står nu, som vi i vårt föregående n:r omnämde, fix och färdig i sitt nydanade prydliga skick, Grönskan frodas där och blommorna prunka, och öfver det hela kastar vattenkonsten sina glittrande, friska kaskader.
Själfva vattenkonstens anordning är enkel men artististiskt uttänkt och genomförd och därför också synnerligen tilltalande. På ett stenröse, som höjer sig ur vattnet, med högra foten lätt stödd mot ett granitblock och armarna höjda öfver den mjukt formade halsen, sitter en kvinnofigur, hållande ett ymnighetshorn öfver sin högra axel och skådande ned i den nedanför porlande vattendammen. Ur hornet framforsar en tät knippa af klara vattenstrålar, och rundt om hufvudfiguren skjuta liksom på lek fina vattensprång mellan stenblocken upp mot den på klippan hvilande ungmön, men nå henne ej utan gjuta sitt milda duggregn ned i cisternen vid hufvudgruppens fot eller bevattna äfven stundom med milda skurar de ännu späda men i allmänhet lofvande planteringarna omkring bassängen.
I dammens tre hörn — dammen har formen af en 3-uddig stärna — sitta snusförnuftiga, spottande grodor, en i hvart hörn, och sända strålar af glittrande vatten ut öfver dammens yta.
Det hela gör ett täckt och behagligt intryck på åskådaren, och man stannar gärna och länge för att njuta af denna lilla gröna oas och lyssna till vattnets stilla porlande.
Hedern af att vi fått denna vackra tillökning i antalet af de anordningar, som hittills gjorts för vår stads förskönande, kunna ju, i större eller mindre grad, alla de, som bidragit med gåfvor till densamma, tillägna sig. Men först och främst böra de män, som stått i spetsen för företagets utförande och som brakt det till en så i alla afseende lyckad lösning, därför hafva samhällets särskilda honnör.
Ing. Börring och artisten K. Romin hafva, genom oegennyttigt uppoffrande af tid och arbete för Packhusplanens ordnande, på ett hedrande sätt fäst sina namn vid det modärna Visbys försköningshisloria.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 26 Juli 1899
N:r 112