VALLSTENA, 20 febr.
En vinterknäpp med några få köldgrader, halka och stundom rykande snöyra har på sistone gästat våra trakter. På fält och i skogar ligger nu ett skyddande täcke av hårdsmält snö, som efter det senaste tövädret med åtföljande köldnätter blivit försett med skare och nu utgör ett hinder för rapphöns och fasaner i deras vinterproviantering. Det torde därför snart vara av behovet att vi människor börja tänka på att räcka även dessa slag av våra markers inbyggare en hjälpande hand. Utfodringen av änder har även inom denna trakt på vissa håll ägt rum. Men trots detta vackra bevis på mänsklig omtanke och barmhärtighet mot det vilda har dock en omfattande decimering av de under förvintern så talrika andkullarna ägt rum. Att det huvudsakligen varit hungern som orsakat massdöden torde tydligt framgå av de döda, fullständigt utmärglade andkropparna, som anträffas här och var i markerna.
Syföreningsanktion hölls i går kväll i församlingssalen härstädes under stor tillslutning av intresserade. Det var den kyrkliga syföreningen inom socknen som denna gång bjöd ut sina syföreningsalster och skänkta godsaker, och affären gick bra. Under sammankomsten däruppe, som omedelbart föregicks av passionsgudstjänsten i kyrkan, utförde även skolbarnen en del sångnummer, som livligt uppskattades. Bruttoinkomsten av auktionen uppgick till nära 200 kr. och tillfaller fonden för kyrkans förskönande.
En vacker ek fälldes häromdagen på Medebys ägor, i en löväng på norra stranden av Linamyr. Dess omkrets var vid stubben (cirka 25 cm. över marken) tre meter, alltså en genomskärning av en meter. Vid pass 7 ½ aln över marken var omkretsen ännu 270 cm., genomskärningen alltså 90 cm., varvid ännu några vackra stockar kunde tagas ur densamma. Det mest anmärkningsvärda med denna ek var dock icke dess vackra växt och dess storlek utan fastmer den tämligen korta tidsperiod, på vilken den synes ha växt upp. Arsringarnas antal vid stubben uppgingo nämligen endast till 97, och vill det alltså synas som om trädet ifråga endast skulle vara omkring 100 år gammalt. Jordmånen på platsen utgöres av djup mylla på lerbotten, som även under torra somrar håller sin fuktighet, vilket kan tänkas ha varit den bidragande orsaken till att årsringarna å samtliga ekar som fällts på platsen nått en tjocklek av över ½ cm.
Gotlands Allehanda
Tisdagen den 23 februari 1937
N:r 44