Under denna rubrik meddelar St. D.-B. i ett af de senaste numren ett bref härifrån, hvars innehåll förefaller oss synnerligen tänkvärdt och som vi därför tillåta oss att här återgifva in extenso. Brefvet lyder sålunda:
»Samma klagan höres på Gotland som öfverallt på fastlandet, att det är stor brist på arbetsfolk och att priset på arbetskraft är för högt. Den dugligaste delen bland arbetareklassen söker sig till städerna, till de många järnvägsbygnaderna och till industrien. Till följd af de stora myrodlingarna och det intensiva jordbruk, som kräfves för sockerbetskulturen, fordras betydligt större arbetskrafter. Då på de sista tio åren nära 17,000 bar myrar odlats på ön, så erfordrar skötseln af de nyförvärfvade fälten en ökad arbetsstyrka af omkring 2,000 personer. Om man därtill lägger, hvad som som fordras för betkulturen, torde det ej vara för mycket om man antager att 4,000 personer mera än för tio år sedan äro nödvändiga för skötseln af Gotlands jordbruk. Och i samma mån som myrarnas odling utsträckes erfordras en större arbetsstyrka.
Öns fasta arbetarstam anses ej tillräcklig för den gamla åkerjordens skötsel, och kan ej tillräckligt antal lösa arbetare äfven mot hög betalning anskaffas, — Tills på sista åren hafva sådana erhållits mest från Småland. Nu talas om att importera finnar, polacker och galizier.
Men det är ej tillräckligt att hafva lösa arbetare, hvilka sälja sin arbetskraft till den mestbjudande. Af större betydelse är att öka öns fasta arbetarstam med bofasta och ordentliga arbetare. En sådan stam står i sedligt och socialt afseende ofantligt mycket högre än lösa arbetare, de må vara från eget eller främmande land. Den bofaste arbetaren har icke blott intresse för egen ekonomisk förkofran utan äfven för gårdens, kommunens och länets, då han känner med sig att han är en individ i det samhälle, som han tillhör och inom hvilket han har sitt hem.
Skall Gotlands jordbruk kunna föras framåt och ej gå tillbaka, måste på ett energiskt sätt arbetas för att den fasta arbetarstammen ökas.
I egnahemssystemet finnes medlet. En af öns största myrägare har redan tänkt på att ordna »myr-kolonat». Dessa skulle förläggas i kanten af myrarna, där ofta vikar gå in i den begränsande skogsmarken eller oregelbundna figurer finnas, som lämpa sig väl för ändamålet. Den ordentliga och dugliga arbetaren, som önskade förskaffa sig ett eget hem, skulle såsom gåfva erhålla 0,5 har odlad myr, med skyldighet att inom viss tid bebygga kolonatet. Bygnadslån borde lämnas, om så vore nödigt, att genom arbete afbetalas under vissa år. På samma vilkor skulle äfven kolonisten hafva rättighet att köpa mera jord, men borde han aldrig hafva större lägenhet än att högst halfva arbetstiden åtgick till densammans skötsel, så att han kunde lega ut sin öfriga tid till den jord, på hvars ägor kolonatet var beläget, eller till andra.
Tanken är vacker och tillika så praktisk, att den förtjänar realiseras på många af Gotlands myrar, som äro mycket lämpligare till arbetarekolonat — på grund af jordens bördighet och klimatiska förhållanden — än mellersta och södra Sveriges mossar eller Norrlands myrar».
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 9 Augusti 1899
N:r 120