions, vilka också befinna sig i Storbritannien och komma att deltaga i försvaret av moderlandet.”
Tysklands flygvapen är illa åtgånget.
Churchill behandlade härefter möjligheten av en invasion från luften. ”Den stora frågan är: Kunna vi bryta ned Hitlers flygvapen? Brittiska flygplanstyper ha bevisat sin överlägsenhet över fiendens. Om det bleve fråga om att försvara Storbritannien skulle förhållandena bli gynnsammare för engelsmännen än vid Dunkerque, där de tillfogade fienden förluster i förhållandet 3: 1. Som en följd av striden i Frankrike har Englands styrka vad jaktplanen : beträffar ökats i jämförelse med Tysklands, vilket land lidit fruktansvärda förluster. Det är sant att det tyska bombflyget är överlägset i fråga om antalet plan, men även vi ha ett mycket kraftigt bombflyg, vilket vi skola använda mot militära mål i Tyskland utan uppehåll.”
Skall franska regeringen helt ge upp?
Tal. gav en översikt över vinster och förluster sedan krigets början. Han förklarade att tyskarnas terrängvinster i västra Europa visserligen ökar möjligheterna för flyganfall mot Storbritannien men att. de ingalunda minska utan tvärtom avgjort öka effekten av Storbritanniens ”långdistansblockad”. Han framhöll vidare, att den kommande vintern kommer att utsätta den nationalsocialistiska regimen för stora påfrestningar. ”När jag gör upp denna stora balansräkning och utan illusioner överväger farorna, finner jag att det finnes stora skäl för intensiv vaksamhet ö. kraftiga ansträngningar men inga för panik eller förtvivlan. (Bifall.) Vi veta ännu ej vad som kommer att hända i Frankrike. Franska regeringen kommer att kasta bort stora chanser och hela sin framtid, om den icke fortsätter kriget i överensstämmelse med sina fördragsenliga förpliktelser, från vilka vi icke sett oss i stånd att lösa den.”
Tjecker, polacker, norrmän, holländare, belgare — alla kunna hoppas!
Churchill erinrade om den engelskfranska solidaritetsdeklarationen och yttrade: ”Vi på denna ö och i Storbritannien skola aldrig glömma vårt kamratskap med det franska folket. Om vi nu få att uthärda detsamma som fransmännen genomlidit skola vi uppbringa samma mod, och om våra ansträngningar krönas av en slutlig seger, skola fransmännen dela vinsterna. (Bifall.) Ja, och friheten skall återupprättas åt alla. (Bifall.) Vi slå icke av något på våra rättvisa krav. Tjecker, polacker, norrmän, holländare, belgare — alla som förenat sin sak med vår — alla skola återupprättas.”
”Det som Weygand kallade slaget om Frankrike är nu över. Jag misstänker att slaget om Storbritannien står inför sin början. På detta slag beror det om den kristna civilisationä skall överleva. Hitler vet att han måste besegra oss, pa denna ö eller förlora, kriget.”
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 19 juni 1940
N:r 139