I onsdags inlämnades till riksdagen en k. proposition, i hvilken hemställes, att därest i anseende till krig eller i fara för krig det för rikets försvar finnes nödigt att annorstädes än å Gotland äfven beväringens andra uppbåd eller någon del däraf i skilda orter eller vid olika vapen inkallas, konungen må därom förordna, sedan han statrådet hört och, såvida rikedagen ej är samlad eller inom trettio dagar sammanträda skall, låtit riksdagskallelse utgå.
Å Gotland må uppkallelse af landstormen ske jämväl vid fara för krig.
Det är icke nog med, att Gotlands allmoge skall träda under vapen utan att äga den tryggande känslan af att samlas kring en till antalet fullt tillräcklig, öfvad stam, den skall därtill nödgas att i långt vidsträcktare grad, än hvad som kräfves af fastlandets befolkning, rycka ut från hus och hem och utan vidare öfvergifva yrke och förvärf, när höga vederbörande finna fara för krig vara för handen.
Efter årslångt och, tack vare ett kraftigt ingripande af stadens förre reprosentant i andra kammaren, till slut äfven framgångsrikt arbete för Gotlands likställighet med fastlandet i afseende å försvarsbördan, förefaller det nu af k. m:t framlagda förslaget afgjordt som ett steg i orätt riktning. Man må väl hoppas, att länets representanter iriksdagen skola göra sitt bästa till förebyggande af, att detta steg nu tages fullt ut.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 26 Mars 1898
N:r 47