hafva åter kommit i dagen vid gräfningarna i och för kloakledningens nedläggande. I den återvändsgränd, som betecknande nog kallas »säcken» och som till största delen går fram öfver mark, i hvars sköte de återstående resterna af S:t Olofskyrkan gömmas djupt ned, har man nämligen dels vid själfva ingången till gränden påträffat grundmurarna af en åi söder trån kyrkan utskjutande tillbygnad — antagligen ett s. k. vapenhus — hvilka murar man måst spränga sig igecom på två ställen, och dels har man litet längre upp i gränden på ett djup af 1 1/2 meter under markens nuvarande yta anträffat en ståtlig och rikt profilerad pelarbas, bestående af två väldiga kalkstensblock, det undre kvadratformigt såväl ofvan som nedan, det öfre kvadratformigt nertill men slutande upptill med en cirkelrund yta, hvarå det runda pelarskaftet på sin tid höjt sig stolt i vädret.
Den nu funna pelarbasen, som i sin ornamentering erbjuder åtskilligt af intresse, såsom en af rundbågar prydd rundkäl, måste ha tillhört den södra pelaren i tredje pelarparet från väster räknadt Då man ansett olämpligt att åter begrafva den djupt ner i jorden, har den nu upp: tagits och kommer att anbringas på den plats inne i-botaniska trädgården, som förut intagits af den norra pelaren af samma pelarpar.
Alldeles intill den nu omtalade pelarbasen anträffades inemot ett tiotal, med synnerlig omsorg huggna, praktfulla omfattnings stenar (?) af en typ som icke förekommer i någon annan af våra medeltida kyrkor och som helt säkert skola bli föremål för intresseradt studium från sakkunniges sida.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 4 Oktober 1899
N:r 152