Minnen ur Gotlands historia, antecknade af A…
Helga asken på Baraberg.
Äfven en annan kyrka än Bro har fordom fått rika offergåfvor från många socknar, icke för kyrkans skull ntau för den urgamla offerplats, i hvars grannskap hon blifvit uppförd. Kyrkan, eom är öfvergifven och förfallen men af hvilken betydliga murlämningar finnas kvar och en liten ringklocka i torngluggen, kallas Bura öde och offerplatsen är Baraberget, en stor klippa några hundra steg vester om kyrkruinen. Från höjden af klippan har man en vackor utsigt och kan räkna väl 10 kyrktorn, som sticka fram öfver skogstopparna. Strelov (sid. 215, 216) berättar om detta offerställe. Jag anför bans ord i öfversättning: År 1452 låt Herr Ivar Axelson flytta ett asketräd, som stod på Baraberg, grönt så väl om vintern som om sommarn, kallas ännu i denna dag Bara asken, att det skulle stå på Visborgs slott, men det är straxt därefter vissnadt och som en sior helgedom förmenades vara på samma ställe, å blef där upprest ett stort ekekors på berget, till hvilket de gjorde sina offer när deras får eller fä voro bortkomna och skulle de då straxt hafva kommit dem tillhanda igen. De kommo från många kyrkosocknar dit och offrade, somliga penningar, somliga 5 marker ull, somliga ett lispund efter råd och lägenhet, hvilket såldes till kyrkans behof.
Fornforskaren Hilfeling, som gjorde antikvariska forskningar på Gotland 1799, 1801, besökte stället. Ofvanpå backen är ett stort stenrör af vid pass 90 alnars omkrets, det kallades Bara offerställe, men Hilfeling menar jatt offenstället varit vid en källa, som är belägen midt emot backen vid landsvägen samt har ett utmärkt godt vatten och han ansåg att stenröset; var en gammal grafplats. Det var ruineradt af skattgräfvare och visade midt uti en af större kalkflisor sammansatt graf, som af skattsökarne blifvit till större delen förstörd så att några sidostenar lågo kringspridda i röret, förmultnade benstycken hittades här och där och längre uppåt backen sågos flera mindre stenrör och grafvar. Otvifvelaktigt har här varit en urgammal ättehage (grafplats) samt offerställe, där blotande anställts, och en källa, som ansetts helig, där de offrade djurens kroppar tvättades. Gammal folksägen förmälte att troll bott i klippan, hvilket häntyder på att hedniska gudamakter här haft ett åt dem helgadt ställe. Trollen, som ej kunnat fördraga att kyrkan stått där, hade ofredat och slutligen förstört henne. Hon tyckes ej hafva kunnat begagnas längre än omkring ett årbundrade efter askträdets bortflyttande, ty 1588 hade hon någon tid stått öde och församlingen önskade dåj få begagna henne till gudstjänst, Brunius säger att om kyrkans bygnadstid saknas underrättelse från medeltiden men att hon svårligen kan ha tillkommit förr än i senare hälften af fjortonde seklet. Hon tycktes hafva varit begagnad i ungefär 200 år. Strelov uppgifver att Bara kyrka uppstått 1091 — Om denna uppgift är sanningsenlig, så har det varit någon liten träkyrka, som då uppförts af något litet antal kristna där i trakten.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 17 December 1897
N:r 196

