har idag hållit sitt årsmöte i Visby folkskolehus. Efter inledande bön och sång samt bibelläsning företogos åtekilliga val.
Till representant vid föreningens ombudsmöte i Upsala skulle föreningen utse en person, men då mötet vore så nära förestående, att knappast någon kunde hinna att infinna sig, beslöts att icke utse något ombud.
Till ledamöter i föreningens förvaltningsutskott valdes kyrkoherde N. Sandblad, Göteborg, skoll. J. B. Gauffin, Upsala, A. E. Magnusson, Göteborg och Axel Blomqvist, Stockholm, med samtliga afgifna röster.
Revisorer af förvaltningsutskottets räkenskaper 1897 blefvo: skoll. Karl Lidmun och f. skolförest. J. O. Lindgren, Stockholm samt skoll. G. H. Lagerström, Gustafsberg.
Efter valförrättningarnas slut upptogs till behandling de ämnen, som förvaltningsutskottet utsändt. Första ämnet: »Kristendomskunskapens ställning till folkskolans öfriga undervisningsämnen», inleddes af folkskoll. A. E. Gardell, Ganthem.
Tnoledaren betonade allvarligt vigten at att kristendomen får blifva det förenande, förklarande vid undervisningen i alla ämnen, Och framför allt får kristendomen och de öfriga ämnena ej komma i strid med hvarandra. Tal. gaf vidare anvisning om, huru man vid undervisningen i de olika ämnena alltid har tillfälle att låta kristendomens ande fläkta in. I historien gifves Ggsökt anledning att påvisa huru det är Gud, som leder folkens öden och att han, då hans tid är inne, griper in och gör sin makt och sin kraft gällande. I naturkunnighet bör läraren icke blott låta barnen se djur och växter utan låta dem se Gud själf i naturen, så att de små kunna säga med Linné: »Jag såg skuggan af herren den allsmäktige sväfva förbi och jag häpnade af vördnad och beundran»; — Äfven i geografi är förhållandet detsamma. Där kan läraren för barnen framhålla hur olyckliga de människor åro, som ännu gå i bedendomens mörker och skugga; vid under visningen i svenska språket gifves anledning att varna barnen för att använda talets gåfva till ohöfviskt tal, och i matematiken, slutligen, kunde man taga tillfället i akt och gifva barnen en vink om evigheten, hvilken ej låter beräkna sig af något tal eller andra storheter.
Efter inledningsföredraget uppstod an ganska liflig diskussion, däri flere talare varnade för öfverdrifter i det af inledaren påpekade afseendet. Om vi göra alla lektioner till kristendomslektioner, blir det tröttande och leda väckes hos barnen till det heliga.
I denna riktning yttrade sig hrr Rosvall, Eskelhem, Hartman, Endre, Ljungperg, Visby, och Herlitz, Halla, samt f. skoll. Elfner, Visby.
Pastor Sjögren däremot ansåg att man alltid och i alla ämnen kunde föra talet in på kristendomens sanningar, t. o. m. vid undervisningen i akönskrifning och gymnastik. I det första ämnet kunde man påminna barnen om att Gud är det skönaste och att de därför borde lära sig skrifva skönt(!) I gymnastiken kunde man erinra barnen om, att Gud ville att en frisk själ skulle bo i en frisk kropp.
Sedan hr Ljungberg, Visby replikerat pastor Sjögren och ett par talare ytterligare uppträdt, antog mötet följande af in ledaren framlagda resolution med ett par af mötet gjorda ändringar:
Då bland alla kunskapsgrenar kristendomskunoskapen är den enda, som kan föra till lif eller lifsgemenskap med Gud och sålunda har den allra största betydelse för tid och evighet, bör densamma få sprida ljus och värme öfver alla öfriga ämnen i folkskolan, leda dem i de rätta spåren och för öfrigt på ett osökt och okonstladt sätt sammanbinda dem med sig till ett helt.
Nästa ämne rörde sig »om lärjungarnas hemarbete och dess ordnande. Inledare var skollärare Rosvall, Eskelhem, hvilken uttalade sig för hemarbete men under förståndiga och ej för barnen skadliga former samt gjorde förslagsvis en del anvisningar om de ämnen, i hvilka hemarbete borde ske. Han uttalade en bestämd förkastelsedom öfver all pluggning och påpekade vigten af att låta barnen Jäsa så, att deras förstånd kan fatta hvad de läsa.
Efter en stunds diskussion öfver frågan afslöts mötet med bön och sång.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 18 Augusti 1897
N:r 127