Under takåsen till Barlingbo mejeri hade ett svalpar denna sommar bygt sitt lilla bo. Men af någon anledning — om det varit slarf vid byggandet eller om småttingarna voro för ostyriga, veta vi ej — föll en dag det lilla nästet till marken, och två af de små svalebarnen slogo ibjäl sig i fallet. Ängsligt flögo far och mor omkring sina ännu lofvande husvilla små och visste sig ingen råd.
Men i nödens högsta smärta uppenbarade sig en hjälpare, som på ett mycket fyndigt och originelt sätt afhjälpte svalfamiljens bostadsbrist. Det var disponent Engelke vid mejeriet, hvilken tog en medelstor blomkruka, hvari han varsamt lade resterna af det sköflade boet samt de ännu lefvande ungarne, för hvilkas bekvämlighet han i krukan lade litet ren, hvit vadd. Därpå hissade bhan upp det nya boet på det gamlas plats under takåsen, och nu fröjdas och trifvas medlemmarna i svalfamiljen i sitt nya, ovanliga bo mycket mer än i det gamla bräck liga nästet.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 31 Juli 1899
N:r 115