Som å annat ställe i dagens n:r meddelas, beviljade stadsfullmäktige i går infäste åt cementfabriken å n:r 58 söder om staden. Nu är väl meningen att å tomten uppföra ett nytt boningshus, och därigenom beröfvas allmänheten en omtyckt och gärna besökt promenadplats.
Och än mer. I och med infästeansökans beviljande visade stadens fäder ett förunderligt prof på otacksamhet mot den man, som genom egna uppoffringar och af intresse för vår stads och dess omgifningars förskönande förvandlat den nu åt cementfabriken infästa tomten till en liten treflig park, som, om den fått gå fri för det krassa affärsintresset, med tiden skolat komma att bli en den härligaste promenadplats. I många år har man sett skaparen af den lilla anläggningen, häradskrifvare Th. Bergman, med egen hand sköta, odla och vårda det lilla området, och på egen bekostnad har han bl. a. där utplanterat femton vackra parkträd.
Och nu löna stadens fullmäktige hans möda med att genom ett infästes beviljande ödelägga hela hans vackra vatk. I en skrifvelse till fullmäktige i går bad han om räddning för sitt verk, men han talade för döfva öron.
En ödets ironi, eller hvad man skall kalla det, var väl också det att fullmäktige beviljade anslag med 500 kr. till ett nytt på enskild väg påbörjadt förskönings arbete i staden, nämligen Packhusplanensförsättande i värdigt skick, på samma gång som de med otack tilläto sköflandet af en annan plantering, som ej kostat dem ett öre.
Man kommer här ofrivilligt att tänka på det gamla budet att ej låta den högra handen veta hvad den vänstra gör, men ock på det åldriga ordspråket, att »otack är världens lön».
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 10 Maj 1899
N:r 70