Bilfylleristerna bli för talrika, säger landshövdingen.
— Icke mindre än 14 fall av körkortsindragningar har länsstyrelsen måst företaga under november och december månader. Därigenom har antalet indragna körkort under år 1936 kommit att stiga till 29, medan antalet för 1935 var 13 och för år 1934 18. Tidigare har det också hållit sig omkring samma siffra. Det har alltså i år skett en anmärkningsvärd ökning.
Det är landshövding Rodhe, som konstaterar dessa beklagliga fakta. Han har ansett saken vara av en så allvarlig innebörd, att han velat lägga fram den för pressens representanter, för att påkalla allmänhetens uppmärksamhet på denna synnerligen oroväckande utveckling.
— Enligt lagen har länsstyrelsen nu möjlighet att i uppenbara fall utan avvaktan av domstols beslut verkställa dessa indragningar. I andra mera tveksamma fall avvaktas domstolarnes utslag. Av de 29 fallen hittills i år ha 17 dömts för fylleri vid ratten, i ett par fall ha förut illa anskrivna personer varit dömda för fylleri utan samband mod bilkörning. En har blivit dömd för spritsmuggling, vilken förseelse ådagalägger, att personen i fråga icke är sådan, att han bör anförtros körkort. De övriga ha blivit överbevisade om vårdslöshet under bilkörning, om man undantar två fall, där körkortet på grund av sjukdom eller vanförhet återkallats. Dessbättre äro de yrkesmässiga bilförarne icke så stor del, av hela antalet — endast 6 av årets 29.
Det är verkligen anmärkningsvärt med en sådan frekvens av fyllerister, säger landshövdingen, i synnerhet om man tar i betraktande de stränga straffbestämmelser, som gälla för sådana förseelser, i regel fängelse. En sak vore kanske, om tidningarna toge till princip, att i rättegångsnotiserna utsätta namnen på personer, som bliva dömda för dylika förseelser. Annars kan ju straffet vara drygt nog — en månads fängelse går väl, men sedan kommer indragningen av körkortet under minst sex månader, oftast längre tid, och det betyder mycket för en yrkeschaufför. Ibland kan det också föreligga verkligt ömmande omständigheter, om inte så mycket för den dömde själv, så för hans familj.
Men det finns också på sina håll en långt driven ansvarslöshet. Nyligen visade en utredning i fråga om en bilist, som kört i diket, att han föret tagit ett par halvor, därefter
å 8 supar ”i konjaksglas”, sedan 2 supar och pilsner till maten. Då ansåg han sig vara färdig att sätta sig vid ratten och köra. Det gick förstås i diket.
En annan, som var åtalad för att ha kört över en kvinna, hade under stadsbesöket tagit två halvor, därefter druckit direkt ur flaskan, så druckit pilsner och därefter under hemvägen ånyo haft flaskan framme och druckit ur denna. Han kunde ändå icke fällas för onykterhet, ty alkoholprocenten i blodet var endast 0,98 pro mille, men naturligtvis var spriten en bidragande orsak till olyckan.
Men det är inte endast stadsbesöken, som innebära frestelser till onykterhet. Särskilt lastbilsförarne falla ibland offer för snälla människors spendersamhet. I ett fall för någon tid sedan, hade lastbilsföraren kört ut på morgonen utan att ha ätit, på första stället han kom blev han bjuden på en sup, på andra stället likadant, och efter en stund inträffade olycka. Allmänheten har en stor skuld till dessa händelser, ofta är det denna missriktade vänlighet att bjuda bilförare på sprit, som blir orsaken till deras belägenhet. Om det kunde gå upp för folk, att man inte får göra på detta sätt! Det händer ju förresten också på turistresor och utflykter, att man har brännvinsflaskan med sig, och naturligtvis skall chauffören bjudas! Sedan bär det rakt i fördärvet.
Det har t. o. m. konstaterats i ett fall, att det hör till seden i en affär på södra Gotland, att chaufförer bjudits in på kontoret på on sup. Man tycker att sådant hörde en förgången tid till och borde icke kunna förekomma i våra dagar.
Vissa tråkiga olyckor i höst ha ju icke haft direkt samband med spritbruk utan ha vållats av vårdslöshet under körningen. Men om vi först och främst finge bort fylleristerna, skulle en stor vinst vara gjord.
Man skulle också önska, att folk vore lite mera hyfsade och artiga, när de körde bil. När folk möts i dörrar eller promenerande på gatan, så försöka de att ta hänsyn till varandra. Men det bryr man sig inte om, när man kommer ut på vägarna i bil. Hur många är det som sakta farten, när en annan bil ger signal och vill köra om? Den omkörande får satta upp farten ännu högre. Det finns också, bilister, BOM tyckas vilja reta sina modtrafikanter genom att spärra vägen för omkörningar. Vilken fara detta innebär på våra smala vägar, behöver inte särskilt påpekas. Vi behövde mera hyvning och vägvett!
I detta hänseende kunde man också ha anledning att taga i tu med do motorcyklister, som fara nattetid med öppna spjäll, trots att vi ha »tyst trafik», men det förefaller å andra sidan, som om motorcyklarnas antal skulle hålla på att minskas så det oljudet kanske försvinner efterhand. Cyklisterna i staden ha ju fått ordentligt påskrivet förut och det kan, nog också behövas, menade landshövdingen.
Det är att hoppas, att landshövdingens allvarliga maning till motorförare och andra att djupt begrunda dessa saker, röner beaktande. Det måste verkligen göras nigot för att få en ändring i de påtalade missförhållandena.
Gotlands Allehanda
Lördagen 19 December 1936
Nr 296