Södra häradsrätten.
Vilda sällar. Inför södra häradsrätten ha i dag ransakats drängen Johan Dahling, stenhuggarne Rikard och Otto Larsson samt drängen Lars Lundgren, hvilka påskdagen på e. m. i och invid Burgsviks metodistkapell ställt till ett vildt uppträde samt äfven svårt misshandlat stenhuggaren Karl Jakobsson.
Efter att å gästgifvaregården ha berusat sig, begåfs de sig till kapellet där Lundgren tillstälde bråk och störde gudstjänsten. Dahling passade för sin del på att, då de kommo ut ur kapellet, fasttaga Karl Jakobsson och tilldela honom ett slag i hufvudet med en sten, så att ett väldigt krossår uppstod De tre andra blandade sig nu äfven i tumultet och tilltygade Jakobsson ganska illa. Denne tog då sin tillflykt till kapellet, men förföljdes äfven dit af våldsverkarne, och en af dem gaf honom framme vid predikstolen ett slag med en sten i huvudet.
J. sökte nu åter undkomma, men fasttogs och släpades af de vilda sällarne ned mot dörren. Han blef nu dock af and a tillstädeskomna befriad ur deras våld o b fördes, blödande ur flera sår, i säkerhet.
Genom uppträdet blef gudstjänsten i kapellet afbruten och allmän villervalla bland de i densamma deltagande uppstod.
Vid dagens ransakning erkände Dahling för in del hvad som lades honom till last, dock tilläggande, att han varit så berusad, att han ej vetat hvad hau gjort.
Rikard Jakobsson däremot förnekade, att han deltagit i misshandeln af J. men väl själf fått ett slag af Jakobsson. Inne i kapellet hade han visserligen varit mea endast för att lugna de andra därinne varande, stojande kamraterna.
Drängen Otto Larsson, den tredje deltagaren i uppträdet, förklarade sig ej minnas något af alltsammans utom att han själf fått ett slag i hufvudet, af hvem visste han ej.
Åkl. uppgaf emellertid, att L. slagits alldeles vildt och i sitt ursinne ej vetat hvem han slagit, utan bl. a. äfven träffat en af kamraterna med en sten i ansiktet så att ett svårt sår uppstått.
Den sista och den fjärde af de fyra fridstörarne var drängen Lars Lundgren, hvilken egentligen varit den som stält till uppträdet inne i kapellet och afbrutit gudstjänsten. Han förklarade sig alls ej ha misshandlat Jakobsson det minsta. Att han uppträdt störarde i kapellet en eller annan gång samt att han uppmanats att vara lugn vidgick han.
På alla utom å Lundgren yrkade åkl. ansvar för misshaudel å allmän väg å sabbat, för störande af friden i gudstjänstlokal och för fylleri. Å. Lundgren yrkades ansvar för upprepade störande tilltag i kapellet och särskildt för deltagandet i att utsläpa Jakobsson ur kapellet.
I målet hördes ej mindre än fem vittnen, af hvilkas utsagor tydligt framgick, att alla de fyra tilltalade varit delaktiga i misshandeln å Jakobsson samt i störandet af gudstjänsten.
Ett af vittnena upplyste, att man, vid det förhör som omedelbart efter uppträdets slut hölls inne i kapellet, på den plats där svaranden. Lundgren setat, funnit tvenne stora stenar, däraf den ena var blodig. Då han satte sig på platsen funnos ej stenarne där.
L. medgaf att han haft stenarne med sig in men ej användt dem att kasta med.
Hos Rikard Larsson påträffades dessutom vid förhöret en blodig knif.
Åkl. begärde uppskof för att förebringa vidare bevisning och för att inkomma med slutpåståenden.
Svarandena bestredo detta, och Lundgren anhöll att bli försatt på fri fot. Med ogillande af svar:s yrkande uppsköt rätten målet till 21 d:s och skola samtliga kvarsitta i häktet.
Den för mordbrand misstänkte och därför häktade f. handlanden Anton Jakobsson från Hemse ransakades i dag ånyo å länsfängelset.
Sedan protokollet från föregående ransakning föredragits och med några små anmärkningar af svar. godkänts, företogs ett kort korsförhör med svar., hvarvid han vidhöll de uppgifter han förut i saken lämnat.
Åkl. påpekade, att svar. uppgifvit, att hans hustru burit upp sängkläderna i rummet, men denna uppgift hade befunnits falsk.
Svar. genmälde, att han aldrig påstått detta och att uppgiften därom i förhörsprotokollet berodde på en missuppfattning. Han hade själf sista fredagen i Februari burit upp kläderna, emedan en handelsresande hyrt vindsrummet och skulle ligga där.
Härpå hördes tre vittnen, polis J. A. Bäckström, jordbrukare G. A. Johanrsson och stationskarlen D. A. Sjöberg.
Vittnet Sjöberg berättade, att han vid 7-tiden på morgonen den dag eldsvådan skedde, af en grannkvinna uppmärksamgjorts på eldsvådan och skyndat till platsen, Jämte andra personer inträngde han i vindsrummet, som var mörkt och fyldt af en tät rök, och när dörren öppnades, flammade elden upp. Han hämtade genast vatten och kastade det öfver lågorna, som först visade sig vid kakelugnen, där julgransfoten anträffades.
Vittnenas utsagor stämde för öfrigt alldeles med förhörsprotokollet. Ransakningen fortsätter ännu när tidningen går i press.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 15 April 1899
N:r 56