Roma och Polhem skadade.
Natten till i går inträffade ute till hafs och i närheten af våra kuster en olyckshändelse af ganska allvarlig karaktär, men som dock dess bättre ej fick hela det omfång den kunnat få, om olyckan på allvar varit framme, Vid 12-tiden på natten råkade nämligen ångaren Polhem, som på onsdagsaftonen i vanlig tid afgick härifrån, medförande last och ett 20-tal passagerare, att under klart väder komma i kollision med vår nya lastångare, Roma, som var på väg hit ner från Stockholm på sin första resa i denna riktning, sedan ångaren inköptes.
Roma, som afgick från Stockholm på onsdags e. m. vid 2-tiden, mötte Polhem i närheten af Stenkyrke fyr, och det var där sammanstötningen inträffade.
Om olyckan, som naturligtvis kommer att blifva föremål för vidare utredning i form af sjöförklaring, ha vi hos såväl befälet ombord på Roma, som å Polhem inhämtat redogörelser, hvilka vi här hvar för sig .och så ordagrant som möjligt efter vederbörandes egna utsagor meddela.
Hvad Romas befäl berättade.
Ångaren Roma, hvilken, såsom nedan synes, vid kollisionen erhöll rätt stora skador, förmådde dock liksom Polhem, att strax efter missödet fortsätta sin resa till bestämmelseorten och framkom hit vid 4-tiden i torsdags morgse och förtöjde i inre hamnen, på den plats där ångf. Klintehamn eljest plägar lägga till.
Det skick, hvari ångaren vid framkomsten tedde sig, visade genast, att den varit utsatt för ett allvarligt missöde, och som en löpeld spred sig genast på morgonen i staden ryktet om olyckan. Det hette då genast, att Roma sammanstött med Polhem och att den senare ångaren gått till botten. Senare modifierades ryktena därhän, att Polhem väl ej sjunkit utan förmått fortsätta resan men att restauratrisen ombord, hvilken skulle ha legat i en hytt, belägen just på den punkt där Polhem vid kollisionen träffades, erhållit. skador, som medfört döden. Äfven detta rykte visade sig dess bättre vara falskt, och det konstaterades snart, att ingen ens blifvit skadad.
Då vi på f. m. i går infunno oss ombord för att af kapten Edm. Smitterberg erhålla närmare underrättelser om missödet, funno vi denne af helt naturliga skäl mycket upprörd och föga benägen att lämna upplysningar om förloppet. Också hade han ej heller egentligen bäst reda på händelsen, då han vid olyckans inträffande hade frivakt och förste styrman Sandqvist var den, som hade befälet ombord. Vi uppsökte därför denne för att utfråga honom om detaljerna och erhöllo af honom följande upplysningar om huru det hela tillgått.
Ångaren Roma, som egentligen skolat afgå från Stockholm till Visby i måndags, afgick, tillföljd af försenad lastning, ej förrän på onsdags e. m. kl. 2. I god kondition – och med . full last om bord styrde ångaren kurs mot destinationsorten, och gick resan, utan att något anmärkningevärdt inträffade, till kl. ungefär 11 på aftonen samma dag.
Vid 11-tiden syntes i fjärran ljuset från en hvit lanterna, som sedermera visade sig vara ångaren Polhems topplanterna. Vädret var det härligaste med laber vind och hög, klar luft. I något mera än en halftimma såg man endast topplanternan från det mötande fartyget; och Rama bibehöll oförändradt sin kursa.
Snart fick man emellertid sikte på den mötande ångarens babords (röda) lanterna men bibehöll ändå enligt navigationsreglerna kursen oförändrad, och Roma visade följaktligen själf för den mötande ångaren äfven babords lanterna. Snart nog fick man emellertid sikte äfven på styrbords (gröna) lanterna från den mötande ångaren. Då gaf styrman Sandqvist, hvilken som sagdt hade befälet, fortfarande i enlighet med styrreglerna, order till rorgängaren att hålla styrbord hän om den mötande.
Så skedde äfven.
Men ångaren som mötte fortfor alltjämt att visa såväl topp- som styrbords- och babords lanterna, hvaraf man slöt, att ångaren styrde babord hän. Detta gaf styrman S. anledning att gifva order till rorgängaren om att hålla ytterligare styrbord, hvilken order äfven omedelbart blef åtlydd.
Under tiden hade ångarne kommit hvar andra oroväckande nära, hvilket gaf styrman S. anledning att förvånad spörja utkiken:
— Hvad kan han mena med att han håller så nära ned på oss?
— Kanske vill han preja an oss, blef utkikens svar.
Men den sydifrån kommande ångaren närmade sig allt mer, och situationen blef kritisk. Styrman S. kommenderade då »dikt styrbord» och rorgängaren erhöll vid denna manöver hjälp af utkiken, som äfven rusat till ratten. Styrmannen signalerade dessutom forcerad fart till maskinisten, och det såg en sekund ut, som om den öfverhängande faran skulle kunna undvikas.
Men detta lyckades ej. Ty inästa sekund skedde katastrofen. Med full fart rände Roma upp på den mötande ångaren och körde sin stäf upp mot styrbords sida på dennes bog. Att törnen skulle vara af våldsam verkan är lätt att förstå, då båda ångarne gingo med full fart. Också skakade Roma, som ingalunda är klent bygd, som ett asplöf och reste fören hotfullt öfver vattnet.
Kapten Smitterberg, hvilken, som förut sågts, hade frivakt och låg och sof i sin hytt, vaknade ögonblickligen vid törnen och rusade upp på däck. I den första villervallan ombord kunde man ej noga öfverväga situationen. Man befrade emellertid det värsta och gjöorde sin genast redo ait gå i båtarne; om ???? skulle behöfvas.
Kapten Smitterberg rusade emellertid till signalpipan och gaf signal om assstens. Då han nu kastade en blick den kolliderade ångaren, såg han genast att det var Polbem, hvilken han ju välkänner till från egen tjänstgöring son styrman ombord på densamma.
Polhem var då ännu nära invid Roma men gjorde tecken att vilja aflägsna sig hvarför kapten Smitterberg ropade öfver till densamma:
— Hvad ni gör, så stanna! Det är Roma som kolliderat.
Men Polhem fortsatte det oaktadt bort från olycksplatsen och försvann snart ur sikte. — Efter kollisionen sändes genast en man att pejla vattnet i tankarna, och fann man då, att sammanstötningen ej förorsakat någon läcka i Romas skrof, utan kunde ångaren utan vidare fortsätta resan mot Visby, dit den, som sagdt, några timmar därefter anlände.
Som vi förut nämt, väckte missödet härstädes det största uppseende, ty det är något rent af oerhördt, att en olycka af allvarligare beskaffenhet drabbar våra af lyckan hittills ovanligt gynnade ångare. Också strömmade under hela gårdagen skaror af nyfikna ned till bron för att taga den skadade ångaren i betraktande, där den låg skamfilad i stäfven men eljest väl bibehållen och lossade sin last, som bestod till största delen af gödning och för öfrigt af diverse gods.
Sedan ångaren lossat den del af lasten som var destinerad till Visby och intagit en del nya kolli, afgick den kl. 4 i går e. m., efter provisorisk reparation af skadorna, på sin ordinarie tur till landthamnarna, därifrån den uppgår till Stockholm för att få sina skador fullständigt reparerade.
Medan ångaren i går låg här i hamnen företogs af därtill apmodade besiktningsmän, nämligen ombudsman C. P. Landström, sjökapten G. C. Holst och ingeniör O. Lilja, besiktning af skadorna, hvarvid utröntes, att
Romas skador
utgöras däraf, att vid åtta-fotsmärket visar sig å båda sidor af stäfven mindre sprickor i plåten, cirka sex tum. Från nio-fotsmärket och uppåt är stäfven böjd styrbord hän och plåtarna bräckta. Vid klyset om babord ärringen utombords samt plåten närmast klyset åt stäfven tillbräckt men klysetföröfrigt helt. Om styrbord förhåller plåten sig lika med babords, och är klyset där sönderslaget och oanvändbart. Omkring tio fot från stäfven om styrbord finnas bugglor i två stråk, hvarest skarfven något gifvit sig.
Vid förrättad dykareundersökning. befans bottnen utan skador.
Polhems befäl herättar.
Från vår korrespondent i Stockholm ba vi följande utförliga redogörelse om hvad som tilldragit sig ombord å Polhem under den olyckliga färden.
I hamn.
En stor människomassa mötte ångaren Polhem, då den vid half-1-tiden på torsdags middag lade till vid Stockholms skeppsbro. Man hade genom telegram erfarit, att »Polhem» kolliderat med sin kamrat, ångaren Roma, och att den lidit ganska svåra skador.
Det var ingalunda lätt för Gotlands Allehandas körrespondent i hufvudstaden att kom ombord å ångaren och få ett samtal till stånd med dess befälhafvare. Denne var nämlige liksom styrmannen strängt upptagen med ?? besvara de allt jämt haglande frågorna fri?? lastemottagare, som voro oroliga för sitt god och många andra intressen.
Vi lyckades emellertid till slut mota in styrmannen i hans lilla hytt, och så började vi utfråga honom. Han visade sig tillmötesgående oeh lämnade villigt alla upplysningar.
Vi hade tänkt få en lycklig resa,
yttrade han. Då vi gingo från Visby, var det lugnt och stilla väder och ångaren klöf raskt vågorna. Ombord rådde äfven stillhet. Passagerarne gingo snart till kojs, och äfven betjäningen” sökte hvila, Befälhafvaren, kapten Snöbohm, öfverlämnade befälet åt mig och gick in till sig, äfven ham i den trygga tron att vi skulle få en god resa. Med tull fart gick ångaren framåt med nord- half västlig kurs, Lika logat gick färden den ena timmen efter den andra. Klockan närmade sig 12, då
en ångare upptäcktes förut.
Den hade samma kurs som vi, och vi närmade oss allt mer hvarandra. Jag iakttog styrbords gröna lanterna och lät Polhem gå med samma fart som förut. Den mötande ångaren — Roma — gick likaledes med full maskin. Jag var viss på, att vi skulle gå klara för hvarandra, och så tycktes äfven Roma tro. Vattnet forsade om bogarne, och ångarne skulle om ett par ögonblick passera hvarandra, då jag till min häpnad ser Roma visa röd lanterna. Ögonblickligen gaf jag signal till maskinisten att slå back, men insåg i detta ytterst spännande ögonblick, att eu kollision vore oundviklig. Med den starka fart, som fartygen hade, var det nämligen omöjligt att så hastigt slå back. Roma kom med full fart snedtnad mot Polhems stäf.
Ytterligare ett par spännande ögonblick och
ångarne hade törnat mot hvarandra.
Roma hade träffat Polhem på styrbords sina midt emot försalongen. Ångarne hade, som nämdt, gått med full maskin, hvarför stöten var fruktansvärd. Ett starkt brakande ljud hördes, vattnet slog i skum öfver fördäcken — och så gingo ångarne från hvarandra. Detta var nämligen fallet. Det var en hälsning i förbifarten, en ohygglig hälsning…
Att Polhem fått en mer än vanligt svår törn, det insåg styrmannen-befälhafvaren. Båten rullade häftigt och det dröjde en stund innan den låg stilla. Att ångaren varit mycket nära, då Romas röda lykta stack fram, inser däraf, att ångaren ej kunde läggas back förrän ett par minuter efter katastrofen.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 14 April 1899
N:r 55