Ha de mött sitt öde på Skarlakansgrundat?
— Talrika fynd sista dagarna.
De fyra försvunna Sandafiskarnes öde år alltjämt höljt i dunkel, men det synes nu icke finnas mycket hopp om att de skulle ha blivit räddade, Vi ansågo i lördags det ännu vara för tidigt att taga förolyckandet för avgjort, då det hårda vädret mycket väl kunde ha gjort att något mindre fartyg utan radio bärgat männen ’men måst lämna båtarna åt sitt öde, varpå dessa blivit vattenfyllda och slagits sönder. Nu har emellertid så lång tid förflutit från försvinnandet att man tyvärr torde få förutsätta att de fyra männen offrat sina liv i Östersjön under arbetet för sitt och de sinas nödtorftiga uppehälle.
Detta antagande bestyrker också av att under lördagen och söndagen en hel del lösa delar till de båda båtarna flutit i land utmed kusten. Vi nämde i lördags om ruffen, som hittats vid Stals klint och som identifierats som tillhörande Koviksbåten. Igår middag anträffades en ruff på stranden strax norr om Fridhem och denna ruff har av beskrivningen att döma tillhört Västergarnsbåten. Denna sistnämda ruff var en stor och ganska kraftigt byggd sådan och den har säkert icke lossnat från sin plats ombord utan efter mycket starka på-känningar. Vid Norderstrand här i Visby har man hittat ett roder, som torde vara från Koviksbåten, en rulle med järnstag, sådan som man använder för upphalning av näten, samt en styrhytt. Vid Skälsö har också upphittats en styrhytt. Båda båtarna hade som brukligt är ett slags skydd, som man satte upp å rufftaket framför luckan och som man kallade för styrhytt. Dessutom har man litet varstädes efter kusten funnit åror från båda båtarna, en korg, som tillhört Melin samt en kudde, luckor etc.
En teori om hur olyckan tillgått.
Lotsförman Harding, som ju är gammal och van vid både farvatten och fiske, har för oss framlagt en teori, som dess värre förefaller att vara trolig. Enligt hans mening har Koviksbåten observerat, att Västergarnsbåten fått motorstopp och gått ned till densamma för att hjälpa Melin och Smitterberg. Fiskarne vilja ju alltid gärna tillbaka till sina baser och detta var ju ogörligt för de nämda fiskarne, som bara hade seglen. Koviksbåten har så tagit Västergarnsbåten på. släp och man har beslutat sig för att söka komma i lä under Utholmen och in på insidan av denna. Mellan Utholmen och Skarlakansgrundet finnes en smal ränna in mot land, ensmärken äro under dagen Västergarns och Sanda kyrkor ens, under natten lyser en sektor av Skansuddes fyr in över denna ränna. Här kan bogsertrossen ha sprungit eller eljest något missöde inträffat, som kommit båtarna att stoppa upp, man har måst söka få en ny tross över till Västergarnsbåten eller något dylikt. Härunder ha båtarna av vind och ström drivit ned på Skarlakanegrundet och innan de vetat ordet av ha de gått förlorade i grundbrotten där. Som skäl för att båtarna icke brutits ned i öppna sjön anför man, att båtarna voro goda sjöbåtar, som visat sig dugliga och sjösäkra, att besättningarna, i varje fall Melin på Västergarnsbåten, som var gammal sjöman och fiskare, voro vana vid både båtarna och farvattnen, som de kände som sina stuggolv. Det kan därför anses otroligt att båtarna gått under på öppna sjön, utan någon olycka måste ha inträffat, som kommit oförberett över männen. Att de båda båtarna varit tämligen tillsammans vid olyckan kan också anses bevisat av, att strandfynden varit blandade av delar från båda båtarna. I grundbrotten på Skarlakan ha båtarna blivit vattenfyllda, motorerna ha dragit ned dem och de ha sjunkit — otroligt är därför icke att de stå kvar på ända på grundat, om nu icke aggan och bakströmmen dragit ut skroven på djupt vatten.
Man är idag ute och undersöker Utholmen och stränderna däromkring.
Det ligger sorg och förstämning över Sanda och Västergarn. Alldeles till jul ha fyra familjer förlorat sitt manliga stöd, make och far. Deltagandet med de så hårt drabbade är stort. Icke minst är situationen beklaglig då de fyra barnrika familjerna samtliga äro i små omständigheter och sakna medel. Det är tydligt att något bör göras och göras snart för att i första hand hålla nöden från dörren, då nu familjeförsörjaren i alla fyra fallen ryckts bort från maka och barn.
De omkomna äro Konrad Melin, Lekarve, 50 år, Karl Smitterberg, Lekarve, 36 år, Anders Westberg, Botvide, 40 år, och Gustaf Pettersson, Hemmungs, 46 år, alla i Sanda socken. Alla fyra efterlämna maka samt dessutom barn, Melin fyra barn, varav två under 16 år, Smitterberg fem barn det äldsta 11 år och det minsta 3 år, Westberg tre barn i åldern 12, 11 och 6 år samt Pettersson, som är omgift, fem barn från första giftet, varav tre äldre och två i åldern 15 och 13 år. Inalles är det alltså fyra änkor och sjutton barn som förlorat sitt stöd just nu till julen.
Hjälp de nödställda med en skärv.
Gotlands Allehanda utlägger idag teckningslistor för tecknande av bidrag till de av olyckan drabbade. Alldeles oavsett vad de framdeles kunna erhålla genom en eller annan fond för ändamålet — Liljewalchska donationsfonden lär bl. a. kunna lämna bidrag — är det nu främst snar hjälp till jul som är behövlig, och vi vädja till våra läsare att efter råd och lägenhet lämna en skärv. Bidraget kunna tecknas och inbetalas å Allehandas kontor, i Gotlands banks kontor i Visby, Hemse, Havdhem, Klintehamn, Roma, Lärbro och Fårösund, och de kunna även insändas direkt till kyrkoherde Henrik Carlson, Sanda, som lovat ombesörja utdelningen av de inkommande medlen.
Ett förlorat hopp.
Igår visste envisa rykten att berätta; att man från Västergarn sett en ångare på fredagsmiddagen ligga nästan stilla i de farvatten, där de saknade fiskarna skulle ha befunnit sig och att man därför hoppas att det varit en ångare, som tagit ombord de saknade. Man kan med största sannolikhet antaga, att den omtalade ångaren varit Gotlandsångaren Gute, som på väg till Klintehamn på fredagsmiddagen vände vid Nyrevs udde, då det blev klart att Klinte inte kunde angöras. Från Gute har man vid den angivna tidpunkten icke iakttagit några fiskare och av fartyg syntes endast en fyrmastad seglare långt till havs. Även detta hopp synes alltså nu förlorat.
Gotlands Allehanda
Måndagen 7 December 1936
Nr 285