vid 1876 års riksdag af Gotlands riksdagsmän.
III
Om anslag för byggandet aj båthamnar vid större fiskelägen.
För dem af denna kammares ärade ledamöter, hvilka hafva sin bostad i närheten af kusterna at Malmöhus, Kristianstads, Blekinge och Gotlands län, år det tvifvelsutan ingalunda obekant, att å de öppna kuststräckorna af dessa län finnes bosatt vid en mängd större eller mindre s. k. fiskelägen, en befolkning, uppgående, enligt de af fiskeri-intendenten insamlade statistiska uppgifter, till ett antal af inemot 15,000 personer, hvilken befolkning uteslutande eller till hufvudsaklig del närer sig genom fiske i Östersjön. De umbäranden och försakelser, detta yrke medför, äro, såsom enhvar känner, ganska betydande.
Fiskare-befolkningen har dock hittills villigt underkastat sig desamma; och endast då anropat staten, kommuner eller enskilde om bistånd, när förhärjande stormar bringat dem olycka eller för ett eller annat år fisket under de förhållanden, hvarunder kustbefolkningen i förut omförmälda län bittills varit i tillfälle att bedrifva detsamma, gifvit så ringa inkomst att denna blifvit otillräcklig för de många familjernas uppehälle.
Att förekomma det icke fisket det ena året gifver mindre inkomst, än under ett annat, ligger naturligen utom möjlighetens gräns; men hvad som både kan och otvifvelaktigt bör göras, det är att sätta den befolkning, som egnat sig åt detta i flera afseenden så nyttiga yrke, i tillfälle att bedrifva detsamma så, att de tillgångar, naturen hvarje är erbjuder, kunna tillgodogöras. Härtill är fiskarebefolkningen vid södra Östersjön icke nu i tillfalle, förnämligast emedan bristen på båthamnar vid fiskelägena hindrar densamma att skaffa sig större båtar, än sådana, som vid annalkande storm med lätthet kunna uppdragas å land. Erfarenheten har emellertid visat, att, när sillfisket, som är hufvudnäringen för fiskare-befolkvingen vid södra Östersjön, invid kusterna slagit fel, detta i de flesta fall berott derpå att sillen, i följd af vissa väderleksförhållanden och strömsättningar m. m., icke, som vanligt, uppsökt grunden närmare land, utan hållit sig längre till hafs å djupare hafsbassiner eller der belägna bankar.
Så har t. ex. åtskilliga år sillfisket vid Blekingska och Skånska kusten varit ringa, men
deremot riklig å hafsdjapet i närbeten af Bornholm, hvarföre de å denna ö bosatte fiskare gjort god fångst, när den å motsatta svenska stranden bosatta befolkningen icke kunnat fånga till sitt lifsuppehälle.
Flere andra likartade exempel kunna äfven från andra orter framdragas, hvilka alla visa att, så framt hafsfisket i södra Östersjön, hvars stora vigt och betydelse såsom näring först genom de i senare åren insamlade statistiska uppgifter blifvit tydligt ådagalagd, skall kunna vederbörligen uppbringas och från en tvifvelaktig födkrok förvandlas till en jemn och god, så måste man sätta den dermed sysselsatta talrika befolkningen i tillfälle att förskaffa sig så stora fartyg att med desamma fiskarena kunna uppsöka fisktillgångarne å de möjligen aflägsna hafsdjup och kuststräckor, der fisken det ena eller andra året uppehåller sig.
För att emellertid fiskarebefolkningen skall kunva anskaffa sig dylika större farkoster, erfordras nödvändigt tillgång å lämpliga båthamnar, åtminstone vid de större fiskelägena, i hvilka hamnar fiskarena kunna hafva skydd för sina fiskefartyg under storm och äfven med nödig säkerhet lauda, vär storm inträffar under pågående fiske längre ut till hafs.
Sådana hamnar kunna vid de flesta större fiskelägen åvägabringas utan synnerligt stora kostnader. Flertalet al de större sydsvenska och gotländska fiskelägena äro nemligen belägna innanför vissa grund eller sandref, å hvilka sjöns svåraste brytningskraft häfves.
Härtill kommer att hamnarmarne ej behöfva utsträckas till större djup, än 4—5 fot, ej behöfva gifvas synnerligt stor längd eller höjd, derjemte, enligt hvad erfarenheten från några ställen lärt, kunna antagas komma att motstå de väåldsammaste stormar, äfven om de Lat byggas af omsorgsfullt timrade stenkistor.
De hamnar, som erfordras och äro tillräckliga för fiskarenas behof, äro sålunda af helt annan art, än de, som sjöfarten kräfver, och kunna derföre, såsom förut är nämdt, med säkerhet erhållas för långt mindre pris, än de senare, synnerligast om vid båthamnarnes byggande tillika tages i anspråk det arbete befolkningen på fiskelägena är i tillfälle att mellan fisketiderna utan betalning verkställa.
Vid de flesta stora fiskelägena vid södra Östersjön torde medelst ett anslag af 4,000 till 6,000 kronor dylika båthamnar kunna åstadkommas. Att ett dylikt belopp, om äfven i och för sig ringa, dock ingalunda i de flesta fall kan åstadkommas af den i allmänhet fattiga befolkning, som hemtar sin näring af fisket, inser hvar och en. Fiskarena vid flera fiskelägen såväl i Skåne som på Gotland, hvilka länge insett behofvet af dylika hamnar, hafva derföre i senare tider vändt sig till sina läns hushållningssällskaper för att erhålla det bistånd de i detta hänseende behöfva. Alldenstund emellertid hushållningssällskapen inom de sydsvenska länen och Gotland, äfven om ett af dem i någon mån bisprungit ifrågavarande behof, med säkerhet icke kunna af sina i vissa län ganska inskränkta tillgångar fylla det anslagsbehof, som på flera ställen inom de anförda länen i omförmälda hänseende står för dörren; och då det anslag af 20,000 kronor, som nu å 6:te hufvudtiteln finnes uppfördt till understöd för mindre hamn- och brobyggnader, väl egentligen måste antagas vara afsedt till understöd för sådana smärre hamnbyggnader, som kunna komma den egentliga sjöfarten till godo, och
icke torde at kungl. maj:t kunna användas eller så vidt jag vet, blitvit användt till understöd vid uppbyggandet af sådana för fiskelägenas behof uteslutande afsedda smärre båthamnar, som vi härofvan angifvit;
då slutligen uppbyggandet af dylika båthamnar vid de större fiskelägena är, såsom ofvan visats, det första vilkoret för att den redan nu betydande hafsfiskebedriften vid södra Östersjön skall komma till full blomstring, men sådana hamnar icke kunna af fiskarena sjelfva åstadkommas; hemställa vi
att riksdagen ville för år 1877 anvisa ett extra anslag af 30,000 kronor, att af kungl. maj:t användas till understöd för byggandet af smärre båthamnar, afsedda för fiskarenas behof vid de större fiskelågena i riket, mot vilkor att åt hvarje fiskeläge, som af detta anslag erhåller del, endast anvisas högst 2/3-delar af det belopp, lägets båthamn, enligt upprättadt och godkändt kostnadsförslag beräknas kosta, och fiskelägets invånare i öfrigt förbinda sig att genom verkställande af arbete eller på annat sätt, anskaffa minst den tredjedel, som för båthamnars åstadkommande är behöfligt utöfver det beviljade anslaget.
Om remiss till Stats-Utskottet anhålles, hvarjemte jag förbehåller mig att till nämda Utskott få öfverlemna de handlingar, som för frågans vidare utredande kunna vara af vigt.
Stockholm den 29 Januari 1876.
A. J. Lyth. Christen Assarsson.
Åke Andersson.
Häruti instämma:
Per Nilsson i Espö.
Sven Andersson i Plöninge.
Gotlands Allehanda
Onsdagen 16 Februari 1876
N:r 13