Nytt från idrottsfronten.
Av Riclin.
Idrottsriksdagen är över. Man drar en lättnadens suck. Ty starkt engagerat folk får ligga i 4 dagar. Sammanträde på sammanträde … Och alltid äro inte dessa sammanträden så värst trevliga.
Några större sensationer inträffade enligt min mening inte. Att Salchow skulle få lämna ordförandeskapet i Skridskoförbundet var ganska självklart. Och att hr Tegner i Gångförbundet skulle lyckas få till efterträdare på ordförandeposten en person, som aldrig sysslat med förbundsarbete inom idrotten, var likaledes alldeles klart. Dessutom hade ju TT plockat fram ytterligare ett par kandidater, vilka voro fullkomligt okända för gångfolket. Jag har för mer än 5 veckor sedan för TT framhållit, att han skulle misslyckas, alldeles särskilt därför att förbittringen över ”att ingenting gjorts i år i Gångförbundet” var stor landet runt. Men TT har inte velat höra på det örat.
I skridsko kom nu den timide Anderberg och i gång författaren till dessa rader, alltså den omdebatterade Eric Linde, som man ansett gå fram ”som en tank”. Med 10 röster mot 3 framfördes Linde som styrelsens kandidat till ordförandeposten. Och han blev på årsmötet enhälligt vald. Någon kupp har inte förekommit. Lika litet som den nye ordföranden ”värvat fullmakter”, lika litet har han värvat röster bland mötesombuden. Han ställde sig inte heller till förfogande, förrän en klar styrelsemajoritet förelåg. Och den saken var klar först dagen före årsmötet.
Det råder inte minsta tvivel om att TT uträttat oerhört mycket för gångsporten. Särskilt i starten — på senare år har han inte sysselsatt sig med arbetet på bred front. Vilket varit ett misstag.
Tegnér kom nu inte ens med i styrelsen, men bad att få bli, suppleant. Och dte fick han ju så gärna trots att, många röster höjdes mot även detta lilla uppdrag åt honom.
För egen del tror jag, att den nya styrelsen kommer att kunna arbeta litet effektivare, ty sammanhållningen är starkare än någonsin förr. Och viljan till arbete är avsevärt större än under det senaste året. Misslyckas man, så blir det tillfälle till halshuggning om 1 år …
RIKSFÖRBUNDSMÖTET biföll i alla punkter omorganisationskommitténs förslag. Därmed skall det väl bli litet lugn och ro inom R. F. Valberedningen fick dock en något misslyckad sammansättning, i det att ett stort antal överstyrelseledamöter invaldes. Förbittringen över att Sigfrid Edström föreslogs till ordförande var oerhört stark, ty ?dström är en gammal man, som håller på att inga revolutionära omkastningar skall få ske i överstyrelsen. Nämnes namnet Edström, så ställer man emellertid inte upp en motkandidat — alltså blev Edström vald. ”Nästa år ska det bli ändring på det här”, var dock allmänna meningen. Ty det kan med skäl förväntas, att överstyrelseledamöterna Edström, Bredberg, Råberg, Bo Ekelund o. s. v. ”sätta sig” på de ”enklare” valberedningsledamöterna, som säkerligen inte få mycket att säga till om. Kommer det till nästa års riksförbundsmöte ett valberedningsförslag om att gamla gubbar skola omväljas eller inväljas, så köra naturligtvis specialförbunden återigen fram med kravet på att få sätta in en man i överstyrelsen.
ÖVERSTYRELSEVALET blev spännande. Det har varit fråga om att inte återvälja överstelöjtnant Ernst Bredberg, svensk idrotts mäktigaste man, eftersom han är ordförande i förvaltningsutskottet. Råberg och Sixtus Janson talade dock varmt för Bredbergs omval, mot vilket man inte kan ha något emot. Han är en rättrådig och klok man, men man är misslynt med dels att han är 62 år gammal (”Idrotten är en ungdomsrörelse”), dels att han är så ”försiktig” att han anses stå hindrande i vägen för utvecklingen. Dessutom var Bredbergs omval inte nödvändigt, ty Sixtus Janson eller Råberg vore en prydnad för ordförandestolen i FU.
Men, som sagt, när valet nu skett, så kan man inte ha anledning att klandra det. Tvärtom: det är gott!
Andra ”osäkra namn” voro Anton Johanson och Tegnér. Båda räddade sig med ett nödrop. 4 röster mindre på Anton och 2 mindre på TT — och de gamla antagonisterna voro ställda utanför ÖS !
Man noterar med största tillfredsställelse, att ÖS tillfördes så starka namn som Tage Ericsson, Moholm, Eric Balek, Stockholm, och Göran Hultin, Gävle. Friskt blod … Men man beklagar, att Sven Sandstedt, en man som alltid säger sin mening utan omsvep och som varit en frisk fläkt inom ÖS, nu avsade sig omval.
Det blir nog åtskilliga ÖS-förändringar under de närmaste åren. Och det behövs, ty medelåldern är 50 år. Ungdomar i 40-årsåldern storma nu fram. Folk, som har kontakt med den levande idrotten …
Till slut må sägas: jag är inte alls förvånad över att Svenska Idrottsförbundets årsmöte ”pensionerade” Malmgren i Falkenberg. Däremot var Brunes’ uteslutning ur styret ett misstag. Brunes har varit en av Idrottsförbundets allra bäst och mest arbetande VU-ledamöter.
Regementets handbolls-serie
fortsätter i kväll med två matcher. Kl. 18,30 mötas Ksp.-komp. och 7 komp. samt omedelbart därefter 2 komp. och Furirerna. Lindell och Thorndahl gå domare.
Visby bordtennisklubb
besökte i söndags Fårösund för att spela en match i bordtennis mot Fårösunds gymnastik- o. idrottskamr. Det blev en överlägsen seger för Visby med siffrorna 11-0. Fårösundspojkarna voro dock betydligt bättre än vad resultatet utvisade, och i många matcher måste 3 set spelas för ett avgörande. Visbypojkarna vunno naturligtvis mera på sin rutin. I Visby-laget debuterade för första gången en kvinnlig bordtennisspelare Gerd Fries som vann sin match mot E. Dahlström. Hon spelade lugnt och säkert och var aldrig hotad trots att Dahlström ingalunda spelade dåligt. Av fårösundspojkarna spelade L. Nordgren, A. Andersson, K. E. Vallin och J. Johansson utmärkt.
Matchresultat blevo i övrigt:
Visby–Fårösund 11-0.
A. Olofsson—G. Nilsson 2-0.
A. Jakobsson—I. Nilsson 2-0.
P. Vesterberg—S. Pettersson 2-0.
G. Fries—E. Dahlström 2-0.
A. Lutteman—L. Nordgren 2-1.
H. Svärd—A. Andersson 2-1.
T. Dahlström—N. Söderberg 2-0.
B. Olsson—K. E. Vallin 2-1.
E. Dahlström—S. Pettersson 2-0.
S. Jonasson—L. Sjöblom 2-1.
I. Ekvall—R. Johansson 2-1.
Gotlands Allehanda
Tisdagen den 29 November 1938
N:r 277