utgjuter i en insändare i N. D. A:s lördagsnummer — med anledning af det helgerån som nyligen i hans ögon föröfvats mot S:t Olofs ruin — sin vredes skålar öfver oss Vigbybor, om hvilka en mångårig erfarenhet lärt riksantikvarien, att vi väl kunna för besökande skryta öfver fornminnen, men att vi icke för dem ha aktning.
Bäste hr riksantikvarie, äfven vi Visbybor ha en mångårig erfarenhet — af Eder och af hvad förargelse och tidsutdräkt det städse vållat oss, när vi lojalt vändt oss till Eder med anmälan om ett och annat, hvarom anmälan bort göras, hvilket näppeligen nu senast har varit fallet.
Haf godheten att som ett litet exempel eriora Eder afechaktningen kring S:t Hans och S:t Pers ruiner, hvilket arbete afbröts för två (2) år sedan, för att Ni skulle få tillfälle att undersöka lämningarna af en därvid påträffad mursträcka, och som alltsedan — i afvaktan på Ert ännu icke afgifna utlåtande — måst ligga nere, utan att hafva gifvit till resultat något annat än en högst anskrämlig grop, hvarför vi nu två scmrar fått skämmas inför våra sommargästar och turister.
Hvad hr riksantikvarien till sist yttrar i sin artikel om att stadsmuren användts som skottafla såväl för högre elementarläroverkets lärjungar som för artilleristerna, torde nog vederbörande icke lämna obesvaradt.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 16 Oktober 1899
N:r 159